Min nya släpper inte sitt ex

Kan du berätta mer om er relation? Kan vara intressant att höra från ditt perspektiv, hur gör ni med eventuella nya partners? Om svartsjukan som uppstår och i mitt fall, tilliten som förlorades där och då.. vi hade ändå varit ihop ett par månader vid den tidpunkten.

Jag tror din kille kommer få svårt att ha ett nytt förhållande med någon alls. Ingen kommer finna sig i att han beter sig så respektlöst mot sin nya partner. Vänner kan de vara, prata om barnet om det gäller något viktigt. Men har man gått vidare i nytt förhållande visar man denne respekt. Den är nr 1 (och självklart barnet) man firar inte jul osv med exet, det gör man med sin nya flickvän/sambo och barnet enl. överenskommelse, varannan julafton, varannan juldag tex. Han ska självklart sluta messa henne varje dag. Enbart vid viktiga saker om barnet.

Hans ex får nog även lika svårt hon att hitta en partner som accepterar deras respektlösa beteende mot sona nya. Det var okej när de var singlar, men är det den nära relationen de vill ha, då är det singlar de ska vara.

Fundera på i vilket förhållande du vill leva. Är du inte värd någon som behandlar dig med respekt, som får dig att må bra, som sätter ert förhållande i första hand och firar högtider med dig?

Jag hade lämnat rätt snabbt. Att du stått ut ett år är ett mirakel.

Och jag som tänker ha en god och nära relation med mitt ex så länge vår dotter växer upp håller ibte med övriga. Eller jo jag håller med om att han gör fel som har olika standarder för er. Antingen får man fullt ut acceptera den andres val och omdöme eller så får man gå med på att begränsa sitt eget. Och jag håller också med om att du ska lämna situationen om den inte är nåt för dig!

Men för mig är det absolut inte självklart att din nye ska ändra på sin relation till exet för din skull. Vill han inte det så vill han inte. Väljer han att prioritera relationen till sitt barns mamma, att den ska vara på det sätt som de önskar ha den, framför att anpassa sig efter sin nya. Då är det hans. fulla rätt och ett precis lika rationellt och rimligt val som att prioritera en annan relation. Men obs! Du har precis samma rätt att välja hur du ska prioritera.

För mig som är 40 plus och också har två stora tonåringar som jag varit i princip ensam med. Och några olika kraschade relationer bakom mig.. För mig är relationen till mitt yngsta/Lilla barns förälder oerhört viktig. Jag har saknat att ha en medförälder till de två stora och jag kommer göra det jag kan ha för att ha det nu till den lilla. Oavsett att vi inte längre har en kärleksrelation. Skulle min nye inte acceptera det. Så är det den relationenen just jag kommer avstå från.

(Hur mitt ex väljer att göra får ju framtiden utvisa. Ittills

Tre år efter separationen. Prioriterar han som jag Men jag kommer ju så klart få acceptera även hans val om han väljer annorlunda framöver. )

Och vi har väl ungefär en sån relation som du beskriver. Vi åker på nån gemensam barnresa då och då. Hamnar vi då på ett hotellrum med bara en dubbelsäng delar vi den om barnet sover mellan oss. Men vi väljer ju helst separata sängar eller att en sober med barnet. Vi skickar bilder på barnet. Jag messar honoom och han mog. Vi delar med oss om det händer nåt speciellt i våra liv. Vi fikar ihop. Äter middag ibland osv. Men det är en relation helt utan attraktion eller romantik.

Det är bara,så himla skönt att veta,att det finns nån att spontant dela de där föräldraögonblicken med. Nån att räkna med att den vill dels barnets vardag även genom mig. Och det som jag har saknat genom hela de stora barnens liv. Kommer jag aldrig avstå ifrån för en ny kärlek. Det är mitt val och min prioritering.

Alltså det där låter som ett dåligt förhållande för dig. Jag tror det att det bara kommer att ge dig en huvudvärk som blir mer och mer konstant. Jag hade aldrig orkat med det. Så ja dumpa låter som den bästa lösningen tyvärr.. :/

Fråga dig själv..

Vem priotera han mest? Dig eller henne?

Han säger till dig att det inte finns några känslor kvar? Det är fel. Där finns känslor.

Sen kanske det är hon som har de mesta av känslorna men de är där och Hon låter inte honom vara nu när han har träffat dig. Det säger mycket. Hon borde ha backat undan.

Hon behandlar han fortfarande som sin kille och Hon ta fortfarande plats i hans familj.

Det borde ha varit du inte hon.

Är exet singel?

För uppenbarligen har hon inte släppt honom och det ser inte ut som han ha det heller om det nu inte är så att han bara dras med i hennes svängar. Hon verkar väldigt på och spontan och han verkar tycka om det.

Att han säger hon är hans enda vän är skitsnack. Han kan skaffa fler vänner om han vill och han vet det.

Det är bara en dålig bortförklaring till att få vara med henne.

Så som jag sa innan de är känslor där och Hon är mer än bara en vän. Han vill inte bränna sin bro med henne i fall att det ta slut med dig?

Vad låter det som för dig?

Han ha henne kvar i fall att..

En möjlig relation om hon hade velat.

Vem dumpade vem? Var det hon som lämnade honom eller han som lämnade henne?

Än så länge dejtar han någon ny, men inte jag (eftersom jag är rätt ointresserad av förhållande öht just nu med en treåring). Jag förstår att vissa saker kanske måste ändras om vi får nya förhållanden, men jag tänker att det beror mer på de vi träffar än vår relation. Och de kräver för stort avståndstagande tror jag inte det skulle kännas ok, på samma sätt som det inte skulle vara ok att någon bad mig ta avstånd från min biologiska familj. Jag har skilda föräldrar som har nya partners, de umgås fortfarande även utan oss barn ibland, oftast med respektive, och de hämtar tex barnbarn på förskolan ensamma tillsammans varje vecka. När min dotter fyllde år för några veckor sedan gjorde mamma och pappa en resa på 7h per väg tillsammans ensamma... (men fick varsitt sovrum eftersom det fanns). Så jag har goda förebilder, man behöver inte bli ovänner eller ta avstånd!

Har nån av er nya partners? Och hur ställer de sig i så fall till att ni sover i samma säng?

Det är ju också så att man måste inte vara antingen på ena änden eller den andra. Att man antingen umgås jättemycket hela tiden, eller så är man ovänner och tar avstånd. Ofta är man varken ovänner eller umgås hela tiden. Väldigt vanligt är att man slutar umgås men man tar inte avstånd ifrån varandra för det. Man träffas över barnet, i samband med utvecklingssamtal, men firar födelsedag var för sig, jul var för sig, barnet träffar respektive släkt var för sig. 

Det är inte heller så att det ni gör är det man ska stå efter. Jag säger inte att du gör fel, eller att ni borde skämmas och göra annorlunda, funkar det för er så lägger jag mig inte i det. Men det är inte ett självändamål att göra allting tillsammans och tro att det är det bästa för barnet, för det kan lika gärna bli förvirrande för barnet, och till och med tröttsamt för barnet. 

Jag säger som sagt inte det här för att förringa dig och ditt ex, eller dina föräldrar med sina respektive, utan för att ts inte ska känna att det är så här det "ska vara", för det är inte på något sätt en norm som man "bör" sträva efter. 

Märk väl att min nya har varit extremt svartsjuk på kontakter jag har haft, som jag har ansett vara kompisar men som jag har valt att inte höra av mig till av respekt för min nya.