Gå om!?

Men är det en bra idé att vara emot det till varje pris? Om det har varit så mycket problem och hen har så svårt för sig, så kan det ju bero på omognad och att gå om en klass kan ju få barnet in på en mer passande nivå då. Det kan ju bli väldigt stressigt för ditt barn att hela tiden behöva hänga med på nya saker när hen inte har befästat dem gamla än. Lärarna brukar ju rekommendera sånt om det skulle gynna barnet, inte av några andra skäl, så då skulle jag ju utgå ifrån att det finns skäl. 

Varför skulle man inte få diagnosen före trean? 

Och vad har du själv gjort? Har du läst med honom hemma varje dag? Kanske tränat att räkna? Om man som föräldrar gör lite hemma, så gör det ju faktiskt stor skillnad. Jag har själv ett barn med svår ADHD - det mesta han kunde, har han lärt sig hemma, inte i skolan. Och han har alltid nått målen fram till 9:an.

Det kan vara språkstörning istället för dyslexi. Det är ganska lik i mycket. 

Man har inte möte i skolan utan att ta beslut om vad man ska göra. Det förekommer inte. Är själv lärare. 

Vad var det som de skulle anpassa? Jag frågar också för att jag undrar hur du vet att det inte har gjorts. Du är ju inte med i skolan?

Du tror att du vet precis, men det kan du inte veta, om du inte själv är lärare med erfarenhet av språkinlärning. Och även då är du inte med i skolan och vet inte. 

Jag har alltid litat på det som mina barns lärare har sagt, trots att jag själv är lärare, för att de ser ju inte hur det går i skolan. Om någon skulle spela in ditt barn i en vecka och du skulle sedan se filmen - jag slår vad om att du sedan skulle säga: Jaså, jag visste ju inte att det är så för hen i skolan! 

Det har väldigt mycket med det att göra. En bra skolgång är i princip omöjlig om föräldrar och skola inte samarbetar (om nu inte barnet är helt självgående och inte behöver stöd). Jag vet inte om läraren/skolan har gjort något helt olämpligt, har missat något eller är för nonchalant. Och jag har förstås också varit med om att skolan har gjort för lite eller att lärare inte har orkat med min son. Men jag har förstått att det bara skadar barnet om jag börjar kriga mot skola. Man samarbetar så gott det bara går och om man tycker att det går för dåligt så byter man skola. Och det går kanske inte genast, så är det. 

VAD exakt vill du att skolan ska anpassa? Hur kan man anpassa läsinlärning? Om läraren ändå läser allt högt - vad skulle då göras extra för ditt barn? Vill du han ska kunna lyssna på det igen, inspelad, eller något sånt. Jag blir inte klok på vad du egentligen vill att de ska göra?

 Sedan förstår jag inte vitsen med det. Om jag vore i den situationen, så skulle jag läsa med barnet varje dag hemma och skulle strunta i om skolan fixar inspelat material. Det funkar lika bra eller bättre. Det säger jag som språklärare (visserligen på högstadiet, jag är ingen expert på läsinlärning) och som mamma till tre barn som delvis också haft problem i skolan.  

Då hade det nog varit bra om du hade sett till att inte hamna i det läget att du inte litar på läraren. Jag tvivlar på att du har samarbetat särskilt bra hela vägen. Någon som samarbetar är inte så kategorisk mot allting som du är. 

Okej, men vad händer om läraren skulle göra så, ge ditt barn lättare böcker? Lite extra för att träna kan man ju tänka sig. Men helst inte istället för dem vanliga. Problemet med lättare böcker är ju att man då, redan så tidigt, befäster att det här barnet ligger efter, inte klarar klassens nivå. Med egna böcker, jobba med annat, vara helt utanför det som de andra i klassen gör? 

Om inte målet är att barnet kommer ikapp, så är ju det den sämsta situationen man kan vara i - att vara permanent på en lägre nivå än resten av klassen. Det låter fint att barn ska kunna jobba på sin nivå, att det ska vara individanpassat, men om ett barn kommer efter så tidigt och inte kommer ikapp, då är det utanför. Och det märker ju barn, det märker ju ditt barn också redan. 

Visst, det verkar inte trevligt att barnet tvingas läsa, men om man inte gör så, om barnet få slippa - det blir en ond cirkel. Barnet behöver inte läsa högt, behöver inte läsa dem svårare böckerna och kommer mer efter, blir mer utanför, hamnar mer i den rollen att vara den enda som inte kan. I det läget förstår jag om skolan tycker att det är en bra idé att gå om. För då slipper hen ju pressen, då läser inte de andra mycket svårare böcker. Man måste också tänka på det sociala. Ditt barn kan hamna helt utanför och vägra skola. 

Visst, när barnen inte kan läsa orden så går det kanske inte. Men TS klagade ju snarare över för mycket text. Då kan man ju ta lite i taget. Men varför ska man lära sig texten utantill? Jag menar, då läser man ju inte utan reciterar utantill? 

Jag skulle kanske försöka båda delarna, den lättare och så mycket som går av den svårare också. Men jag är ingen expert på sånt, jag är högstadielärare. 

Visst, så kan det vara. Det är ju alltid bra med olika sätt också. Och som sagt, jag är ingen expert på lågstadiet.