Forum Sex & samlevnad När man inte vill
  • Anonym (Drömmaren)
    Anonym (Drömm­aren)
    57 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Olika behov av sex

    Vad gör man när ens man har helt andra behov än en själv? Inte har behov rättare sagt.. jag är 35 år, har man sedan 12 år, barn, bra jobb, fint hem, utåt är allt perfekt. Men vi har väldigt olika behov när det kommer till sex och närhet. Han går med på det ibland men då är det snabbt gjort och helt utan känsla, mer för att ställa upp. Jag saknar passion, långt hett sex så det nästan gör ont i mig. Eller bara lite spontant, att känna attraktion. För mig är det fysiska så viktigt. Även beröring! Tycker även att det ska komma spontant att man tänder på varandra och att behöva fråga om den andra vill ligga är inte heller helt kul, speciellt inte när man får nej. Som att det skulle vara så jäkla jobbigt... orkar aldrig! Vad ska jag göra? får komplimanger från annat håll och fantiserar... Kan ett sånt här äktenskap hålla?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Olika behov av sex
  • Underhill
    Underh­ill
    #21
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Drömmaren) skrev 2020-04-29 09:53:48 följande:
    Jo då, den biten fixar jag då själv och härligt är det, men som sagt saknaden..
    Vi har svårt att kommunicera. Han pratar ogärna om sex och relationer överlag, känslor. Men vi har försökt och han vet att vi har olika behov. Han kan inte ändra sig och verkar inte heller ha viljan till att försöka.
    Vi är rätt olika, han är mer som en rak linje medan jag känner mer driv och glädje i livet. Men annars tuggar det på och vi har en väldigt fin familj och underbara barn i skolålder. Tror egentligen vi kompletterar varandra rätt bra och det mesta fungerar, är mer att vi inte kan mötas på djupet varken mentalt eller fysiskt...
    Ok, så om du ser tillbaka i tiden så har det egentligen alltid varit så mer eller mindre? Bortsett från den första förälskelseperioden i er relation. Visst är man olika och det är väl det man behöver försöka att acceptera, samtidigt som jag tror att man inte kan "nöja" sig med att acceptera det...menar att man bör försöka att mötas och hitta en kompromiss...gemensam väg som båda känner fungerar.
    E vi överens så kör vi
  • flisen27
    flisen­27
    #22
    Citera Visa endast Anmäl

    Vill inte göra det här till en köns grej men en fundering om jag får?

    Jag har en liknande tråd. är det så fel. Med ett ganska stort undantag att jag frågar om det är ok med mailkontakt.

    Men grunden är samma problem.

    Känner precis som er vi ligger inte på samma nivå när det gäller sex, svårt att prata om lite tabu aktigt.

    Flera kvinnor skriver till mig att det är bara att svälja och vara nöjd med det man har. När det gäller din tråd får du tycker jag bara trevliga råd och sympatier. Vilket är bra, och jag förstår dig fullt ut.

    Lever man tillsammans bör man också kunna hjälpa varandra, ibland säger man nej helt förståeligt men när det upprepas för ofta blir det jobbigt.

    Det bör ju vara så i ett förhållande att man gör saker för att den andra ska bli nöjd men njuter av det ändå för att bara veta att man gör något bra för den andre.

  • Joyho
    Joyho
    #23
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Drömmaren) skrev 2020-04-29 10:27:26 följande:

    Ja det var omkastande och även ledsamt då. Den andre uppvaktade mig och sa att han var förälskad. Ändå hände det aldrig något. vet i efterhand inte om det var positivt eller negativt, men det fick mig att känna...

    Det där med att jobba bort försökte jag med. Både gällande lusten och humöret. Jag är mer uppåt som person än vad han är men försökte dämpa humör, driv och glädje Detta satte sig på både självförtroende och självkänsla. Kände till slut att jag var en oviktig person som ingen var intresserad av. Mådde sämre både på jobbet, i professionella sammanhang, men även socialt privat. Nu har jag slagit ifrån mig allt hur jag ska vara för att synka med honom. Jag känner mig stark, (kåt), glad och jag vet vad jag vill. Fast ändå inte då, för hur f*n ska man göra...

