Igår hände det.

Gud tack för alla svar. Jag har varit rädd hela dagen för att kolla här för jag tänkte jag säkert överdriver. För just nu känns det som jag kanske är galen eller något. Jag är rädd för att gå till polisen för det känns som de kommer se ner på mig och kanske tycka jag ska skylla mig själv.

Jag har en fd bekant som blev våldtagen som ung och den killen blev friad trots bevis. Jag har ju liksom inga bevis än våra sms att vi pratat. Var en granne som såg mig gå in dit men de är allt. Det skulle aldrig hjälpa något.. just nu är det så blandat. Om jag väntar några dagar kommer polisen då också tro att jag ljuger väl?

Så jag valde att polisanmäla. Nu är det gjort och det känns riktigt tungt. Jag är rädd att han ska så fort han får veta det göra något emot mig. Polisen sa att försöker han något ska jag ringa 112. Men det kommer ta en vecka innan han vet nog. Jag känner mig på stressad och rädd. Hur går man ens vidare efter detta och orkar ens leva. Jag vet att jag hade tur eftersom det inte blev värre. Men jag hör hans röst i mitt huvud hela tiden som säger ''du kommer inte härifrån''. Jag har gråtit större delen av dagen och mår riktigt dåligt

Tack för att ni skriver så fina saker. Jag har tagit kort på blåmärket jag hittat och tänkte ringa polisen imorgon igen och fråga om de vill ta kort själva också. Jag ska inte kontakta honom enligt polisen och vill inte det heller. Jag ska även ringa vårdcentralen och be dem om hjälp för att prata med någon så kan de hjälpa mig.

Jag har sovit riktigt dåligt, gråtit och knappt ätit. Det går i vågor hela tiden och värst är kvällarna. Jag sover med lampan tänd för jag känner mig så rädd. Det är bara en kompis som vet då jag litar på den. Jag vågar inte berätta för min familj då jag är rädd för deras reaktioner. Jag vet att de inte skulle tycka att det är mitt fel men jag vill inte att det ska bli en stor grej också med allt som redan är.

Jag har tänkt mycket på allt som hände och försöker motivera mig själv med att allt kommer bli bra, även om det inte känns så nu. Men det som gör mig mest rädd av allt detta är att han knappt vågat röra mig innan. Inte ens ute har han hållit i min hand och när vi tittat på film ligger vi på varsin sida av soffan men inte ens då har han ens petat på mig. Jag förstår inte vad detta kom ifrån och det gör mig rädd att denna människa är helt galen egentligen och kapabel till sjukare saker än bara detta. Jag vet att man aldrig kan veta helt säkert men det känns så otroligt konstigt än och skrämmande

Jag såg att jag fick en fråga ang det han sa, han menade bokstavligen att jag inte kommer komma hem igen. Sen vad hans plan var kring det vet bara han