• Jag var som du

    Har er relation blivit starkare efter att ni skaffade barn?

    Hej! Jag undrar om det finns någon här som upplever att relationen med sin partner blivit starkare efter att ni fått barn? Kanske förstärkt känslan av att vara ett team :)


    Jag och min partner har en bra relation, självklart finns saker vi jobbar på, men i stunder där vi är stressade eller har svårt att få ihop tid eller schema med varandra eller våra hundar så lägger vi liksom i sjätte växeln för att hjälpa varandra så gott det går. Föreställer mig att det förhoppningsvis ska bli lika när vi skaffar barn.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-04-13 14:42
    Intressant att höra allas åsikter och erfarenheter! Tack för att ni delar med er.

    Det jag tycker mig tyda i mångas svar är att romantiken dör. Jag undrar vad ni tycker romantik är?

    Jag själv är ensambarn, idag 30 år, mina föräldrar är fortfarande tillsammans och lyckliga. Jag har aldrig upplevt att dom varit stressade eller fått lite tid ihop pga mig, men samtidigt så har dom nog haft mig som sitt största intresse. (Kan man säga så?) Så dom har varit nöjda med aktiviteten att vi bara varit med varandra. Sedan att jag sov i deras säng i måååånga år kan inte varit superglatt för sexbiten men det är en annan femma haha. Dom har liksom alltid haft en.. förståelse, respekt, omtanke och verkligen sett varandra under min uppväxt vilket jag tror har varit nyckeln i deras förhållande. Mamma skickade ett sms i förrgår om att hon hade gjort varm choklad till sig själv och när pappa frågat varför hon inte hade grädde att hon svarat att det inte fanns hemma. Pappa hade då snabbt som attan sprungit till kiosken bredvid, köpt grädde och vispat upp innan mammas varma choklad hunnit kallna haha. Det är romantik för mig.

    Jag och min sambo har inte den där galna sexuellt heta relationen där vi tar varje chans till att ligga i alla möjliga olika ställningar med massa leksaker. Utan för mig är romantik när jag ser honom typ.. ta disken för att jag är trött efter jobbet eller släpper av mig hemma och åker och handlar och tankar (tycker de är för jävla tråkigt att handla och tanka haha), eller när jag tar hela tvättiden och hundarna för att han ska få typ.. se en film eller spela TV spel- inte för att han på något sätt ber om det utan för att jag vill att han ska få en paus och bara vara.

    Förstår att det är svårt och stressigt om man har typ 3-4 barn tätt ihop som alla är nära i åldrarna.. men jag tänker mig att bara en av föräldrarna tar med sig barnen ut i lekparken någon timme eller två så måste det underlätta för den andra? Bara få andrum, göra mat i lugn och ro, slänga in en tvätt eller faktiskt unna sig en timme i soffan?
  • Svar på tråden Har er relation blivit starkare efter att ni skaffade barn?
  • Studentpappa
    Anonym (Far) skrev 2020-04-13 02:51:36 följande:

    Barn innebär att man som par delar upp sig. Typ en vilar, den andre passar barn, tvättar osv

    Visst är det "teambildande" men det blir färre stunder man tillbringar på tu man hand.

    Man kommer rätt ofta stärkt ur det som par och man njuter av varandra igen när barnen flyttat ut.

    Under tiden "jobbar" och sover man i skift.

    Naturligtvis försöker man med en snabbis i tvättstugan medans barnen ser bolibompa. Men vuxensamvaro kan behövas ofta planeras och man har typ 10 min/vecka att mysa på.

    Det gäller att hetsa och locka under de sekunder man kan under veckan för att bygga upp och hålla lusten vid liv så att de minuter båda är fri från sysslor och har ork, resulterar.

    Det är en utmaning. Många glider isär. Andra blir tightare. Vissa går skilda vägar, några håller ihop av praktiska skäl men lever ut sin lust vid sidan av.