    Känns ändå bra på något sätt att fler är i samma situation. Vi kan stötta varandra.


    Ja, det förstår jag att det måste vara riktigt tufft. Att ha nån som faktiskt vill ha en samtidigt som man suktar så efter minsta närhet. Det är en hård smäll för självförtroendet det där när handen blir bortplockad eller han vänder bort huvudet när man vill kyssas. Att han inte ens kan stå ut med den lilla vardagliga närheten gör ju att man (i alla fall jag) känner sig ganska äcklig.

    Han berättade tidigt i vårt förhållande att han med sitt ex, som han vari ihop med i många år och även har barn med, bara hade sex varannan vecka ungefär. Detta var i slutet av deras förhållande när de inte ens delade sovrum längre. BARA varannan vecka. Det är ju bra mycket mer än han har med mig nu. Och det är en grej som snurrar i mitt huvud rätt ofta nu för tiden. Vad är det som gjorde henne så mycket mer knullbar att han t.o.m. hade sex oftare med henne när förhållandet i princip var över än han kan tänka sig att ha med mig nu?! Sånt svider att tänka på.
  • trivsam
    trivsa­m
    #24
    Citera Visa endast Anmäl
    Joyho skrev 2020-04-29 10:58:29 följande:
    Ja, det förstår jag att det måste vara riktigt tufft. Att ha nån som faktiskt vill ha en samtidigt som man suktar så efter minsta närhet. Det är en hård smäll för självförtroendet det där när handen blir bortplockad eller han vänder bort huvudet när man vill kyssas. Att han inte ens kan stå ut med den lilla vardagliga närheten gör ju att man (i alla fall jag) känner sig ganska äcklig.

    Han berättade tidigt i vårt förhållande att han med sitt ex, som han vari ihop med i många år och även har barn med, bara hade sex varannan vecka ungefär. Detta var i slutet av deras förhållande när de inte ens delade sovrum längre. BARA varannan vecka. Det är ju bra mycket mer än han har med mig nu. Och det är en grej som snurrar i mitt huvud rätt ofta nu för tiden. Vad är det som gjorde henne så mycket mer knullbar att han t.o.m. hade sex oftare med henne när förhållandet i princip var över än han kan tänka sig att ha med mig nu?! Sånt svider att tänka på.

    Just det där är ju märkligt. Min tjej talade om att hon inte hade sex i sitt förra förhållande på grund av hennes ex. Och sen visar det sej att det förmodligen inte var hans fel, hon har bara inte sex. Behovet verkar inte saknas först men det ebbar snabbt ut och sen är det enligt henne, "hans" fel.


    Det är ju svårt att få till en förändring när det uppenbart är ens eget fel, ur hennes synvinkel. Varannan vecka, det låter lyxigt... tyvärr...

  • Anonym (Drömmaren)
    Anonym (Drömm­aren) Trådstartaren
    #25
    Citera Visa endast Anmäl
    Joyho skrev 2020-04-29 10:58:29 följande:

    Ja, det förstår jag att det måste vara riktigt tufft. Att ha nån som faktiskt vill ha en samtidigt som man suktar så efter minsta närhet. Det är en hård smäll för självförtroendet det där när handen blir bortplockad eller han vänder bort huvudet när man vill kyssas. Att han inte ens kan stå ut med den lilla vardagliga närheten gör ju att man (i alla fall jag) känner sig ganska äcklig.

    Han berättade tidigt i vårt förhållande att han med sitt ex, som han vari ihop med i många år och även har barn med, bara hade sex varannan vecka ungefär. Detta var i slutet av deras förhållande när de inte ens delade sovrum längre. BARA varannan vecka. Det är ju bra mycket mer än han har med mig nu. Och det är en grej som snurrar i mitt huvud rätt ofta nu för tiden. Vad är det som gjorde henne så mycket mer knullbar att han t.o.m. hade sex oftare med henne när förhållandet i princip var över än han kan tänka sig att ha med mig nu?! Sånt svider att tänka på.


