Här är vi alla vänner.

Den här gången var inte lättare då jag dessutom drabbades av en rejäl öroninflammation. Avvaktade i flera veckor med att söka vård. När jag väl kom till vårdcentralen i måndags sa läkaren att det hade varit bättre om jag sökt hjälp tidigare. Det var varigt och sårigt i hörselgången och hon sa att min spruckna trumhinna såg mer illa tilltygad ut än de värsta skräckexemplen i kurslitteraturen. Jag fick en 5-dagarskur antibiotika, men hon sa att trumhinnan inte kommer läka helt på ett bra tag. I dagsläget hör jag nästan ingenting på höger öra, men antibiotikakuren som jag avslutade igår (lördag) förmiddag har haft god effekt på smärtan och det rinner inget var längre.

Jag hade dragit mig för att söka vård sedan jag fick ont och det började komma var ur örat 20/12... extremt dumdristigt av mig.

Jag önskar att jag kommit mig för att skriva här i tråden för att läsa och skriva här får mig att må bättre. Nu har jag ju haft gott stöd av andra nära och kära, men man kan ju inte få för mycket av omtanke från personer som genuint bryr sig om en. Så jag flaggar redan nu för att 12-14/2 är en annan tuff period för mig. Jag och Johan blev ett par på alla hjärtans dag -97 och förlovade oss samma datum 2001. 12/2 -09 hölls hans begravning.

För närvarande är jag utmattad fysiskt och psykiskt och är stundtals helt apatisk. Jag har läst en hel del i olika trådar på Familjeliv för att skingra tankarna, men morgonens inlägg var mitt första på evigheter. Även om just perioderna jag nämnt ovan är allra värst så är hela perioden 17/12-14/2 riktigt tung, och även veckorna före och efter inte heller toppen.

Så ditt inlägg värmde verkligen. 🥰🥰