• velvet

    13-åring sover med mamma/pappa

    Hej!

    Jag undrar vad ni andra har för erfarenheter gällande detta.

    Min sambos 13-åring (fyller 14 i år) kommer ofta över på natten och sover med sin pappa. Jag vet att han även gör det med sin mamma när han är hos henne.

    Detta känns främmande för mig, jag tänker att när man kommit in i puberteten så är det ganska naturligt att man vill ha lite space och inte ligga sova med pappa/mamma?

    Min sambo säger att detta är helt normalt och att alla andra han pratat med som har tonårsbarn resonerar på samma vis.

    I vilket fall som helst så låter jag givetvis min sambo bestämma vad han anser vara bäst för sitt barn, men det gör mig irriterad att han får mig att känna mig totalt fel i min känsla av det hela.

    Jag har själv två barn, 8 och 4 år, kanske bör tilläggas.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-04-28 14:19
    En annan fråga, kan ni som inte tycker att detta känns helt bekvämt/?normalt? skriva om ni själva har eller har haft tonårsbarn. Detta brukar nämligen min sambo använda sig av som argument, att jag kommer att ?förstå? när jag själv har tonårsbarn.

  • Svar på tråden 13-åring sover med mamma/pappa
  • Anonym (Lina)
    velvet skrev 2020-04-28 15:15:26 följande:

    Jo, vi är sambos sedan årsskiftet. När jag har mina barn hos oss så sover jag tillsammans med min 4-åring och då brukar hans son passa på att sova med sin pappa.

    Jag har liksom inget generellt problem med att man sover med barn och är själv en nära förälder, men när det handlar om en tonårskille känns gränsen för var jag anser okej passerad.

    Och jag tror absolut att det är känsligt. Hade han bara erkänt det och inte idiotförklarat mig när jag ifrågasätter deras beteende så hade jag varit mycket mindre irriterad.


    Om du inte har något problem med detta så skulle nog JAG välja att ligga lågt. Det kan vara svårt för dig att gå in och få till en förändring om du inte har din killes hjälp. Jag har själv en bonusson som har sovit i sin pappas säng varannan vecka tills han var tio år (dvs ett halvår sedan). Jag och min man hade många diskussioner om detta och jag sov varannan vecka ensam i dubbelsängen medan min man och hans barn låg i gästrummet och myste. Det dödade långsamt sexlivet mellan mig och min man...och ledde till många många gräl. Så fort jag tog upp det så blev det superkänsligt. Till slut så släppte jag det och accepterade att dom fick ha sina nätter. Både jag och min man pratade dock öppet med sonen om detta att kunna sova själv och vi lät honom öva och uppmuntrade honom. På ett positivt sätt. Han fick även sova hos vänner och farföräldrar, och det gick bra. Varje gång han klarade av att sova själv så berömde vi honom. Numera sover han själv på eget initiativ så det löste sig för OSS, behöver dock inte betyda att din situation löser sig.
  • Zarch
    Anonym (Förälder) skrev 2020-04-28 16:15:05 följande:

    Det var du som kom med påhopp.Idiot.


    Är det så du responderar till folk som inte bekräftar dina egna åsikter? Är inte så förvånande att det förekommer lustigheter i ditt hushåll om man säger så.
  • Anonym (Nej.)

    Nej, det är inte normalt. Barnet är otryggt.

  • Anonym (Anonym)
    velvet skrev 2020-04-28 16:10:51 följande:
    Även om jag accepterar att det är upp till min sambo att besluta om så kan jag ju fortfarande vara intresserad av att höra vad andra har för åsikter? Varför är du så defensiv?
    Det kallas inte att vara defensiv, det kallas att ge ett svar, som du nu har fått i enlighet med dina önskemål. Sluta gärna tillskriva folk du inte känner olika egenskaper, du har inte en susning om vad som pågår på andra sidan skärmarna.
  • Anonym (Lina)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-04-28 16:43:01 följande:

    Det kallas inte att vara defensiv, det kallas att ge ett svar, som du nu har fått i enlighet med dina önskemål. Sluta gärna tillskriva folk du inte känner olika egenskaper, du har inte en susning om vad som pågår på andra sidan skärmarna.


    Ett barn får självförtroende och känner sig glad om han eller hon klarar av att sova själv i tonåren. Varför begränsa och handikappa barnet? Det är ju för barnets skull man lär det självständighet.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Lina) skrev 2020-04-28 16:46:19 följande:
    Ett barn får självförtroende och känner sig glad om han eller hon klarar av att sova själv i tonåren. Varför begränsa och handikappa barnet? Det är ju för barnets skull man lär det självständighet.
    Lina, jag är inte TS.............................
  • Anonym (Lizzy)

    Har barnet nåt diagnos?Annars tycker jag att det är konstigt och onödigt.Hade det varit en 3-åring så hade jag fattat.

  • Anonym (Snart sommar)

    Verkligen inte normalt! Har 4 barn och de har sovit i egna sängar sen de var nyfödda. Legat i min säng första veckorna så jag lätt kunde amma på natten. Sen bredvid mig i sin spjälsäng till ca 6 mån. Efter det i eget rum bredvid vårt sovrum i spjälsäng. Från 2 års ålder ca i vanlig säng i sitt rum. Har aldrig varit några problem. De är alla 4 lugna och trygga numera vuxna. 14 år och sova i föräldrars säng? När man går på högstadiet? Ja jag säger då det......

  • Anonym (Lisa)

    Jag vet inte men jag kunde gå in å sova breve min mamma i hennes stora säng på morgonkvisten när jag vaknat på morgonen långt upp i åren.

    Mina föräldrar är skilda. Varför inte liksom, tyckte de bara va mysigt.

    Jag anser mig vara rätt normal, har arbete och familj.

  • Anonym (Lillemor)

    Min 5 åring kommer in till oss ofta så jag har en madrass på golvet bredvid min säng som hon kan sova på, då slipper vår sömn störas av att ha ett barn i sängen men ändå kan hon komma hit när hon vill.

    Ni får väl skaffa en madrass till 13 åringen? Jag har en tioåring också och hon kommer väl in någon gång per år typ. Men jag skulle bli orolig om hon inte kunde sova själv faktiskt i den åldern. Men alla barn är olika.

Svar på tråden 13-åring sover med mamma/pappa