Svärmor kommer få oss att göra slut
Hej! Jag och sambon har varit tillsammans i några år och har världens bästa relation, vi trivs helt enkelt extremt bra tillsammans och allt fungerar så perfekt som det bara kan göra i en relation, förutom EN sak- svärmor.
Min mamma har i alla år haft problem med min farmor, vilket bland annat fick henne att gå in i väggen i en längre period och gjorde att jag sa upp kontakten med farmor- som ändå inte fattar och beter sig som en typisk djävulssvärmor OCH min förra relation slutade i skilsmässa pga att jag vägrade skaffa barn med honom så länge som hans mamma inte betedde sig normalt (sprang ständigt in i vårt hus oanmäld trots otaliga tillsägelser, kom hem med inredning/mattor och skulle bestämma hur vi skulle ha det och dök ständigt upp ÖVERALLT oinbjuden).
Så jag är extremt känslig för dethär med djävulssvärmödrar, men nu har jag fan hamnat här igen!
Till en början gick det ganska bra med svärmor, visst hade hon svårt att klippa navelsträngen men hon hade ändå respekt.
Men så blev jag gravid, och då började helvetet. Hon ska lägga sig i precis ALLT. Vi letar exempelvis ny bostad och svärmor tycker då att vi ska bo på hennes gata. Jag sa bestämt nej då jag tidigare bott i området och inte trivs där och förklarade trevligt precis varför det inte är något för mig. Har nu fått ta diskussionen med henne ÅTTA gånger (dvs varje gång jag träffat henne sen vi började leta bostad och då bland annat på en husvisning som hon ?spontant dök upp på? där hon KRÄVDE att hennes barnbarn inte skulle bo i det området för att HON tycker det kör för mycket bilar!?) och nu har hon alltså gått runt till alla sina grannar och försöker övertala dessa till att sälja till oss trots att jag förklarat ÅTTA gånger (diskuterat i över en timme varje gång) att vi INTE vill bo där.
Jag kommer från en annan ?stad? ca 30 min körning ifrån där vi bor nu och hade gärna flyttat tillbaka dit (bättre skolor, större, finns faktiskt restauranger som serverar annat än pizza osv) detta fick henne att börja GRÅTA!! Hon hävdar att vi då nekar henne en relation med sitt barnbarn. För 30 minuters körning!?
Hon kommer hem oanmäld till oss och bara kliver rätt in via ex altanen och kommenterar min städning, köper inredning vi inte vill ha (pga hon tycker vi har det färglöst- JA Vi VILL HA DET SÅ!!) och hon vill bestämma att våra husdjur inte ska vara i säng/soffa för att HON tycker det är äckligt.
Nu när jag är gravid så blev hon arg över att jag redan köpt hem allt och att hon inte fick köpa något (jag gav ändå henne en önskelista med lite filtar och så hon kunde köpa om hon ville men nej hon ville köpa mer) och så skulle hon gå igenom allt jag köpt och se att var ?ordentligt?.
Då hon inte förstod sig på babyskyddet (som är snurrbart men dock inte går att ?låsa? på fel håll) så skulle hon läxa upp mig i att man minsann inte får ha bebisar framåtvända. Nej, jag är inte efterbliven och vet såklart detta, mina syskon som jag umgås extremt mycket med har barn så jag har fått lära mig det mesta där samt har såklart läst på nu när vi ska bli föräldrar. Hon går även och kollar hur jag bäddat spjälsäng/vagn och ska bädda om det ?på sitt sätt?.
Jag har valt att vara vegetarian, sambon är det till 90% (han äter ibland kött ?ute? eller när han är bortbjuden) och vi har därför valt att även vårt barn ska vara det fram tills att hen kan ta ett eget beslut. Den diskussionen tog för oss ca 10 min sen var vi klara med det. Med svärmor däremot har jag nog fått diskutera detta i sammanlagt 5h nu, för hon tycker att detta är fruktansvärt och tänker då minsann inte följa mina löjliga regler när hon är barnvakt. Hon äter själv knappt kött för att hon inte gillar det, men stör sig på att jag har en åsikt om att det är hemskt för djuren och måste alltså därför ?trotsa?.
Hon säger också hela tiden att detta är HENNES barn, att vi är så unga och inte vet vad vi ger oss in på, att hon kommer få ta över för att sambon inte kommer hjälpa mig och jag inte kommer orka osvosv och refererar alltså alltid till bebisen som SIN.
Jag gråter nästan aldrig och har haft världens enklaste graviditet utan hormonsvängningar osv, MEN har alltså gråtit vid 3 tillfällen den senaste tiden pga henne. Jag börjar alltså känna att mitt ofödda barn är ett misstag och längtar knappt till förlossning för jag vet att hon kommer förstöra ALLT det mysiga med att få barn genom att lägga sig i och ständigt trycka ner mig. Tror att relationen med min sambo kommer ta slut pga detta, jag orkar helt enkelt inte mer.
Har såklart pratat med sambon om detta otaliga gånger och han säger att han vet att hon är ?helt dum i huvudet? men att det inte går ta diskussioner med henne. Han tycker att jag bara ska ignorera allt hon säger/gör för det är så han hanterar det. Han har växt upp med bara henne (hon har dock ?ny? familj nu) och är väldigt lojal och känner någon slags tacksamhetsskuld samt är väldigt överbeskyddande med henne så han uppskattar inte när jag säger ifrån och erkände idag att hon sagt att hon ogillar mig för att jag har en ?för stark personlighet?.
Säger då till honom att han får ta diskussionerna med henne, förklara att det inte är hennes barn och när hon ska lägga sig i bostad/mat osv säga att VI har tagit diskussionen och är klara med den så hon behöver inte lägga sig i, men detta vill han inte göra för han säger att hon kommer fatta att det kommer från mig även om han säger det och då kommer hon börja hata mig vilket han inte vill.
Vad ska jag göra? Hur ska jag få henne att backa? Hur ska jag få honom att sätta ner foten? Orkar verkligen inte mer!!!
