• Anonym (Jobbigsvärmor)

    Svärmor kommer få oss att göra slut

    Hej! Jag och sambon har varit tillsammans i några år och har världens bästa relation, vi trivs helt enkelt extremt bra tillsammans och allt fungerar så perfekt som det bara kan göra i en relation, förutom EN sak- svärmor.

    Min mamma har i alla år haft problem med min farmor, vilket bland annat fick henne att gå in i väggen i en längre period och gjorde att jag sa upp kontakten med farmor- som ändå inte fattar och beter sig som en typisk djävulssvärmor OCH min förra relation slutade i skilsmässa pga att jag vägrade skaffa barn med honom så länge som hans mamma inte betedde sig normalt (sprang ständigt in i vårt hus oanmäld trots otaliga tillsägelser, kom hem med inredning/mattor och skulle bestämma hur vi skulle ha det och dök ständigt upp ÖVERALLT oinbjuden).

    Så jag är extremt känslig för dethär med djävulssvärmödrar, men nu har jag fan hamnat här igen!

    Till en början gick det ganska bra med svärmor, visst hade hon svårt att klippa navelsträngen men hon hade ändå respekt.

    Men så blev jag gravid, och då började helvetet. Hon ska lägga sig i precis ALLT. Vi letar exempelvis ny bostad och svärmor tycker då att vi ska bo på hennes gata. Jag sa bestämt nej då jag tidigare bott i området och inte trivs där och förklarade trevligt precis varför det inte är något för mig. Har nu fått ta diskussionen med henne ÅTTA gånger (dvs varje gång jag träffat henne sen vi började leta bostad och då bland annat på en husvisning som hon ?spontant dök upp på? där hon KRÄVDE att hennes barnbarn inte skulle bo i det området för att HON tycker det kör för mycket bilar!?) och nu har hon alltså gått runt till alla sina grannar och försöker övertala dessa till att sälja till oss trots att jag förklarat ÅTTA gånger (diskuterat i över en timme varje gång) att vi INTE vill bo där.

    Jag kommer från en annan ?stad? ca 30 min körning ifrån där vi bor nu och hade gärna flyttat tillbaka dit (bättre skolor, större, finns faktiskt restauranger som serverar annat än pizza osv) detta fick henne att börja GRÅTA!! Hon hävdar att vi då nekar henne en relation med sitt barnbarn. För 30 minuters körning!?

    Hon kommer hem oanmäld till oss och bara kliver rätt in via ex altanen och kommenterar min städning, köper inredning vi inte vill ha (pga hon tycker vi har det färglöst- JA Vi VILL HA DET SÅ!!) och hon vill bestämma att våra husdjur inte ska vara i säng/soffa för att HON tycker det är äckligt.

    Nu när jag är gravid så blev hon arg över att jag redan köpt hem allt och att hon inte fick köpa något (jag gav ändå henne en önskelista med lite filtar och så hon kunde köpa om hon ville men nej hon ville köpa mer) och så skulle hon gå igenom allt jag köpt och se att var ?ordentligt?.

    Då hon inte förstod sig på babyskyddet (som är snurrbart men dock inte går att ?låsa? på fel håll) så skulle hon läxa upp mig i att man minsann inte får ha bebisar framåtvända. Nej, jag är inte efterbliven och vet såklart detta, mina syskon som jag umgås extremt mycket med har barn så jag har fått lära mig det mesta där samt har såklart läst på nu när vi ska bli föräldrar. Hon går även och kollar hur jag bäddat spjälsäng/vagn och ska bädda om det ?på sitt sätt?.

    Jag har valt att vara vegetarian, sambon är det till 90% (han äter ibland kött ?ute? eller när han är bortbjuden) och vi har därför valt att även vårt barn ska vara det fram tills att hen kan ta ett eget beslut. Den diskussionen tog för oss ca 10 min sen var vi klara med det. Med svärmor däremot har jag nog fått diskutera detta i sammanlagt 5h nu, för hon tycker att detta är fruktansvärt och tänker då minsann inte följa mina löjliga regler när hon är barnvakt. Hon äter själv knappt kött för att hon inte gillar det, men stör sig på att jag har en åsikt om att det är hemskt för djuren och måste alltså därför ?trotsa?.

