För gammal för separation?

Varför lever så många i olyckliga förhållanden och tror att det är det bästa och bara fortsätta o lida i tysthet? Mitt råd är att ta tillvara på tiden och leva, sen hur du väljer att göra det med och separera eller och försöka lösa det med din fru det är upp till dig. Men lev!!

Kvinnor initierar skilsmässor oftare än män och det är också kvinnorna som är mest nöjda efter en skilsmässa. Männen tror nog att dom ska hitta nån superkåt kravlös kvinna som bara ska dyrka dom medan verkligheten är en helt annan då även nästa kvinna börjar ställa krav efter ett tag och inte vill ha sex hela tiden. Är man inte 20 så har alla även ett visst bagage med sig, kan gälla barn, vanor, komplicerade relationer mm. Barnen är vanligtvis också närmare mamman som investerat mest tid i dom så vill dom bo mer nånstans så är det hos mamman. För sent inser männen ofta att dom trots allt hade det rätt bra i sitt äktenskap för det var mer som betydde nåt än sexet. När barnen flyttat hemifrån besöker dom också hellre mamman så pappan blir än mer ensam.

Kvinnorna å andra sidan känner att livet blir lättare utan att ha en make att behöva ta hänsyn till. Dom kan ha full fokus på sig själva och sina barn.

Jättesvårt. Jag skiljde mig och fann passionen i ett annat förhållande. Men hon var inte alls så rolig att umgås med som mina barns mor.

Det gick ett par år men vi var för olika. Jag provade dejtingappar men det är sjukt svårt att hitta rätt. Det finns många knäppgökar och man får nog sila väldigt mycket vatten innan man träffar rätt.

Med det sagt, trivs ni och har roligt ihop i övrigt så värdesätt det. Det är viktigt och svårt att hitta.

Det finns mycket annat än sex som gör livet värt att leva.

Jag lever själv idag, det är ett aktivt val. Jag är lyckligare så här än innan jag separerade.

Mina barn upplever mig som en bättre pappa och jag har tid till dem, mitt arbete och intressen.

Tänk noga. Sex är inte svårt att hitta men en relation med en kvinna som passar ju dig med dina kriterier kan ta lång tid.

Hur gamla var barnen när ni separerade och hur tog de det?

6 och 4. Jag upplevde att de tog det bra. Men man är alltid uppmärksam på olika saker som de tycker är jobbiga. Då är det lätt att tänka att "hade vi inte separerat så hade det där aldrig varit ett problem".

Det är ju en sak man kan drabbas av. Skuldkänslor, att man förstört barnen med sitt egoistiska val.

Samtidigt finns det ju dysfunktionella och trassliga familjer där barnen drabbas av att man inte väljer att separera eller få hjälp.

Jag är av den uppfattningen att mår man så dåligt av sin relation att livskvalitén blir försämrad och/eller barnen drabbas, då ska man separera. Barnen mår bra av lyckliga föräldrar oavsett konstellation.

6 och 4. Jag upplevde att de tog det bra. Men man är alltid uppmärksam på olika saker som de tycker är jobbiga. Då är det lätt att tänka att "hade vi inte separerat så hade det där aldrig varit ett problem".

Det är ju en sak man kan drabbas av. Skuldkänslor, att man förstört barnen med sitt egoistiska val.

Samtidigt finns det ju dysfunktionella och trassliga familjer där barnen drabbas av att man inte väljer att separera eller få hjälp.

Jag är av den uppfattningen att mår man så dåligt av sin relation att livskvalitén blir försämrad och/eller barnen drabbas, då ska man separera. Barnen mår bra av lyckliga föräldrar oavsett konstellation.

Fast det där är ju klassiskt att säga att barn mår bra om föräldrarna är lyckliga för det är verkligen långt ifrån sant i väldigt många fall men försök du intala dig själv det om du tycker det rättfärdigar att bryta upp en familj. Barn vill ändå allra helst bo med båda sina föräldrar under samma tak om det inte förekommer storbråk eller typ misshandel. Var det upp till barnen skulle dom flesta skilsmässor inte bli av alls.