• Anonym (Kurre)

    För gammal för separation?

    Hej,

    Grubblar o grubblar...

    Man 45 år.

    Vi har det ganska bra, barn i skol- och förskoleålder, kan prata om mycket och delar syn på livet och intressen.

    Men sexlivet är totalt stendött, ingen passion, ingen gnista och min fru vill ha det så.

    Vi har provat allt det där med tid för varandra, ingen press osv osv men det är dött.

    Jag har provat att ha någon vid sidan om men det var liksom inte det jag ville ha, smyga och ljuga är inte min grej upptäckte jag, samt att jag vill ha en riktig relation.

    Min drömrelation är att vara särbo och bygga det hela på romantik snarare än att dela vardagsslit. Der jag funderar på är om mittt tåg redan gått så att säga? Inser nu i efterhand att jag kunde ha haft detta för 10 år sedan men förstod det inte då.

    Så den eviga frågan är, skiljas eller leva vidare och ha det OK, men inte riktigt bra?

    För om jag skiljer mig kan jag visserligen få en bättre relation med mer sex och kärlek, men mycket annat blir ju jobbigare med bostad, delad vårdnad etc

    Så snälla kom med råd hur jag kan tänka och hur ni har tänkt!

    Som sagt så kommer min fru inte att ändra sig, hon är inte längre attraherad av mig och så är det med den saken, så att prata med henne kommer inte att hjälpa, stannar jag kommer vår relation att se ut såhär.

  • Svar på tråden För gammal för separation?
  • Anonym (?)

    Klart det inte är för sent och klart du ska skilja dig om det är det du vill. Men jag kan undra hur mycket kraft ni lagt/lägger på förhållandet? Om du älskar henne, är det inte värt att kämpa för att få det bättre? Nu har jag ingen aning om hur era liv eller förhållandet ser ut. Men får ni någonsin tid själva tillsammans? Hittar ni på saker ihop? Tar ni båda initiativ till att hitta på saker ihop? Överraska den andre? Visar ni uppskattning - på andra sätt än att ha sex? Hur ser det ut med romantiska gester osv? Lägger ni ner tid på relationen i övrigt? Umgås ni? Är det någon obalans i vem som gör mest emotionellt arbete?

    Undrar då jag brukar se ett mönster i dessa trådar, män som är extremt oromantiska och initiativlösa, låter frun rodda det mesta hemma + med barnen och ägnar henne ingen större uppmärksamhet åt henne annat än sexuell sådan. Anstränger sig inte alls själv för att bidra till glöd och passion och sen undrar varför frun inte vill ligga...

    Hur bidrar du med passion i förhållandet? Ser du henne? Ska inte dra dig över en kam, och vill vara tydlig med att jag säger inte ALLS att det behöver vara så hos er! Men vill bara ge en alternativ ingång då jag sett det så sjukt många ggr. Tänker att ditt svar på dessa frågor även kan ge en tydligare helhet om ert förhållande vilket kan bidra till strid får bättre råd här.

    Är ofta kvinnor som kämpar för att få det mysigt med sin partner, planerar utflykter och dejter, gör små romantiska gester, bakar, köper en present apropå ingenting, kliar på ryggen m.m. Men när man ger och ger och ger och... aldrig får något tillbaka, år efter år så nog tröttnar man själv tillslut på att anstränga sig. Och nej, kåt är man definitivt inte. Inte på sin partner iallafall. Men fantasier om andra däremot....

  • Anonym (?)

    Vad är romantik och passion för dig? Vad är det du saknar ,förutom sex?

  • Martinetto

    Jag skilde mig och blev särbo.... ett av de bästa besluten jag har tagit.
    Visst fanns det nya problem men å andra sidan slapp mina barn växa upp där "tvåsamhet" definieras som två föräldrar som lever ihop utan närhet och kärleksyttringar.


    Du är inte för gammal för att börja leva!

