• Anonym (Undran)

    Sambo lämnar mig annars

    Jag och min sambo blev gravid oplanerat, vet inte hur. Hade p-spruta som previntiv och vad jag förstådd ska det vara bland det säkraste. Slippa tänka på att ta piller i tid. Då jag inte trodde det var möjligr upptäckte jag det några veckor inni. Skulle berätta då för min sambo men pga omständigheter fick han lov att åka bort och kom hem först några månader senare. Berättat och han vill att jag ska ta bort annars lämnar han mig och vill inte ha något med mig att göra. Förstår honom jobbigt såklart från andra sidan med. Det går fortfarande att göra men för mig är det försent nu. Jag känner mig bara så ledsen tyckte om han så och nu är han bara borta. Känner mig så ensam. Som en dålig tjej. Hur ska man tänka hur hade ni tänkt? Känner mig så tom.

  • Svar på tråden Sambo lämnar mig annars
  • Anonym (Anonym)

    En kille som ber dig döda ett foster och hotar med utpressning är en skitstövel, oavsett om du hade tänkt behålla eller inte. Dessvärre kommer han vara en del av ditt liv 18 år framåt men du får åtminstone ett rart litet barn. Jag hoppas du kan glädjas åt graviditeten trots allt, och grattis så klart <3

  • Anonym (Undran)

    Jaa men jag vet inte på något sått försöker jag se det ur hans perspektiv och han kanske typ fick panik när han ficl beskedet? För mig tog det ändå lång tid innan jag kunde smälta att det hänt, trodde liksom inte ens det gick när jag skydda mig. Nej han har gjort klart att han aldrig mer vill se mig. Jag förstår inte tyckte han var bra kille och det kändes bra innan mellan oss. Hans vän försöker få mig till samma. Hela situationen får mig bara att må så dåligt. Känner mig så ensam i den.

  • Rudbeckius
    Grattis och lyckönskningar till graviditeten! Det är en stå stor och viktig sak. Livsavgörande för er alla.

    Så ledsamt att sambon lämnar dig.

    1) Mitt råd är att ta det lugnt och sköt om dig och din bebis i magen. Fysiskt och psykiskt. Ät bra och njut av graviditeten så gott det går. Sörj snabbt och effektivt om du kan och gå vidare och gör det bästa av situationen.

    2) Om du kommer att bli ensamstående förälder - bygg upp ett bra nätverk av familj och vänner som kan stötta dig och barnet. Involvera blivande morfar, mormor etc.

    3) Försök hålla en öppen och vänligt neutral hållning till din man, barnets far. Han har sin vuxna roll att fundera över, det kan du inte göra åt honom. Han kommer att få betala för sitt barns uppväxt och han fpr ett moraliskt eget val hur han ska förhålla sig till sit faderskap, ansvar m m under barnets uppväxt. Om ni älskar varandra mycket så kanske ni kan bli en sammanboende familj igen, om det känns rätt. Du och han behöver ju ha med varandra att göra mer eller mindre under lång tid framöver. Faderskap liksom moderskap förpliktigar och vi har sociala krav och förväntningar, egna och andras, på att vara bra människor.

    Varmt lycka till.
  • Anonym (...)

    Jag skulle aldrig sätta ett barn till världen med någon som inte vill ha barn.

  • Rudbeckius
    Anonym (Anonym) skrev 2020-02-17 16:49:02 följande:

    En kille som ber dig döda ett foster och hotar med utpressning är en skitstövel, oavsett om du hade tänkt behålla eller inte. Dessvärre kommer han vara en del av ditt liv 18 år framåt men du får åtminstone ett rart litet barn. Jag hoppas du kan glädjas åt graviditeten trots allt, och grattis så klart <3


    Abort inom rätt tidsgränser är lagligt i nästan hela världen och du passar på att kalla det för att döda foster, du kallar den tragiska situationen för utpressning och du dömer den ena förälderna till att vara en skitstöve som i o f s varit tydlig vad hen tycker under förhållandet?

    Tillhör du någon sorts amerikansk tokreligös sekt eller vad har du för bakgrund till dina snabba fördömanden? Det vore intressant att veta varför du skiver så osmakligt? Är du mycket ung?
  • Anonym (Anonym)
    Rudbeckius skrev 2020-02-17 17:03:47 följande:
    Abort inom rätt tidsgränser är lagligt i nästan hela världen och du passar på att kalla det för att döda foster, du kallar den tragiska situationen för utpressning och du dömer den ena förälderna till att vara en skitstöve som i o f s varit tydlig vad hen tycker under förhållandet?

    Tillhör du någon sorts amerikansk tokreligös sekt eller vad har du för bakgrund till dina snabba fördömanden? Det vore intressant att veta varför du skiver så osmakligt? Är du mycket ung?
    Vad kallar du det?? Hennes sambo vill tvinga henne att genomgå ett medicinskt ingrepp för att ta bort ett barn hon vill ha, om hon inte gör det lämnar han henne. Det kallas utpressning och är svinaktigt beteende!

    Hade ts gjort detta med vilje så hade han väl rätt att vara arg men det här är ingens fel och om ts vill ha barn så ska hon inte tvingas DÖDA sitt blivande barn.

    Dina personliga påhopp tänker jag inte ens bevärdiga med ett svar!
  • Anonym (Undran)

    Jag kan förstå allas synpunkter. Men det blir ju som fel oavsett hur man gör för någon av parterna tar ju psykisk skada oavsett val. Vad är rätt och fel då? Vem har mest rätt egentligen? Hur ska man tänka?

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Undran) skrev 2020-02-17 18:59:49 följande:

    Jag kan förstå allas synpunkter. Men det blir ju som fel oavsett hur man gör för någon av parterna tar ju psykisk skada oavsett val. Vad är rätt och fel då? Vem har mest rätt egentligen? Hur ska man tänka?


    Den som har mest rätt är du eftersom det är din kropp det handlar om. Det är ingen som tvingar karln att vara en närvarande förälder, han har bidragit med dna och om han inte vill vara delaktig så kan det vara desto bättre för barnet än att tvingas umgås med en bitter pappa.
  • Tow2Mater

    Du ska leva med ditt beslut resten av livet. Din sambo bara med barnet i max ca 20 år. Du verkar inte betyda mycket for din sambo om han är så besluten att lämna er. Kan du verkligen leva med honom om du gor som han vill bara for hans skull?

  • Anonym (Undran)

    Tack! Ja sant, får bearbeta och acceptera att man blir ensam i det. Men om han skulle ångra sig och komma tillbaka längre fram. Ska man då acceptera beteendet, de fula orden och hoten eller ska man gå vidare? Det är svårt att dra gränsen för vad som är att gå för långt ? Om det bara är en naturlig reaktion som skapats av chock eller om det är att gå över gränsen. Jag vet inte vad tycker ni?

Svar på tråden Sambo lämnar mig annars