    Barn är underbara, men livet före och efter barn är lika åtskilda som dansband och hårdrock.

    Håller man ihop pga "projekt" innan barn, då är det nog mer rättvist att bryta upp innan det är dags för barn.

    Är man trygga i varandra så man kan gå in och kyssas fast partnern sitter och bajsar. Då kvittar barn, man håller ihop det iaf.

    (Bajsa ensam är bara att glömma när man har små barn....)


    Aldrig! Det har jag präntat in sedan starten att när jag sitter och skiter får dom vänta
    Ride it like you stole it
  • Anonym (Katja)
    Anonym (Far) skrev 2020-04-13 02:51:36 följande:

    Barn innebär att man som par delar upp sig. Typ en vilar, den andre passar barn, tvättar osv

    Under tiden "jobbar" och sover man i skift.

    Naturligtvis försöker man med en snabbis i tvättstugan medans barnen ser bolibompa. Men vuxensamvaro kan behövas ofta planeras och man har typ 10 min/vecka att mysa på.

    Barn är underbara, men livet före och efter barn är lika åtskilda som dansband och hårdrock.


    Kan känna igen mig i endel du skriver men mycket är din sanning och inte EN sanning. Det du skriver ovan håller jag inte alls med om. Jag upplever min kärleksrelation med min man är mycket lik hur den var innan barnen. Kärleken, förälskelsen, pirret finns kvar efter över 20 år.  
  • Anonym (Tvärtom)
    Anonym (Far) skrev 2020-04-13 02:51:36 följande:

    Är man trygga i varandra så man kan gå in och kyssas fast partnern sitter och bajsar. Då kvittar barn, man håller ihop det iaf.

    (Bajsa ensam är bara att glömma när man har små barn....)


    FAN VAD VIDRIGT!!! Hade slängt ut min man direkt, det är ju perverst!!!

    Vi är alltid på toaletten ensamma, barnen får vänta. De har ju en förälder till.
  • Anonym (Ladybug)

    Vi är ett bra team och ställer upp och avlastar varandra, gläds åt barnen osv.

    Men rent ärligt har den romantiska delen tagit stryk. Vi är trötta av sömnbrist och allt är hushållsarbete: byta blöjor, göra mat, diska efter maten, göra mellanmål, städa upp efter mellanmål, tvätta kläder i det oändliga, snyta torka snor, torka kräks, tvätta igen. Vi kollapsar i soffan i bland, men orkar inte med någon romantik då.

    När man är trött av sömnbrist och aldrig få vila ut eller ta det lugnt blir man irriterad och fräser.

    Första året med första barnet var okej, det var jobbigt men ett år funkar att ha det jobbigt. Vi fann små stunder av romantik. Men efter femte året med flera småbarn orkar man inte ens försöka längre, utan drar på sig en tröja som är hyfsat ren och skiter i att klä upp sig.

    Jag hoppas vi hittar gnistan eigen efter småbarnsåren.

  • Anonym (Ladybug)

    Vi är ett bra team och ställer upp och avlastar varandra, gläds åt barnen osv.

    Men rent ärligt har den romantiska delen tagit stryk. Vi är trötta av sömnbrist och allt är hushållsarbete: byta blöjor, göra mat, diska efter maten, göra mellanmål, städa upp efter mellanmål, tvätta kläder i det oändliga, snyta torka snor, torka kräks, tvätta igen. Vi kollapsar i soffan i bland, men orkar inte med någon romantik då.

    När man är trött av sömnbrist och aldrig få vila ut eller ta det lugnt blir man irriterad och fräser.

    Första året med första barnet var okej, det var jobbigt men ett år funkar att ha det jobbigt. Vi fann små stunder av romantik. Men efter femte året med flera småbarn orkar man inte ens försöka längre, utan drar på sig en tröja som är hyfsat ren och skiter i att klä upp sig.

    Jag hoppas vi hittar gnistan eigen efter småbarnsåren.