  • nihka

    Älskar ni varandra? Vad är orsaken till att din fru inte är attraherad av dig längre? Är du attraherad av henne?

  • Anonym (Kurre)
    nihka skrev 2020-04-05 18:02:33 följande:

    Älskar ni varandra? Vad är orsaken till att din fru inte är attraherad av dig längre? Är du attraherad av henne?


    Vi trivs i varandras sällskap, ja.

    Alltså hon säger att hon älskar mig men samtidigt får hon inte ut något av att tillfredsställa mina behov, så jag vet inte riktigt vad det betyder.

    Orsaken vet jag inte, inte hon heller. Hon tycker jag är attraktiv men hon är inte attraherad, ja det kanske låter konstigt men så är det.

    Jag är attraherad av henne, ja.
  • Anonym (Kurre)

    Hmmm märkligt, två sidor med inlägg och ingen polyförespråkare som föreslagit att vi ska öppna relationen ännu... hmm Det är väl verkligen FL jag skriver på?

  • Anonym (Aldrig för sent)

    Vi är 36år och 39år, 13 år tillsammans. Två barn på 4år och 10månader. Förra veckan hade vi sex 3ggr. Det är aldrig försent. 

  • Anonym (Ja till passion)
    Anonym (Kurre) skrev 2020-04-05 11:17:49 följande:

    Låter härligt, det är väl ungefär så jag hoppas att jag skulle kunna få det också.

    Ja du förstår mig verkligen; vi pratar inte bara om sex, vi har ju sex rent tekniskt men det är helt utan passion och något som hon tydligt gör enbart för min skull.


    Du får nog fundera på om det är värt att aldrig få känna sig åtrådd igen, aldrig få känna att någon tänder på dig och inte vill göra något annat än att ha sex med dig där och då. Om du kan stå ut med tanken att aldrig få uppleva hetta och lust igen, då ska du stanna, men du ska nog aldrig gå runt och tro att det kommer bli bättre.
  • Anonym (Annan gammal)
    Anonym (Margareta) skrev 2020-04-05 08:48:11 följande:

    Om sex inte finns och inte fungerar brukar det snabbt gå utför med andra saker också. Det liksom spiller över hela förhållandet. Bitterhet växer och det blir mer tjafs med tiden.

    Jag tycker inte det är schysst att stanna i ett förhållande för barnens skull. Det finns inget som heter så. De får ju med sig fel saker i livet och man ska aldrig dumförklara sina barn.

    Hårddraget så tycker din fru att du inte ska ha varken sexliv eller lyckligt förhållande. Hur schysst är det att förmedla det till era barn? Det är ju också ett sätt att stoppa huvudet i sanden och inte ta tag i det. Hon är ju knappast heller nöjd med livet för då hade hon ju varit villig att lösa problemet även om det innebär att hon väljer att separera. Nu blundar hon istället.

    Min exman var 54 när vi skildes (idag 56) och han hittade rätt fort en ny jämnårig kvinna och de flyttade ihop nyss. Skilsmässan var mitt initiativ då det inte fungerade av många skäl samt att jag inte längre tände på honom. Jag är mycket yngre. Nu dejtar jag igen och har hittat tillbaka till sexlivet igen. Vi har barn och de tyckte inte det var några konstigheter, de fattade ju och såg att vi inte hade det bra.

    Barn på halvtid är inget straff. Snarare en sund lösning där alla inblandade mår bäst av det. Jag har det bästa av två världar.


    +1 på detta!
  • Anonym (Camilla)

    Ålder har inget med separation att göra. Välj nu. Satsa på den relation du har och gilla läget. Tror du inte på det så skilj dig. Ge dig själv och din fru en chans att bli till freds med livet. Ungarna tar mer skada av att ni vantrivs.

    Hur kul på en skala tror du det var att bli änka vid 50+. Få livet på rätt köl igen. Så var rädd om det du har och ge allt innan du ger upp. Mid life crisis?

Svar på tråden För gammal för separation?