    Förstår att det känns jättejobbigt... har ni försökt att prata om det? Kanske försöka lugnt och sansat? Vet du om han skulle vilja ha sex oftare? Är det något annat i er relation som inte är bra? Tror det är bra att försöka förstå var skon klämmer även om det också kan göra ont.

    Men jag trodde under så många år att mannen inte var attraherad av mig, eller att han inte älskar mig längre... däremot kan man ju älska på olika att också, man älskar ju även sina barn och familj i övrigt så det är väl där det viktiga med passion kommer in. Kan man inte känna passion Och lust faller hela partänket?! hur som helst, några saker har gått upp för mig 1. Han har väldigt låg sexlust rent allmänt, dvs om vi inte sexar loss har han inget behov av att ordna det på egen hand heller 2. Inte samma förmåga av att njuta av sex och närhet 3. Kan nog inte ens känna passionerade känslor 4. Jag är mer en passionerad person, både när det gäller livet och sex

    Så det är så det ser ut för oss...
  • trivsam
    trivsa­m
    #26
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Drömmaren) skrev 2020-04-30 07:22:25 följande:
    Förstår att det känns jättejobbigt... har ni försökt att prata om det? Kanske försöka lugnt och sansat? Vet du om han skulle vilja ha sex oftare? Är det något annat i er relation som inte är bra? Tror det är bra att försöka förstå var skon klämmer även om det också kan göra ont.

    Men jag trodde under så många år att mannen inte var attraherad av mig, eller att han inte älskar mig längre... däremot kan man ju älska på olika att också, man älskar ju även sina barn och familj i övrigt så det är väl där det viktiga med passion kommer in. Kan man inte känna passion Och lust faller hela partänket?! hur som helst, några saker har gått upp för mig 1. Han har väldigt låg sexlust rent allmänt, dvs om vi inte sexar loss har han inget behov av att ordna det på egen hand heller 2. Inte samma förmåga av att njuta av sex och närhet 3. Kan nog inte ens känna passionerade känslor 4. Jag är mer en passionerad person, både när det gäller livet och sex

    Så det är så det ser ut för oss...
     
    Om jag lånar ur din lista så blir min likadan.
    Jag känner mej nästan chanslös...
     
    1. HON har väldigt låg sexlust rent allmänt, dvs om vi inte sexar loss har HON inget behov av att ordna det på egen hand heller 
    2. Inte samma förmåga av att njuta av sex och närhet
    3. Kan nog inte ens känna passionerade känslor 
    4. Jag är mer en passionerad person, både när det gäller livet och sex
  • Anonym (Drömmaren)
    Anonym (Drömm­aren) Trådstartaren
    #27
    Citera Visa endast Anmäl
    trivsam skrev 2020-04-30 08:05:57 följande:
     
    Om jag lånar ur din lista så blir min likadan.

    Jag känner mej nästan chanslös...
     
    1. HON har väldigt låg sexlust rent allmänt, dvs om vi inte sexar loss har HON inget behov av att ordna det på egen hand heller 
    2. Inte samma förmåga av att njuta av sex och närhet
    3. Kan nog inte ens känna passionerade känslor 
    4. Jag är mer en passionerad person, både när det gäller livet och sex
    Ja så olika som personer... Ja då har vi konstaterat det, men hur ska man agera?

    Hur länge har ni varit tillsammans och hur gamla var ni när ni träffades? Har ni barn?

    Vi har ändå byggt upp hela vårt så att säga vuxna liv tillsammans. Vi är en familj. Lika som när man var liten och växte upp med föräldrar och syskon, man är ju en familj tillsammans. Men sen om man känner kärlekskänslor till varandra som en sådan familj eller mer som partners är en annan sak... Tycker hur som helst det känns oerhört skrämmande att bryta upp, leva ensam, barnen varannan vecka...
  • trivsam
    trivsa­m
    #28
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Drömmaren) skrev 2020-04-30 09:31:26 följande:
    Ja så olika som personer... Ja då har vi konstaterat det, men hur ska man agera?

