Varför skulle du inte vilja vara barnlös?

Fast då var det två barn du fick på köpet, för att du hade träffat en man.

Biologiska barn eller adopterade barn dyker inte upp så där hux flux utan de är ett val man tar. Bonusbarn är inte ett val. 

Det kan man ha och det kan vara värdefullt .

Biologiska barn kan visst dyka upp så där "hux flux"

Senast idag träffade jag en vän som för 4 månader sedan fått barn - ett barn som kommit till vid ett one night's stand varpå han fick ett sms där det stod att "Hej, du ska få barn. Jag är gravid och skall behålla".

Det jag menade med mitt inlägg är att det inte är självklart att ett biologiskt barn är synonymt med en kärlek i en klass för sig, utan att även adoptivbarn kan framkalla den typ av kärlek. Precis som du skriver handlar det förmodligen om ett steg man tar och att man förpliktar sig gentemot ett barn - biologiskt eller ej. Att jag skrev att jag inte vill ha barn p.g.a. mina f.d. bonusbarn var bara ett sidospår. Och att jag OM jag skulle ändra mig då hellre adopterar ett barn än att föda fram ett biologiskt, tyder på att det där om biologin inte alltid är det mest villkeolösa och värdefulla band man kan ha.

Det handlar väl mest vad man vill få ut av livet och om man har barnlängtan. För någon som vill ha barn och inte vill göra sånt som man inte kan göra om man har barn så är det troligen underbart. För mig som inte har någon barnlängtan och som vill hinna med mycket i livet som ett barn skulle hindra mig från är det inte lika lockande. Så att dom som har barn tycker att det är det underbaraste dom varit med om och att det är så härligt är inte konstigt dom längtade efter det och vill leva så. För mig och andra skulle det kanske inte vara lika underbart eftersom vi då skulle tvingas skippa annat. Sen visst skulle det ske av misstag så skulle man givetvis älska barnet som vilken normal förälder som helst. Men vi som inte skaffar barn missar inget eftersom vi inte vill ha barn. På samma sätt missar dom som vill ha barn inget eftersom dom vill ha barn och troligen inte vill göra det som vi gör.

Jag har barn för att jag hade driften att skaffa barn. Önskar att jag inte haft det. Jag tycker livet med barnen är oerhört jobbigt. Jag önskar att min drift varit att vara barnlös. Jag älskar min man mer än mina barn även om jag såklart älskar dom mycket.

Jag kände att jag inte ville ha barn ända tills jag träffade min man och vi valde att försöka skaffa barn efter högst en månad tillsammans (det tog sig på första försöket). Vet inte riktigt varför jag ändrade mig, jag bara gjorde det från en dag till en annan. Hjärnskada av något slag, kanske? Skulle inte kunna vara utan mina två barn nu när jag har dem, men jag levde ett fullt liv även utan barn och känner inte att det är ?meningen med livet?.

För att barn är det roligaste som finns. För att barn är meningen med livet. För att jag inte tänker bryta evighetskedjan, utan ta mitt ansvar gentemot mina förfäder och framtiden.

Är milsvid skillnad på egna barn och andras. Känslan går inte ens att jämföra.

"Barnfri" heter det väl?

Finns en artikel ute på Expressens hemsida, om kvinnor som ångrar föräldraskapet.