• Anonym (Otill­fredss­tälld)
    Sun 17 May 2020 10:22
    1887 visningar
    58 svar
    58
    1887

    Funderar på otrohet

    Jag och min fru har varit tillsammans sedan vi var väldigt unga. Vi har tonårsbarn tillsammans och för några år sedan fick vi en sladdis. Problemet som vi har är närheten. Den finns inte där.

    Jag har inte ett onatulrigt stort behov av intimitet och ömhet men kanske medel högt. Medan min fru helt saknar lust och avfärdar mig varje gång jag försöker inleda något eller söka kontakt. Vårt sexliv är helt på hennes villkor (kanske en gång i kvartalet, men oftast mer sällan än så), och jag känner mig som en äcklig kåtgubbe som håller på att bli tokig. Kan inte tänka mig ett liv utan kyssar smekningar och ett fungerande samliv.

    Jag har såklart pratat med henne om det här och förklarat att det är ett väldigt stort problem för mig. Men hon ser det inte som ett problem eftersom hon får det hon vil ha (uselt sex någon enstaka gång om året). Jag vet inte va jag ska göra. Jag har föreslagit par terapi men hon är inte intresserad av det. hon tycker att det är pinsamt. Det gör jag med, men jag fixar inte att leva så här. 

    Situationen har pågått i flera år. Sex sker helt på hennes villkor och när det väl händer är det inte särskilt spännande. Kanske för att hon är helt ointresserad av det och ser det som om hon gör mig en tjänst, eller som om hon offrar sig.

    Jag vill inte separera från henne och splittra vår familj för detta, samtidigt klarar jag inte av att leva i en relation helt utan ömhet och kärlek. Har någon annan erfarenhet av detta?

    Som jag skrev i rubriken har jag funderat på att vara otrogen. Men har ingen aning om hur man gör för att träffa någon i en liknande situation, och vet inte om mitt samvete skulle klara av det. Om jag inte hade varit tillsammans med min fru tror jag inte jag skulle ha några problem att träffa andra kvinnor, så det handlar inte om det.

  • Svar på tråden Funderar på otrohet
  • Anonym (anno)
    Mon 18 May 2020 22:26
    #21
    Anonym (som mike) skrev 2020-05-18 22:00:27 följande:
    Eeeh VA??
    Vadå offerkofta? Vad fan snackar du om?

    Det är vad det är och det blir vad det blir. Var har jag lipat?
    Skärp dig för helvete.
    Säg det till din sambo istället.

    Du har ju själv valt att acceptera ditt skitliv. Sen kommer du in hit och bölar. Gör nåt åt saken istället. Se till att du får vad du vill ha. Strunta i vad körringen tycker.
  • Anonym (Kvinn­a)
    Mon 18 May 2020 23:12
    #22

    Blir så ledsen att läsa denna typen av trådar om och om igen. Så många äktenskap som saknar närhet och sex.

    ni skulle bara veta hur många av era gifta vänner som raggar på dejtingsidor. Så trist och ovärdigt, både för männen och kvinnorna dom raggar på.

    Gör om, gör rätt!

  • Anonym (lusti­gt)
    Tue 19 May 2020 11:33
    #23
    Anonym (som mike) skrev 2020-05-18 20:15:41 följande:
    Vad jag menar är att jag rent krasst tycker att jag har "rätt" att vara otrogen. Jag tycker det. Jag har verkligen provat aaaaallt.
    Jag har sagt att jag inte kommer leva ett liv utan sex. Det kommer inte hända. Jag tror att hon förstår vad jag menade.
    Hon väljer ju också att stanna. Inte bara jag. Hon väljer ju att stanna trots att hon vet vad jag har sagt.
    Vet i fan om hon inte räknar med att jag har någon annan redan, men att så länge hon inget vet så...

    Så vad ska man säga...
    Hjärnan är för otrohet - hjärtat emot (i mitt fall).
    Nja, att "tro" att hon förstod vad du menar duger inte, det är inte ett ultimatum, ett ultimatum ska vara solklart så båda förstår exakt vad som menas... "Jag kommer inte leva ett liv utan sex" kan lika väl tolkas som att du avslutar förhållandet och hon väljer att stanna för att ett liv utan sex inte är ett problem för henne, och då väntar hon tills du antigen gör det du sagt (avslutar förhållandet) eller låter bli.

    Jag tycker du ska sluta gissa och tro, för det är lite önsketänkande över dethela, se istället till att hon förstår EXAKT vad du menar och säg i klartext att du funderar på att skaffa dig någon annan att ha sex med. Går hon med på det så vet du att det är ok, gör hon inte det så vet du att enda alternativet som är kvar (om du inte vill vara otrogen) är att avsluta förhållandet.