    Hur länge har ni varit tillsammans och hur gamla var ni när ni träffades? Har ni barn?

    Vi har ändå byggt upp hela vårt så att säga vuxna liv tillsammans. Vi är en familj. Lika som när man var liten och växte upp med föräldrar och syskon, man är ju en familj tillsammans. Men sen om man känner kärlekskänslor till varandra som en sådan familj eller mer som partners är en annan sak... Tycker hur som helst det känns oerhört skrämmande att bryta upp, leva ensam, barnen varannan vecka...
    Det var väl typ 10 år sen, vi var vuxna, har inga gemensamma barn, våra respektive barn är vuxna, familjelivet är numera mer av typen kompis och praktiskt. Att bryta upp är väl ändå både skrämmande och opraktiskt.

    Visst ändras ju känslorna och den där blixtrande förälskelsen lägger sej ju och mognar till en närmare gemenskap och så, men man vill ju ändå behålla lite av förtjusningen som "kåt" innebär, lite rusig känsla, lite krävande och givande...

    Det blir ju lite obehagligt, lite som att vara väldigt törstig men man har inget vatten...
  • Mimosa86
    Mimosa­86
    #29
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Drömmaren) skrev 2020-04-28 22:34:05 följande:

    Vad gör man när ens man har helt andra behov än en själv? Inte har behov rättare sagt.. jag är 35 år, har man sedan 12 år, barn, bra jobb, fint hem, utåt är allt perfekt. Men vi har väldigt olika behov när det kommer till sex och närhet. Han går med på det ibland men då är det snabbt gjort och helt utan känsla, mer för att ställa upp. Jag saknar passion, långt hett sex så det nästan gör ont i mig. Eller bara lite spontant, att känna attraktion. För mig är det fysiska så viktigt. Även beröring! Tycker även att det ska komma spontant att man tänder på varandra och att behöva fråga om den andra vill ligga är inte heller helt kul, speciellt inte när man får nej. Som att det skulle vara så jäkla jobbigt... orkar aldrig! Vad ska jag göra? får komplimanger från annat håll och fantiserar... Kan ett sånt här äktenskap hålla?


    Har han alltid varit sådan eller är det en nergång som skett? Hur mår ert förhållande i övrigt? Är ni psykiskt nära varandra? Skrattar ni ihop? Busar? Värdefulla samtal när barnen som at? Jobbar han mycket? Hur mår han generellt?

    Tycker inte man kan bryta ut sexet i en egen kategori när man har en relation. Måste ta tempen på hela relationens välmående.
  • Anonym (Tips eller, icketips..)
    Anonym (Tips eller, icketi­ps..)
    #30
    Citera Visa endast Anmäl

    Hej allihopa. Ser att det är fler i TS sits. Jag är/var också det, med en man som inte har någon direkt lust. Ser inte sex som en rolig och lustfylld aktivitet, utan snarare typ något han behövde göra i början.

    Jag har lyckats (...) jobba bort min lust. Såg att man resonerat lite kring det här. Jag måste säga till er: om ni hamnar här, så kommer ni stå ut lättare i er halvt sexlösa relation. Ni kommer inte längre störa er eller bli sårade av er partners totala ointresse, för erat eget intresse har dött. Jag trodde inte nånsin att jag kunde hamna här. Kan jag, kan alla... MEN ni kommer känna att en stor del av det som en gång var ni, som gjorde er extra levande, är död. Jag känner mig död.

    Jag har inte lusten kvar, onanerar nån gång då och då men längtar aldrig till varken det eller sex. Och jag känner att det var inte värt det. Min relation funkar nu. Men jag önskar att jag kunnat spola tillbaka tiden, stå upp för vad JAG, riktiga JAG, vill ha i en relation, och lämna när det inte var vad min partner ville.

    Varning till er alla, för er skull, KÄMPA INTE för att sluta bli sårade eller sluta längta efter sex. Lev i misären och känn allt det, eller lämna.

    //kvinna 29

Svara i tråden
Svar på tråden Olika behov av sex

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies