Här är vi alla vänner.
Hej och välkommen.
Slå dig ner och känn dig som hemma.
Här kan ni prata om allt ni känner för. Ingen dömer er. Kanske jag kan vara till hjälp med något eller någon annan.
Kom ihåg att hålla god ton!
-
-
Svar på tråden Här är vi alla vänner.
-
Dj Torsten is playing: Tampongtomtarna-Cp barn.
-
Gracias senorita.Eurydike skrev 2023-10-27 10:16:29 följande:Tack så mycket! Detsamma till dig kära Freddie 🤗
-
Tänkte tipsa om att det finns många skräckfilmer på SVT Play just nu, för den som vill se. Både lite mer moderna och gamla klassiker. Jag började titta på två, men fick stänga av innan filmen var klar båda gångerna. Nu när jag bor ensam är jag så rysligt feg. Jag är redan rädd för skuggan bakom fåtöljen, så det lär ju inte bli bättre om jag börjar sträckkolla på skräckfilmer 😱 Men någon av er kanske är modigare!
-
Hej !
jag har en liten fråga som jag gått och burit på ett tag men aldrig pratat om det med någon
Ibland känns det som att jag är död , inte död så men att man lever fast inte fullt ut. Man går till jobbet varje vardag och kommer hem till sitt ensamma liv. Dag ut och dag in vecka för vecka år för år . Man kommer hem sätter på tvn dricker lite kaffe innan dusch och middag , sen på helgen går man kanske ut någon gång , kanske träffar någon. Men det känns som man inte riktigt kommer någonstans . Det känns som att månadens stora händelse i mitt liv är när jag tankar bilen att det kostar närmare 1600 kr .
Annars är det bara äta sova jobba chilla typ. visst har vänn som jag träffar och så men inget mer. Har provat dejta killar några gånger men det blev ett fiasko och jag kände mig bara mer ensam.
Nu till min fråga är det någon mer som känner lever likadant ? Har många gånger frågat mig själv om det är något fel på mig fast det är det ju inte men kanske behöver en liten kick eller pusch för att komma i rätt riktning och förändra detta enformiga liv och börja leva -
Hej! Jag känner precis likadant! Man är fast i ett ekorrhjul och hur mycket man än försöker så får man ingen förändring. Jag har testat olika dejtsidor, men det är mycket snack och liten verkstad. De stora händelserna i mitt liv är när jag träffar min tjejkompis. Annars lever man ensam och i en slentrian. Så jag förstår dig.Anonym (Fanny) skrev 2023-10-29 05:44:45 följande:
Hej !
jag har en liten fråga som jag gått och burit på ett tag men aldrig pratat om det med någon
Ibland känns det som att jag är död , inte död så men att man lever fast inte fullt ut. Man går till jobbet varje vardag och kommer hem till sitt ensamma liv. Dag ut och dag in vecka för vecka år för år . Man kommer hem sätter på tvn dricker lite kaffe innan dusch och middag , sen på helgen går man kanske ut någon gång , kanske träffar någon. Men det känns som man inte riktigt kommer någonstans . Det känns som att månadens stora händelse i mitt liv är när jag tankar bilen att det kostar närmare 1600 kr .
Annars är det bara äta sova jobba chilla typ. visst har vänn som jag träffar och så men inget mer. Har provat dejta killar några gånger men det blev ett fiasko och jag kände mig bara mer ensam.
Nu till min fråga är det någon mer som känner lever likadant ? Har många gånger frågat mig själv om det är något fel på mig fast det är det ju inte men kanske behöver en liten kick eller pusch för att komma i rätt riktning och förändra detta enformiga liv och börja leva
-
För djävulen han lekte med kärleken som bete. Överlevde fast vi saknar närhet och vi vet det. *Ylar*.
-
Så jälla bra låt! Jag älskar den låten! Legenderna-Gråt dina tårar.
-
Hejsan! Det du har beskrivit kallas slentrian. De allra flesta av oss vill ha rutiner i någon mån eftersom det betyder förutsägbarhet och automation. Man behöver inte tänka ut nya system hur man ska göra nästa måltid eller hur man ska ta sig från punkt A till punkt B. Då uppstår en del tid och någonstans i en inte skarp gräns övergår rutinerna till att bli slentrian.Anonym (Fanny) skrev 2023-10-29 05:44:45 följande:Hej !
jag har en liten fråga som jag gått och burit på ett tag men aldrig pratat om det med någon
Ibland känns det som att jag är död , inte död så men att man lever fast inte fullt ut. Man går till jobbet varje vardag och kommer hem till sitt ensamma liv. Dag ut och dag in vecka för vecka år för år . Man kommer hem sätter på tvn dricker lite kaffe innan dusch och middag , sen på helgen går man kanske ut någon gång , kanske träffar någon. Men det känns som man inte riktigt kommer någonstans . Det känns som att månadens stora händelse i mitt liv är när jag tankar bilen att det kostar närmare 1600 kr .
Annars är det bara äta sova jobba chilla typ. visst har vänn som jag träffar och så men inget mer. Har provat dejta killar några gånger men det blev ett fiasko och jag kände mig bara mer ensam.
Nu till min fråga är det någon mer som känner lever likadant ? Har många gånger frågat mig själv om det är något fel på mig fast det är det ju inte men kanske behöver en liten kick eller pusch för att komma i rätt riktning och förändra detta enformiga liv och börja leva
Det första du bör fråga dig är var förändringen uppstår. Förändringen är en upplevelse som alltså uppstår inom dig. Du kan behöva någon yttre förändring för att upplevelsen ska uppstå. Åtminstone två kända vägar finns dit. Den ena är att du frågar dig vad du vill och strävar efter det. Den andra vägen är att börja införa, utföra och göra annorlunda saker utan att ha en färdig mall. Vad händer om du gör sådant du inte förväntar dig och vad kan det leda till under tiden?
Sedan finns det en tredje väg som verkligen vädjar till instinkterna och som gör att man känner sig oerhört levande och närvarande. Sök äventyren på naturens villkor. Kanske blir det en fin isvinter för skridskor, man kan ta sig långt på skridskor, både fysiskt och mentalt. Du kanske kommer på något helt annat, som kanot eller dykning, eller att utforska landets eller grannländernas ytterpunkter och hur du ska ta dig dit, eller något annat. Allt det där kommer att få dig att känna dig levande skulle jag tro. Hitta något som känns värt att stiga upp ur sängen för. Lycka till!
-
Hej!Anonym (Fanny) skrev 2023-10-29 05:44:45 följande:
Hej !
jag har en liten fråga som jag gått och burit på ett tag men aldrig pratat om det med någon
Ibland känns det som att jag är död , inte död så men att man lever fast inte fullt ut. Man går till jobbet varje vardag och kommer hem till sitt ensamma liv. Dag ut och dag in vecka för vecka år för år . Man kommer hem sätter på tvn dricker lite kaffe innan dusch och middag , sen på helgen går man kanske ut någon gång , kanske träffar någon. Men det känns som man inte riktigt kommer någonstans . Det känns som att månadens stora händelse i mitt liv är när jag tankar bilen att det kostar närmare 1600 kr .
Annars är det bara äta sova jobba chilla typ. visst har vänn som jag träffar och så men inget mer. Har provat dejta killar några gånger men det blev ett fiasko och jag kände mig bara mer ensam.
Nu till min fråga är det någon mer som känner lever likadant ? Har många gånger frågat mig själv om det är något fel på mig fast det är det ju inte men kanske behöver en liten kick eller pusch för att komma i rätt riktning och förändra detta enformiga liv och börja leva
Jag har känt lite så sedan jag separerade från mitt ex. Det blev som att börja om från början på många plan i livet, för framtiden jag hade planerat finns inte längre. Många dagar har uppdraget varit att bara ta mig igenom dagen. Känslan du beskriver uppstår för mig när jag gör för lite nya saker. Jag behöver ha spänning och variation, mål och mening. Ibland kan det räcka med att träffa nya människor, se nya platser eller göra något nytt. Då får jag en kick och känslan av att vara en levande död försvinner. Försök skapa lite mer variation i livet. Finns det något du vill se eller göra? -
Jag vill bara spinna vidare på det här med slentrian. Vi alla känner så någon gång och för mig kan det vara en trygghet med rutiner och så, även om det kan bli tråkigt med. Man måste nog utmana sina komfortzoner, fast inte för mycket. Man ska ju inte göra sånt man känner sig jätteobekväm med.