Försörjningsansvar för sambons barn?
Min sambo har varit sjukskriven i snart ett år. Under sjukskrivningen blev han uppsagd (april) pga arbetsbrist. I 25/5 fick han avslag från FK trots mycket starkt läkarintyg. I april var vi i sommarstugan för att ta hand om min mammas begravning och allt däromkring. Vi beställer alltid eftersändning av posten men av någon anledning har det inte fungerat varpå han missade att skriva in sig på arbetsförmedlingen med 3 dagar. Dock trodde han ju att det inte var nödvändigt med tanke på sjukskrivning. Han väntar på ny operation som skulle bli av i juni men det blir uppskjutet med anledning av Coronavirus. Alltså han kan inte jobba och äter starka smärtstillande mediciner. Vi överklagade beslutet från FK men har inte fått något nytt beslut än.
Hur som helst så har han två barn sedan tidigare. De har gemensam vårdnad och barnen bor VV. Nu kräver mamman att han ska betala hälften av ridläger för barnen. Något som de fick i födelsedagspresent av mamman tidigare i år. Hon vill även att han betalar hälften av frisörbesök och hälften av sommargarderoben trots att vi betalade hela frisörkostnaden i april för båda barnen och vi skaffade sommargarderob förra året. Överenskommelsen är vartannat år. Hon säger att hon inte har råd med allt själv. Problemet är ju att han inte har någon inkomst nu och med en längre sjukskrivning har han endast ett sparsamt sparkapital då han har fått ta därifrån för att täcka upp dyra mediciner, nya glasögon till sig själv och barnen, vinterkläderna till barnen, ny telefon till ett av barnen och reparation av andra barnets moppe. Till dessa saker har mamman inte bidragit med en krona.
Vi har separat ekonomi men jag har i den mån jag kunnat hjälpt till förut när det rört sig om semestrar osv för att vi ska kunna åka tillsammans. Jag har två egna barn som jag måste prioritera först men jag har god ekonomi så jag har inte haft ont av att hjälpa till när det behövts tidigare. Men då har vi ändå haft två inkomster och det senaste året har han haft sjukpenning. Nu ska jag betala allt tills vi får besked från FK. Jag känner väl att det är lite av en principsak också. Varför ska mamman boka och beställa saker och sedan kräva att han betalar hälften? Nu blir det ju jag som får betala då han saknar förmåga till det. Okej om det rör vardagliga saker. Men detta är något extra som vi inte beslutat om gemensamt. Ridläger var en present från henne. De klippte håret nyligen men nu har hon lovat dem att de ska få färga och göra förlängningar som present för bra betyg och tiden har hon redan bokat. Vi har sagt nej till detta och påpekade att det var hennes tur att uppdatera sommargarderoben i år. Hon är väldigt arg över att vi motsätter oss. Samtidigt vet hon hur situationen ser ut och att han inte har någon inkomst. Hon ser det som en självklarhet att jag ska betala då, för att vi lever tillsammans och jag tjänar mer än vad hon gör.
Han får semesterersättningen utbetald men då anser vi att det är viktigare att ha det som buffert ifall något oförutsett akut inträffar. Frisörbesök och att betala andras val av presenter ser vi inte som akut eller oförutsett.
Tycker ni att jag är snål eller avig? Det var vad hon kallade mig.