    Hon säger också hela tiden att detta är HENNES barn, att vi är så unga och inte vet vad vi ger oss in på, att hon kommer få ta över för att sambon inte kommer hjälpa mig och jag inte kommer orka osvosv och refererar alltså alltid till bebisen som SIN.

    Jag gråter nästan aldrig och har haft världens enklaste graviditet utan hormonsvängningar osv, MEN har alltså gråtit vid 3 tillfällen den senaste tiden pga henne. Jag börjar alltså känna att mitt ofödda barn är ett misstag och längtar knappt till förlossning för jag vet att hon kommer förstöra ALLT det mysiga med att få barn genom att lägga sig i och ständigt trycka ner mig. Tror att relationen med min sambo kommer ta slut pga detta, jag orkar helt enkelt inte mer.

    Har såklart pratat med sambon om detta otaliga gånger och han säger att han vet att hon är ?helt dum i huvudet? men att det inte går ta diskussioner med henne. Han tycker att jag bara ska ignorera allt hon säger/gör för det är så han hanterar det. Han har växt upp med bara henne (hon har dock ?ny? familj nu) och är väldigt lojal och känner någon slags tacksamhetsskuld samt är väldigt överbeskyddande med henne så han uppskattar inte när jag säger ifrån och erkände idag att hon sagt att hon ogillar mig för att jag har en ?för stark personlighet?.

    Säger då till honom att han får ta diskussionerna med henne, förklara att det inte är hennes barn och när hon ska lägga sig i bostad/mat osv säga att VI har tagit diskussionen och är klara med den så hon behöver inte lägga sig i, men detta vill han inte göra för han säger att hon kommer fatta att det kommer från mig även om han säger det och då kommer hon börja hata mig vilket han inte vill.

    Vad ska jag göra? Hur ska jag få henne att backa? Hur ska jag få honom att sätta ner foten? Orkar verkligen inte mer!!!

  • Svar på tråden Svärmor kommer få oss att göra slut
  • Ignoramus

    Sambon ska såklart ha lika mycket att säga till om, vilket innebär om han vill att svärmor ska flytta in och du aldrig mer vill se henne så får hon väl komma nån gång varannan vecka. Typ. SVÄRMOR har i alla fall INGENTING att säga till om, hon är INTE en del av förhållandet hur gärna hon än vill vara det.


    Anonym (Svårt) skrev 2020-04-29 10:27:43 följande:

    Jag vet inte om jag tolkar det hela rätt. Men jag får den uppfattningen att du är lite "djävulssvärdotter". Du vill ha det på DITT sätt. Exakt som din mamma ville, mot farmor då. Jag säger inte NU att det ät fel att vilja ha det på SITT sätt. Men det känns, och det är nu det kommer, som att det ät ditt förhållande. Dina tankar. Dina åsikter. Och inte så mycket din sambos. Vem vet, han kanske faktiskt tycker det är du som är den oresonliga i detta sammanhang och inte hans mor? Därav alla långa samtal du får ha med din svärmor, eftersom hon känner att det är DU och inte NI i era beslut.

    Nu kan jag ha fel. Men vad är oddsen för att det ska vara fel på både din farmor och dina båda svärmödrar? Och angående att ge barnet veg, förstår jag att hon är orolig. Det är ju bara att läsa lite snabbt på Internet så förstår de flesta att veg och små barn inte hör samman...


  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Anonym (Usch) skrev 2020-04-29 09:46:37 följande:

    Vad jobbigt. Låter verkligen som att din sambo är lite av problemet här. Han och hans mamma har en osund relation tyvärr. Och den drabbas du av. Så familjeterapi är mitt råd. Jag har själv en särbo där jag känner att svärmor kan komma att bli ett problem om vi flyttar ihop. Hon ringer min särbo minst en gång om dagen. Hon styr och ställer över hans 5 åriga son. Kan tex avboka barnbarnets läkarbesök över särbons huvud. Har åsikter om hur vi träffas med hennes barnbarn, och min särbo försvarar alltid sin mamma. Säger att hon bara omtänksam och gullig. Jag tänker nej hon är dominant och ni har inte klippt navelsträngen. Ibland när han besökt mig har det tagit tid. Då har han pratat med mamma i bilen får man höra sen. Hon är överdrivet daltig med barnbarnet och tyvärr lyssnar särbon på hennes råd. Jag har bara haft med henne och göra i 7 månader men är redan less på henne.


