Helt ärligt nu, hjälper era män till hemma?

I de fall där mannen faktiskt är händig så håller jag med dig, det måste man få credd för.

Nuförtiden finns det dock rätt många män som har lika mycket tummen i handen som sin kvinna, eller mer. När vi renoverar gör vi det alltid tillsammans, för att två ska kolla att det blir rätt gjort. Köra jord och lyfta marksten och slå ner armeringsjärn med slägga i järnvägssyllar för att bygga rabatter har jag gjort likaväl som han.

Men lämnar jag honom själv i två timmar så står fyra män och vräker på sand till underlag för stensättning av uteplats och inte en av dom kommer på att täckduken som ska hindra ogräsväxt underifrån ligger oanvänd två meter därifrån...

Har man varsin bil och ingen byter däck utan båda kör till verkstan så är det liksom inget att komma med, eller? Min svåger har livstidsförbud på att byta däck då han inte drog bultarna ordentligt och ett hjul lossnade när svägerskan körde motorvägen höggravid, det var ingen bra dag i deras äktenskap.

En kompis kunde ha dött av en elstöt för att hennes man gav sig på att installera spis och den blev strömförande.

Men så har vi en vän som verkligen kan hantera både motorsåg och yxa och cementblandare och lödkolv och traktor och bygger pergolor och skjul och stengärdesgårdar och renoverar vind, och då är det klart fullt rimligt att få markservicen grejad under tiden.

När jag var deprimerad (av en annan orsak, men ändå) såg jag att han faktiskt kunde. Trots att inte jag gjorde det var lägenheten städad, räkningarna betalda, fanns mat i kylen, tvätten blev tvättad, ungarna och jag fick lagad mat, ungarna kom till skolan, la sig i rätt tid...osv osv.

Först blev jag väldigt glad och tacksam. Men sedan tänkte jag att "Vad fan? Han gör ju det här BÄTTRE än mig" han har alltså enbart vart lat innan. Hade han faktiskt inte kunnat hade jag inte blivit så sur, men när han bevisligen kan men bara överlåtit allt åt mig innan detta då blev jag rätt besviken på honom. 

Numera är jag betydligt bättre och han gör ungefär hälften. Vi brukar ofta städa och laga mat ihop, det tar lite mer tid men är 18ggr trevligare, men ungarna är större så det hinns med. Planering, hålla reda på födelsedagar osv. har jag faktiskt helt överlåtit åt honom, utom hans födelsedag då. Jag rör ihop och är sämre på att planera, så det funkar faktiskt bättre. Det var en sådan sak som enbart jag gjorde innan (Trots att han är bättre på det, mer organiserad)

Man hjälper inte till i sitt eget hem, man tar ansvar om man är en vuxen människa.

Min man hade inte varit min man eller far till mina barn om han hade varit som en omogen 15-åring. Vi tar ungefär lika stort ansvar för barn och hem, sen kanske vi gör mer av lite olika saker då jag tex inte är så bra på att bygga/snickra och han arbetar med det. Jag lagar mer mat då jag tycker det är kul och lagar gärna nya rätter osv. Men ingen av oss ligger på soffan varje dag och den andra får slita.

Vi hjälps åt med vårt hem, våra barn och våra djur, bilar mm. Sen är vi inte noga med vem som gör vad x antal gånger, men båda gör något. Jag hade inte accepterat annat, då är jag hellre ensam. Jag hade kunnat sköta hela hemmet om jag vore en ekonomiskt oberoende hemmafru, men då länge jag ska behöva jobba heltid så servar jag ingen karl.

Exakt, jag har tagit över "mansrollen" som är så kämpig. Så nu mera är det jag som går i solsken 30min med gräsklippan med musik i öronen. Medans mannen städar och passar barnen. Jag tog också över häck klippningen, borsta gatan och småprata med grannarna 2ggr per år. Medans mannen fick ta med småbarnen till affären lördag förmiddag, packa upp varor, laga mat med trötta barn och sedan diska. Lika så grillen, ett glas vin i solen medans man vänder på steken, medans mannen handla, laga tillbehör duka och diska. Förstår inte vad han kalgat över, jag tar gärna över dessa sysslor. Killarna på mitt jobb sköter bilen och renoveringarna styr jag också upp. Större projekt anlitar jag hantverkare till och mindre brukar jag göra själv eller så hjälps vi åt. Jag tog över trallsättningen på altanen efter att han klaga om ryggont, efter halva dagen ville han ta tillbaka det men jag tyckte det var bättre att han vila ryggen med enkla dagliga sysslor. Som att dammsuga med en unge på höften, hänga tvätt, upp med tvätt på övervåningen, laga mat, städa igen, sätta på nästa tvätt och sysselsätta rastlösa barn. Bråka med middagen, bråka om läggning och sedan städa igen.

Hallå, senast jag kollade är det 2020 nu, var hittar ni dessa stenåldersmän? Min pappa gjorde nog mindre än 50% hemma, men nog bytte han blöjor, tog hand om barn på egen hand, lagade mat, städade, tvättade, sydde i knappar, bakade bröd osv. En riktig karl kan ta hand om sig själv och sin familj. Samt måla nagellack på barnbarnet när hon kräver detta. Hur står ni ut med detta, ni som hittat stenåldersmän? Många män förstod sig på jämnlikheten på 50talet. Varför accepterar vissa ännu i dag att hemmet är kvinnans plikt?

Min man gör mer än mig i hemmet, men jag tar mer av handling och skjuts av barn. Har han väl kommit hem vill han gärna vara hemma och jag har inga problem att flänga runt.

Köket sköter han i princip helt. När vi köpte diskmaskin insåg jag 6 veckor senare att jag inte provat starta den.

Tvätten har jag fullt ansvar för. Där vill jag ofta gärna ha vissa saker genom till mig och barnen så det är enklare att jag ansvarar för den än blir frustrerad över att saker inte tvättas i den ordning jag vill.

Jag och frun har var sin ?storstädningsdag? varje vecka, detta installerades när vi insåg att vi inte tål varandra under städningen, utöver det så så lagar hon oftast maten och fixar tvätten eftersom hon anser att jag är oduglig på dessa 2, dock har jag andra saker som uppvägning.

Ingen hjälper till hemma hos mig. Vi lever här tillsammans och tar hand om hushållet ihop. Ska jag vara riktigt ärlig så gör nog min man lite mer än mig... :-/ 

Ingen hjälper till hemma hos mig. Vi lever här tillsammans och tar hand om hushållet ihop. Ska jag vara riktigt ärlig så gör nog min man lite mer än mig... :-/