    Jag förstår att det är en jävligt jobbig situation, måste vara ett helvete. Men som sagt se till att få det utrett på riktigt utan några som helst frågetecken. Om hon är ok med det så är det ju inte längre otrohet och du slipper konflikten mellan hjärna och hjärta. 
  • Anonym (lusti­gt)
    Tue 19 May 2020 11:43
    #24
    Anonym (anno) skrev 2020-05-18 22:26:14 följande:
    Säg det till din sambo istället.

    Du har ju själv valt att acceptera ditt skitliv. Sen kommer du in hit och bölar. Gör nåt åt saken istället. Se till att du får vad du vill ha. Strunta i vad körringen tycker.
    Nja, jag tycker han har gjort ganska mycket, han har ju försökt resonera med henne.  Jag tycker hon gör jävligt fel i att förvänta sig att han ska leva utan sex bara för att hon inte vill ha det. Det ställer honom i en jävligt jobbig situation där han tvingas och välja mellan att splitta familjen eller leva utan sex. Det är inte en situation han väljer själv det är en situation hon försätter honom i.

    Bara det att han varit kvar så länge i ett förhållande utan sex utan att vara otrogen tycker jag han ska ha cred för. 
  • Anonym (abc)
    Tue 19 May 2020 11:54
    #25

    Min sambo har ibland tagit upp att vi fått ett tråkigt sexliv. Men då handlar det om att vi kanske haft sex mindre än en gång i veckan i snitt under kanske en tvåmånadersperiod. När han tagit upp det så har jag ju fattat att det är ett problem. Vi har väl i grunden samma behov, men jag fungerar som att jag vänjer mig vid tillståndet. D.v.s. mycket sex gör att jag vill ha mer och om vi har mindre så underhålls inte lusten och jag trivs bra med det. 

    Problemet som jag ser i alla de här trådarna är att partnern inte fattar att det är ett problem, och där måste ni kommunicera bättre. Man har pratat men frun ser inte problemet. Var mer konkret. Det här funkar inte för mig, jag vill ha en kärlekspartner, inte bara en vän jag delar barn med. Jag ser följande lösningar:

    * Vi går till en sexolog och ser om vi tillsammans kan få upp lusten. Kanske börja kravlöst med Tantra och sedan bygga vidare?

    * Jag kan självklart inte tvinga dig att känna lust, men jag kan inte förneka min. Vad sägs om ett öppet förhållande?

    * Om inget av det här sker så tror jag inte att jag kan leva i den här relationen speciellt länge. 

  • Anonym (anno)
    Tue 19 May 2020 19:47
    #26
    Anonym (lustigt) skrev 2020-05-19 11:43:32 följande:
    Nja, jag tycker han har gjort ganska mycket, han har ju försökt resonera med henne.  Jag tycker hon gör jävligt fel i att förvänta sig att han ska leva utan sex bara för att hon inte vill ha det. Det ställer honom i en jävligt jobbig situation där han tvingas och välja mellan att splitta familjen eller leva utan sex. Det är inte en situation han väljer själv det är en situation hon försätter honom i.

    Bara det att han varit kvar så länge i ett förhållande utan sex utan att vara otrogen tycker jag han ska ha cred för. 
    Ett bra liv förutsätter att man inte försätter sig själv i offersituattioner.
  • Anonym (lusti­gt)
    Wed 20 May 2020 11:20
    #27
    Anonym (anno) skrev 2020-05-19 19:47:43 följande:
    Ett bra liv förutsätter att man inte försätter sig själv i offersituattioner.
    Vad ett bra liv är är iof ganska subjektivt...en person som är asexuell kan tex tycka ett bra liv är gemenskap, trygghet, etc... för en person som inte är asexuell är det ett ganska värdelöst liv eftersom en viktig komponent saknas.

    Mänskliga relationer är väldigt varierande eftersom vi kan vara så olika, och inte nog med det vi kan även förändras med tiden. Så även om man matchat skitbra i början så kan det förändras med tiden. Värdigt många rörliga delar som kan bli hur komplext som helst. Så att snacka om att försätta sig själv i offerkoftesituationer tycker jag är ganska dumt, det är inte alltid man försätter sig själv i såna situationer, utan snarare att livet och personer förändras som gör att man hamnar i situationer som kan vara svåra att lösa. Att människor sen kan  tycka synd om sig själva i en sån situation är väl i sig ganska mänskligt för man mår dåligt. Men de betyder inte att man försatt sig själv i den situationen.