    Absolut är han en del av problemet då han inte vill sätta ner foten (som sagt till stor del pga hennes tidigare spritproblem), men jag kan ändå förstå honom. Att han är rädd att hon ska börja dricka igen om han sätter ner foten och därmed förstöra resten av syskonens ?barndom? tror jag att han på sätt och vis har en poäng i då hon blir otroligt sårad när man säger ifrån och spriten är hennes tröst. Sen kan man ju aldrig förutspå vad som kommer hända, men jag kan också se scenariot framför mig.

    En mammagris är han liksom inte, HON ringer varje dag men han svarar sällan och dom träffas inte ofta. Vi träffas kanske varannan vecka (mest för att han vill träffa syskonen) och hon dyker inte upp här för tillfället eftersom jag satte ner foten för ett litet tag sedan och sa att hon inte behöver vara här om det inte duger, vilket brukar resultera i ungefär ett halvår då hon inte hälsar på här utan vi bara hälsar på hos henne. :)

    Så vi har inte henne här hela tiden och det är inte ett problem dagligen, men jag tror det kommer bli värre när bebis kommer. Annars hade hon ju inte tyckt att det är så viktigt att vi bor så extremt nära henne?

    Hon blir också väldigt ledsen när hon känner sig ?exkluderad? vilket hon tycker att hon blir om vi tex inte säger vilken husvisning vi ska på, därför försöker sambon uppdatera henne om såna saker så att han slipper hennes gnällande senare. Detta upplever jag dock som ett problem för vet hon vart vi ska befinna oss så kommer hon dyka upp där och säger man det i efterhand så ska det ältas sååå många gånger att jag tycker att det är bäst att säga så lite som möjligt till henne.

    Men då tycker sambon att inte heller min familj ska få veta något- men dom är ju liksom normala människor så att berätta saker för dom är inte ett problem så jag förstår inte riktigt varför... han har ju liksom inte heller problem med min familj och vill gärna prata igenom saker med dom och ringer själv dom och frågar om råd med hus/bilar osv.. Men ja han tycker ändå det blir orättvist att han inte får berätta för sin mamma då helt enkelt..
  • Kjell2
    Anonym (Jobbigsvärmor) skrev 2020-04-29 10:42:11 följande:
    Absolut är han en del av problemet då han inte vill sätta ner foten (som sagt till stor del pga hennes tidigare spritproblem), men jag kan ändå förstå honom. Att han är rädd att hon ska börja dricka igen om han sätter ner foten och därmed förstöra resten av syskonens ?barndom? tror jag att han på sätt och vis har en poäng i då hon blir otroligt sårad när man säger ifrån och spriten är hennes tröst. Sen kan man ju aldrig förutspå vad som kommer hända, men jag kan också se scenariot framför mig.

    En mammagris är han liksom inte, HON ringer varje dag men han svarar sällan och dom träffas inte ofta. Vi träffas kanske varannan vecka (mest för att han vill träffa syskonen) och hon dyker inte upp här för tillfället eftersom jag satte ner foten för ett litet tag sedan och sa att hon inte behöver vara här om det inte duger, vilket brukar resultera i ungefär ett halvår då hon inte hälsar på här utan vi bara hälsar på hos henne. :)

    Så vi har inte henne här hela tiden och det är inte ett problem dagligen, men jag tror det kommer bli värre när bebis kommer. Annars hade hon ju inte tyckt att det är så viktigt att vi bor så extremt nära henne?

    Hon blir också väldigt ledsen när hon känner sig ?exkluderad? vilket hon tycker att hon blir om vi tex inte säger vilken husvisning vi ska på, därför försöker sambon uppdatera henne om såna saker så att han slipper hennes gnällande senare. Detta upplever jag dock som ett problem för vet hon vart vi ska befinna oss så kommer hon dyka upp där och säger man det i efterhand så ska det ältas sååå många gånger att jag tycker att det är bäst att säga så lite som möjligt till henne.

    Men då tycker sambon att inte heller min familj ska få veta något- men dom är ju liksom normala människor så att berätta saker för dom är inte ett problem så jag förstår inte riktigt varför... han har ju liksom inte heller problem med min familj och vill gärna prata igenom saker med dom och ringer själv dom och frågar om råd med hus/bilar osv.. Men ja han tycker ändå det blir orättvist att han inte får berätta för sin mamma då helt enkelt..
    Du och din sambo måste komma överens om förhållningsregler mot svärmor, nu och i framtiden. Sen får han ta det med svärmor.