  • fjanten
    Anonym (Ladybug) skrev 2020-04-13 10:27:10 följande:

    Vi är ett bra team och ställer upp och avlastar varandra, gläds åt barnen osv.

    Men rent ärligt har den romantiska delen tagit stryk. Vi är trötta av sömnbrist och allt är hushållsarbete: byta blöjor, göra mat, diska efter maten, göra mellanmål, städa upp efter mellanmål, tvätta kläder i det oändliga, snyta torka snor, torka kräks, tvätta igen. Vi kollapsar i soffan i bland, men orkar inte med någon romantik då.

    När man är trött av sömnbrist och aldrig få vila ut eller ta det lugnt blir man irriterad och fräser.

    Första året med första barnet var okej, det var jobbigt men ett år funkar att ha det jobbigt. Vi fann små stunder av romantik. Men efter femte året med flera småbarn orkar man inte ens försöka längre, utan drar på sig en tröja som är hyfsat ren och skiter i att klä upp sig.

    Jag hoppas vi hittar gnistan eigen efter småbarnsåren.


    Vad jobbigt med så krävande barn, hoppas ni hittar gnistan igen snart!
  • Anonym (xyz)

    Barn var det sämsta som hände vår relation. Det bästa i livet för både mamman och mig, men katastrof för relationen. Vi fick tre barn på fyra år, så ganska tätt. Innan alla barnen var i skol-åldern fanns absolut noll tid till annat än att rodda kring barnen. När vi väl "vaknade" som vuxna individer och inte "bara" föräldrar, så var vi inte längre de personer som ingått äktenskap ihop. Visst fanns respekt och omtanke och kärlek, med vi var mer som syskon eller vänner. Efter några år utan att kunna återuppväcka gnistan så valde vi att gå skilda vägar.

    I våra umgängeskretsar så brakade ungefär hälften av alla relationer inom 10 år från första barnet. Sedan finns det inget som säger att alla relationerna inte hade brakat även utan påfrestningen av småbarnsår och sömnbrist osv.

  • Anonym (Döden)

    För oss blev det döden. Sånt som kändes som småsaker innan blev ohållbara när det fanns barn i ekvationen. När vi bara var två kunde vi båda vara lata och han kunde sätta sig själv och sina vänner först i vissa situationer för det drabbade ingen egentligen. Efter barnet så såg jag det som självklart att det var slut med latandet för min del och jag antog att han precis som jag och som vi pratat om skulle göra detsamma, men så blev det inte.

  • Studentpappa
    Anonym (xyz) skrev 2020-04-13 12:19:57 följande:

    Barn var det sämsta som hände vår relation. Det bästa i livet för både mamman och mig, men katastrof för relationen. Vi fick tre barn på fyra år, så ganska tätt. Innan alla barnen var i skol-åldern fanns absolut noll tid till annat än att rodda kring barnen. När vi väl "vaknade" som vuxna individer och inte "bara" föräldrar, så var vi inte längre de personer som ingått äktenskap ihop. Visst fanns respekt och omtanke och kärlek, med vi var mer som syskon eller vänner. Efter några år utan att kunna återuppväcka gnistan så valde vi att gå skilda vägar.

    I våra umgängeskretsar så brakade ungefär hälften av alla relationer inom 10 år från första barnet. Sedan finns det inget som säger att alla relationerna inte hade brakat även utan påfrestningen av småbarnsår och sömnbrist osv.


    Att det är slitigt att skaffa tre barn på fyra år kan väl inte ha kommit som en överraskning?
    Ride it like you stole it
  • Anonym (xyz)
    Studentpappa skrev 2020-04-13 13:31:07 följande:
    Att det är slitigt att skaffa tre barn på fyra år kan väl inte ha kommit som en överraskning?
    Nej.
    Överraskningen var att vi inte längre var ett par när "ljuset i slutet på tunneln" dök upp.
Svar på tråden Har er relation blivit starkare efter att ni skaffade barn?