    Jag tycker snarare att ett bra liv på  längre sikt får man genom att vara adaptiv och hela tiden göra om pusslet efter rådande omständigheter och behov på ett ärligt och inkluderande sätt. Det är där jag inte tycker otrohet passar in.

    Men sen ska man inte sticka under stol med att alla situationer inte alltid går att lösa på ett sätt som gör alla nöjda, ibland kan det hända att man växt isär så mycket eller förändrats så mycket att det helt enkelt inte är värt att fortsätta tillsammans för priset för att hålla ihop blir för stort. Den aspekten ignoreras många ggr i diskussioner kring relationer. Man pratar om lösningar men ignorerar om priset för lösningen är acceptabel. Det mesta går att lösa om man vill, men om det är värt det är en fråga i sig.
  • Anonym (anno)
    Wed 20 May 2020 15:23
    #28
    Anonym (lustigt) skrev 2020-05-20 11:20:53 följande:
    Vad ett bra liv är är iof ganska subjektivt...en person som är asexuell kan tex tycka ett bra liv är gemenskap, trygghet, etc... för en person som inte är asexuell är det ett ganska värdelöst liv eftersom en viktig komponent saknas.

    Mänskliga relationer är väldigt varierande eftersom vi kan vara så olika, och inte nog med det vi kan även förändras med tiden. Så även om man matchat skitbra i början så kan det förändras med tiden. Värdigt många rörliga delar som kan bli hur komplext som helst. Så att snacka om att försätta sig själv i offerkoftesituationer tycker jag är ganska dumt, det är inte alltid man försätter sig själv i såna situationer, utan snarare att livet och personer förändras som gör att man hamnar i situationer som kan vara svåra att lösa. Att människor sen kan  tycka synd om sig själva i en sån situation är väl i sig ganska mänskligt för man mår dåligt. Men de betyder inte att man försatt sig själv i den situationen.

    Jag tycker snarare att ett bra liv på  längre sikt får man genom att vara adaptiv och hela tiden göra om pusslet efter rådande omständigheter och behov på ett ärligt och inkluderande sätt. Det är där jag inte tycker otrohet passar in.

    Men sen ska man inte sticka under stol med att alla situationer inte alltid går att lösa på ett sätt som gör alla nöjda, ibland kan det hända att man växt isär så mycket eller förändrats så mycket att det helt enkelt inte är värt att fortsätta tillsammans för priset för att hålla ihop blir för stort. Den aspekten ignoreras många ggr i diskussioner kring relationer. Man pratar om lösningar men ignorerar om priset för lösningen är acceptabel. Det mesta går att lösa om man vill, men om det är värt det är en fråga i sig.
    Det är ju det jag säger. TS har inte varit adaptiv för 5 öre. Sitter istället och surar som en barnrumpa.

    Men seriöst...om man beslutar att inte ha sex med sin partner och denne ändå väljer att stanna. Är det inte ganska självklart vad som förr eller senare kommer att hända. Den otrohet som då uppstår är ju mer eller mindre framtvingad.
  • Anonym (Wtf)
    Wed 20 May 2020 15:26
    #29

    Är hon med på att du skulle ligga med andra?
    Glöm det annars. Det är bara rena svin som är otrogna.
    Ni har ju sex nån gång ibland i alla fall. Det finns ju de som aldrig får uppleva sex men överlever ändå.

  • Anonym (lusti­gt)
    Wed 20 May 2020 20:44
    #30
    Anonym (anno) skrev 2020-05-20 15:23:03 följande:
    Det är ju det jag säger. TS har inte varit adaptiv för 5 öre. Sitter istället och surar som en barnrumpa.

    Men seriöst...om man beslutar att inte ha sex med sin partner och denne ändå väljer att stanna. Är det inte ganska självklart vad som förr eller senare kommer att hända. Den otrohet som då uppstår är ju mer eller mindre framtvingad.
    Jag trodde du pratade om  "som mike" eftersom det var hans inlägg du kommenterat?

    Att dra är inget lätt beslut om man har barn och ett helt liv tillsammans. Den som väljer att stanna i sett sexlöst förhållande kanske hoppas på att det ska bli bättre? 

    Nej en otrohet är aldrig framtvingad, det är ett medvetet val. Man kan skilja sig, man kan diskutera ett öppet förhållande, man kan gå i terapi, etc, etc... det finns andra alternativ. Och finns det andra alternativ kan man aldrig påstå att det är framtvingat eller ett självklart val.
Svar på tråden Funderar på otrohet