  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Ignoramus skrev 2020-04-29 10:13:01 följande:

    Det där låter EXAKT som min svärmor. Jag har varit krasslig och sitter i karantän och enligt 1177 är det sannolikt corona. Ljusglimten i allt detta var att jag i min enfald trodde att det skulle få ett slut på de ständiga oanmälda besöken. MEN INTE. Inte ens regeringens rekommendationer kan hindra den här kvinnan från att dyka upp på daglig basis. Hehe men nu verkar hon själv ha blivit smittad, så nu blir det väl lugnt i några veckor...

    För att återvända till din tråd, så bered dig på att det kommer bli hundra resor värre när barnet väl är här. Du MÅSTE tala med din man! Vad tycker han om hennes beteende?

    Min sambo stör sig typ lika mycket på hennes beteende som mig, men blir ändå sur när jag kritiserar henne (?mitt barn, andras ungar?) så det händer fan ingenting. Dessutom är hon så ordentligt inrullad i sin offerkofta att det är ett smärre mirakel att hon har någon syreupptagning överhuvudtaget.

    Hon kritiserar ALLT i vårat hem hundra gånger per besök, och när min sambo säger åt henne att sluta börjar hon gråta (!) för att vi inte accepterar den hon är. Och så slutar det med att sambon säger ?ja och hon har ju egentligen rätt, hon är ju faktiskt bara sån och vi får acceptera det.?

    ?NEJ?!? HON FÅR LÄRA SIG ATT BITA SIG I TUNGAN OM HON VILL KRITISERA NÅGOT, VI SKA VÄL FÖR FAN INTE BEHÖVA ACCEPTERA DET HÄR? HON BETER SIG ILLA OCH BEHÖVER SKÄRPA SIG, DET ÄR INTE ETT DUGG SYND OM HENNE.?


    Oj, herregud!

    Min sambo tycker själv att hon är extremt jobbig men hans förhållningssätt är oftast att inte svara henne över huvud taget. Om han får samma fråga flera gånger flera gånger för att hon inte blev nöjd med svaret så kollar han bara ner i bordet tills hon ställer en annan fråga typ. Om hon tjatar om något för ?personligt? så låtsas han inte höra.

    Han tycker att även jag ska göra så, men det känns väldigt konstigt för mig, hon kommer ju tänka att det är något fel på mig eller att jag fått en hörselskada? Jag hade inte fattat någonting om någon plötsligt kollar ner i bordet och inte svarar när jag pratar med personen haha..
  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Anonym (Ida) skrev 2020-04-29 10:17:34 följande:

    Men varför ger du dig in i diskussioner med svärmor om hon är envis och tjatig? Jag har många äldre släktingar som har åsikter om både det ena och det andra men jag ger mig aldrig in i några diskussioner med dem utan brukar bara byta samtalsämne, svarar lite kort eller låtsas hålla med.

    Min svärmor har ex många åsikter om var jag och min sambo ska bo och kan tipsa om bostäder i områden som inte alls intressanta för oss. Då brukar jag bara svara att "Ja det området är fint, vi får se vart vi flyttar i slutändan" och sen byta samtalsämne. Likaså får vi massor av saker av svärmor till vårt barn och då brukar jag bara tacka artigt och vill jag inte använda saken så ger jag bort den till någon vän eller lämna in på stadsmissionen. Mitt råd är helt enkelt att sluta gräla och diskutera med svärmor för det leder ju uppenbarligen inte till något gott.


    Jag brukar diskutera det med henne första gången hon frågar och sedan svarar jag oftast bara kort, är mer att jag vill få henne att förstå att det oavsett är vårt beslut och att det hon säger inte spelar någon roll, men absolut har du rätt i att jag inte borde lägga så mycket tid på att diskutera med henne, ska tänka på detta!
  • Anonym (Love)
    Anonym (Jobbigsvärmor) skrev 2020-04-29 10:42:11 följande:
    Absolut är han en del av problemet då han inte vill sätta ner foten (som sagt till stor del pga hennes tidigare spritproblem), men jag kan ändå förstå honom. Att han är rädd att hon ska börja dricka igen om han sätter ner foten och därmed förstöra resten av syskonens ?barndom? tror jag att han på sätt och vis har en poäng i då hon blir otroligt sårad när man säger ifrån och spriten är hennes tröst. Sen kan man ju aldrig förutspå vad som kommer hända, men jag kan också se scenariot framför mig.

