Det är inte lätt med olika kulturer, olika språk. Jag har själv kommit hit (från ett grannland, men ändå) för en svensk man. Då var Sverige faktiskt inte med i EU, så jag hade bara begränsad uppehållstillstånd. Man fick permanent sån först efter två år.
De problemen som du nämner - språket, och därmed svårigheter att kommunicera, och religion, och kanske även olika uppfattningar om fördelningen familj/arbete - tänkte du inte på det när du/ni bestämde att hon skulle flytta hit?
Jag hade aldrig varit ihop med någon som jag inte kan kommunicera med. Jag pratade ju engelska med min dåvarande. Utan engelskan hade det inte funkat. Dessutom hade jag börjat lära mig svenska innan jag ens kom hit, så det gick ju fort. Annars är det ett problem.
Kärleken är väl inte så stor från din sida om du inte har lite tålamod? Det är ju en stor förändring för henne. Hon verkar ju ändå göra det hon kan. Men det här är något du borde ha tänkt på - att det kan ta tid tills hon kan jobba och vara riktigt integrerad. Det är ju så.
Och religionen? Igen - har du inte funderat på vad det är för land hon kommer ifrån, vilken betydelse religion kanske har där, hur hon har vuxit upp? Det kan ju vara stora skillnader, som du förstås måste tänka på om du ska ha en relation med en sån person. För henne är det tyngre, det är jag säker på. Hon har situationen varje dag att hon måste tänka om, för att saker är annorlunda än vad hon är van vid. Och hon har ingen annan än dig, och du borde stödja henne. Oavsett om det fungerar med er eller inte, så har du ett ansvar för att du har tagit hit henne. Samtidigt får du nog också bestämma dig - om det inte funkar så får vi väl prata om det. Så gott det går.