Funderar på otrohet

Till er som svarat: Jag har förstås pratat med henne om det här. Sagt att jag har vissa grundläggande behov och att mediokert sex en gång var tredje månad inte funkar. Det handlar såklart inte bara om sex, utan också om omhet. Kyssar, smekningar och sånt.

Jag har också frågat om honinte är attraherad av mig, men hon fnyser bara åt det och tar det inte på allvar. Problemet som jag ser det är att hon inte tycker att det är ett problem eftersom hon inte har samma behov som jag. Och så länge hon inte drabbas av det så verkar hon tycka att det är okej.

för min del känns det som om jag blir påtvingad ett munkliv. jag har inte valt det här. och det handlar inte om några sjuka porrfetischer utan bara om lite mänsklig värme.

Tidigare när våra stora barn var små hade vi också det här problemet. Då sa hon att hon fick all den intimitet hon behövde från barnen. Hon likställde alltså en kramar och pussar från barnen med kramar och ömhet från sin man. Jag menar att det är två helt skilda saker. Åter en sak jag har tagit upp med henne.

Det enda jag inte har tagit upp är det Långbenochpluto skriver, att föreslå ett öppet förhållande som en sista utväg.

Jag håller på att bli tokig här. Någon som har en liknande erfarenhet och kan berätta hur ni tog er ur detta? Om det går?

Alltså... är det jag som har skrivit det där i sömnen?
För jag kommer inte ihåg att jag har gjort det men det skulle MYCKET väl kunna vara så. Det är nämligen exakt så jag har det.

Har varit frustrerad i många år och jag har kommit fram till följande:
Jag vill vara otrogen men mitt samvete skulle inte fixa det.
Folk som kategoriskt fördömer otrohet har helt enkelt ingen koll på hur andra har det.

Min sambo lever life. I hennes värld har vi det fantastiskt bra.
Jag tjänar bra, vilket möjliggör att vi har en bra ekonomisk tillvaro.
Vi gör lika mycket hemma och det är en självklarhet för oss båda så det har aldrig någonsin lett till osämja.
Vi har liknande värderingar och har fantastiskt roligt ihop. Respekterar varann och ja... har det i övrigt väldigt bra.

Hon vill inte ha sex med mig och jag vill inte att hon "ställer upp" (vill inte ligga med någon som inte vill ligga med mig), så det här är enormt frustrerande.

Så vad gör man när det står mellan att leva med ett stort hål inom sig hela livet eller att riva upp hela famljens trygghet och tillvaro, genom att göra slut?
Det går ett tag men till slut tar det stopp.
Här anser jag faktiskt att om man kan sköta det snyggt så att det aldrig - och då menar jag ALDRIG - kommer fram, så är otrohet ett bättre alternativ än att riva upp allt.

I mitt fall är jag helt övertygad om att ingen skulle vilja ha sex med mig, eftersom inte ens min sambo tänder på mig, så det är inte ens att tänka på. Ful är jag säkert också.
Men ja... det är ändå samvetet som sätter stopp för allt.

Kan du så... kör för fan!

Alltså... är det jag som har skrivit det där i sömnen?
För jag kommer inte ihåg att jag har gjort det men det skulle MYCKET väl kunna vara så. Det är nämligen exakt så jag har det.

Har varit frustrerad i många år och jag har kommit fram till följande:
Jag vill vara otrogen men mitt samvete skulle inte fixa det.
Folk som kategoriskt fördömer otrohet har helt enkelt ingen koll på hur andra har det.

Min sambo lever life. I hennes värld har vi det fantastiskt bra.
Jag tjänar bra, vilket möjliggör att vi har en bra ekonomisk tillvaro.
Vi gör lika mycket hemma och det är en självklarhet för oss båda så det har aldrig någonsin lett till osämja.
Vi har liknande värderingar och har fantastiskt roligt ihop. Respekterar varann och ja... har det i övrigt väldigt bra.

Hon vill inte ha sex med mig och jag vill inte att hon "ställer upp" (vill inte ligga med någon som inte vill ligga med mig), så det här är enormt frustrerande.

Så vad gör man när det står mellan att leva med ett stort hål inom sig hela livet eller att riva upp hela famljens trygghet och tillvaro, genom att göra slut?
Det går ett tag men till slut tar det stopp.
Här anser jag faktiskt att om man kan sköta det snyggt så att det aldrig - och då menar jag ALDRIG - kommer fram, så är otrohet ett bättre alternativ än att riva upp allt.

I mitt fall är jag helt övertygad om att ingen skulle vilja ha sex med mig, eftersom inte ens min sambo tänder på mig, så det är inte ens att tänka på. Ful är jag säkert också.
Men ja... det är ändå samvetet som sätter stopp för allt.

Kan du så... kör för fan!