    En mammagris är han liksom inte, HON ringer varje dag men han svarar sällan och dom träffas inte ofta. Vi träffas kanske varannan vecka (mest för att han vill träffa syskonen) och hon dyker inte upp här för tillfället eftersom jag satte ner foten för ett litet tag sedan och sa att hon inte behöver vara här om det inte duger, vilket brukar resultera i ungefär ett halvår då hon inte hälsar på här utan vi bara hälsar på hos henne. :)

    Så vi har inte henne här hela tiden och det är inte ett problem dagligen, men jag tror det kommer bli värre när bebis kommer. Annars hade hon ju inte tyckt att det är så viktigt att vi bor så extremt nära henne?

    Hon blir också väldigt ledsen när hon känner sig ?exkluderad? vilket hon tycker att hon blir om vi tex inte säger vilken husvisning vi ska på, därför försöker sambon uppdatera henne om såna saker så att han slipper hennes gnällande senare. Detta upplever jag dock som ett problem för vet hon vart vi ska befinna oss så kommer hon dyka upp där och säger man det i efterhand så ska det ältas sååå många gånger att jag tycker att det är bäst att säga så lite som möjligt till henne.

    Men då tycker sambon att inte heller min familj ska få veta något- men dom är ju liksom normala människor så att berätta saker för dom är inte ett problem så jag förstår inte riktigt varför... han har ju liksom inte heller problem med min familj och vill gärna prata igenom saker med dom och ringer själv dom och frågar om råd med hus/bilar osv.. Men ja han tycker ändå det blir orättvist att han inte får berätta för sin mamma då helt enkelt..

     


    Som sagt. Det där är ju mellan din sambo och dig. Ni måste tillsammans hitta en acceptabel nivå för besök, vad ni berättar osv osv, och sedan hålla er till det. Och då är det ju ett givande och tagande, dvs det är ERAN linje, inte din.. .

  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Avenia skrev 2020-04-29 10:21:31 följande:

    Ok, jag förstår. Bra att du säger ifrån. Men kommer ni någonsin till kärnan? Dvs att du frågar svärmor raka frågor som hon MÅSTE svara på. Annars blir det bara att man käftas, onödigt. Fråga henne t.ex "varför kan du inte respektera vårt privatliv?", "skulle du inte bli upprörd om någon lade sig i ditt liv som du lägger dig i vårt?" eller "jag vill att du slutar kritisera saker, förstår du det?".

    Din sambo är nog tyvärr ganska omogen. Ledsen för din skull. Men om det är så att han inte är engagerad i barnet eller i ert liv så kanske du ska göra slut och då också slippa svärmor.


    Jag har sagt ifrån exempelvis när hon klagar på ?min? städning samt typ ?vilken tur att det inte är ditt barn och att det är vi som bestämmer då? när hon inte håller med om exempelvis matval, men nej jag har inte direkt provat frågor eftersom det känns som att det kommer göra henne ännu mer kränkt och sambon inte kommer uppskatta det. Hon vet dock om att det stör oss och säger ofta ?ja jag ska ju inte lägga mig i men...?, ?ja, nu vet jag att du blir arg för att jag säger detta men...?

    Håller inte med om att sambon är omogen utan han har som sagt snarare problem med att han är rädd för att hon ska börja dricka och bryr sig om sina syskon.

    Vad har du fått att han inte är engagerad i barnet ifrån? Han är så engagerad som en pappa kan vara under en graviditet.
  • AnnaZL
    Anonym (Svårt) skrev 2020-04-29 10:27:43 följande:

    Jag vet inte om jag tolkar det hela rätt. Men jag får den uppfattningen att du är lite "djävulssvärdotter". Du vill ha det på DITT sätt. Exakt som din mamma ville, mot farmor då. Jag säger inte NU att det ät fel att vilja ha det på SITT sätt. Men det känns, och det är nu det kommer, som att det ät ditt förhållande. Dina tankar. Dina åsikter. Och inte så mycket din sambos. Vem vet, han kanske faktiskt tycker det är du som är den oresonliga i detta sammanhang och inte hans mor? Därav alla långa samtal du får ha med din svärmor, eftersom hon känner att det är DU och inte NI i era beslut.

    Nu kan jag ha fel. Men vad är oddsen för att det ska vara fel på både din farmor och dina båda svärmödrar? Och angående att ge barnet veg, förstår jag att hon är orolig. Det är ju bara att läsa lite snabbt på Internet så förstår de flesta att veg och små barn inte hör samman...


    Men TS inredning, barnuppfostran etc är inte svärmoderns beslut att ta. Det skall inte vara något gruppbeslut om hur andra ska ha sitt liv. TS får ha sitt liv exakt som hon vill om det inte skadar andra. Och, nej, att vilja välja vilken matta en har i sitt hem är inte att skada svärmodern.


    Sedan behöver du läsa lite mer om vegetarisk kost, det är inget problem för barn. Lite mer kunskap behövs för helt vegansk kost, men det har ju TS aldrig nämnt något om.

  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Anonym (Svårt) skrev 2020-04-29 10:27:43 följande:

    Jag vet inte om jag tolkar det hela rätt. Men jag får den uppfattningen att du är lite "djävulssvärdotter". Du vill ha det på DITT sätt. Exakt som din mamma ville, mot farmor då. Jag säger inte NU att det ät fel att vilja ha det på SITT sätt. Men det känns, och det är nu det kommer, som att det ät ditt förhållande. Dina tankar. Dina åsikter. Och inte så mycket din sambos. Vem vet, han kanske faktiskt tycker det är du som är den oresonliga i detta sammanhang och inte hans mor? Därav alla långa samtal du får ha med din svärmor, eftersom hon känner att det är DU och inte NI i era beslut.

    Nu kan jag ha fel. Men vad är oddsen för att det ska vara fel på både din farmor och dina båda svärmödrar? Och angående att ge barnet veg, förstår jag att hon är orolig. Det är ju bara att läsa lite snabbt på Internet så förstår de flesta att veg och små barn inte hör samman...


    Om man kollar hur många liknande svärmorstrådar det finns så tror jag att oddsen för att det är fel på både min farmor och båda dessa svärmödrar ganska stor skulle jag säga.

    Min pappa har varit ytterst lite engagerad i vårt liv och istället lagt sin tid på sina hobbys så ja, mamma har tagit dom flesta beslut, men pga att han inte har velat.

    Sambon tycker också att mamman lägger sig i för mycket och är extremt jobbig och väljer som sagt oftast att bara ignorera henne/inte svara, så jag tvivlar på att han egentligen tycker att det är jag som har fel.

    Vi har som sagt diskuterat alla beslut gällande barnet- allt från vilken barnvagn vi ska ha till klädstil, föräldraledighet osvosv. Sen har jag varit mer intresserad av vissa saker och därför har han mest godkänt det (han bryr sig tex inte jättemycket om vilken färg det är på spjälsängen eller babynestet) men han får ju bestämma lika mycket gällande VÅRT barn.

    Kanske inte varit tillräckligt tydlig med att jag skrev inlägget för att få hjälp med att VILJA ha en stark relation med även hans familj då den är lika viktig som relationen barnet kommer ha med mig familj. Om jag ständigt stör mig på hans mamma kommer inte hon kunna träffa barnet så ofta som vi alla vill att hon ska kunna, därför vill jag ha hjälp med en lösning som passar oss alla.

    Gällande kosten så tänker jag inte ens ta diskussionen, men nej vegetariskt är inte farligt för barn. Som mvc sa till min kompis ?dom flesta barn som äter vegetariskt äter bättre än barnen som matvägrar och i princip äter ljus macka och pannkakor konstant men får i sig en köttbulle då och då?. :)

    Men vill inte höra mer om detta då det inte är vad mitt inlägg handlar om.
  • Anonym (42)

    När jag var ung (27) och nyligen blivit tillsammans med min man så störde jag mig också på diverse av min svärmor. Med åldern har jag taggat ner, slutat ta en diskussion i onödan och bara håller mig så neutral det bara går. När du lär dig det kommer det gå betydligt bättre.

    Diskutera inte alls hennes knäppa åsikter, säg bara "jaja" och gå vidare.

    HON kommer aldrig backa! Du måste lära dig att välja dina strider och bara hålla tyst, gå därifrån osv.

Svar på tråden Svärmor kommer få oss att göra slut