Pojkvän helt besatt av sin kompis!!

Nä jag vet ju det innerst inne samtidigt som jag har tankar att jag vart jobbig o bråkig. Varje gång vi bråkar tar han upp gamla bråk som vi egentligen rett ut så det slutar alltid med att vi diskuterar något jag gjort för flera månader sedan.

Sen emellan bråken är allt lugnt så därför fattar jag inte hur det kan vara ett problem när vi väl bråkar om något annat. Han har även kallat mig manipulativ för att jag försökte prata om framtiden med honom o om vilka mål han har, han sa då att det är ett extremt manipulativt beteende av mig.

Nä jag vet ju innerst inne att jag inte har varit det. Man måste kunna yttra sig i ett förhållande utan att det ens blir en diskussion. Det känns skönt att jag fått höra från alla jag pratat med att jag inte har gjort fel. Men visst blir man tveksamt på vad som egentligen är sant. Tex sa han att det var helt sjukt att ja äg tidigt frågade vad han hade velat se oss om 5 år, ville enbart se om vi hade samma mål. Han har nu efteråt sagt att jag var sjuk som frågade en sådan sak. Men tydligen verkar största delen av mina kompisar diskutera sådant tidigt o inget konstigr när man är i 30 års åldern.

Kan inte hjälpa det men har sån extrem ångest!! Att hade jag aldrig sagt så så hade det inte blivit Såhär.. han lämnade mig för jag påtalade att jag tycker han bortprioriterat mig o att jag tog upp att jag tycker det är lite underligt att han alltid sitter o skriver med en tjej.

Från att bara 2 dagar tidigare planerat resa till sommaren o han har sagt att han ser fram emot sommaren med mig. Nu beter han sig som att det vj haft inte betyder något alls för honom.

Vet inte hur jag ska göra med mina saker. Jag trodde faktiskt att han skulle höra av sig till mig. Det känns som han har sån makt när jag bara bad om att få ringa o han spelar så ointresserad av att prata med mig. Makt att bestämma när han sitter på mina saker.

Var det onormala krav som han påstår att jag talade om att jag kände mig bortprioriterad? Enligt honom var det ju helt sjukt. Är jag ohälsosamt svartsjuk som påtalar att jag tycker det är jobbigt när han skriver med en annan tjej när han är med mig?

Är det helt sjukt av mig att tidigt i relationen fråga vilka mål han har med livet för att ta reda på att vi är på samma plan?

Han har fått allt detta till att tro att jag är sjuk i huvudet o svartsjuk. Han säger att jag har på mig offerkoftan hela tiden.

Asså förlåt om jag har blivit helt hjärntvättad eller något men är det verkligen så oroväckande som alla påstår? Tror ni han skulle kunna vara farlig emot mig?

Jag har som sagt ångest över att jag hade kunnat gjort annorlunda. Mest att jag blivit sur o liknande mkt. Men jag har nog öndå haft svårt att hålla låg profil o det har vart så mkt som legat o gnagt. Tex när han hånat mig o grejer på sms o ignorerat mig har det slagit över helt. Ist för att hålla tyst har jag väl provocerat honom genom att bli arg o ringt o skrikit att han ska ge fan i att ignorera sin flickvän. Men även där har det kommit något tillbaka I form av att jag ska sluta ta på mig offerkoftan o att jag enbart slänger över skiten på honom. För det har han sagt vid flertalet gånger att jag lägger all skuld på honom så det är klart att jag tror det varit så o att jag vart en hemsk flickvän...

Ja det är ju inte ens säkert att hans ex var otrogen o allt vad han har sagt. Han har även gång på gång sagt till mig att det kanske är fel på mig o inte på de som jag träffar , då jg dejtat en hel del som det aldrig blivit något av. Försöker la få mig att tro att jag inte kan hitta något annat.

Nä du har väl rätt. Är väl jag som sabbat allt...

För jag har innerst inne hoppats på att han skulle förändrats. Att han skulle sluta säga elaka saker till mig för i vissa stunder är han jätte snäll emot mig.

Nä jag vet.. men det känns som det jag hakat upp mig på är om jag kunnat göra något annorlunda, om jag kanske inte hade blivit så sur o ställt till liv när jag tyckte han behandlade mig fel. Det kunde tex handla om att jag var otroligt rädd för Corona. Ändå gick han ut på krogen o liknande. Jag kunde då tex säga att jag inte vågade träffa honom o då blev han as sur, han respekterade inte alls min rädsla överhuvudtaget. Men det kanske var jag som var besvärlig. O jag blev sur o tyst när han påtalade hur fula mina skor var. Att jag var för på när jag ville prata framtid med honom, tex tyclte han att jag skulle betala ifall vi köpte is som jag ville för jag var den ända med pengar. Jag sa att jag gärna ville köpa ihop o försökte få han att inse vitsen med att spara pengar. Jag kanske var för på där.

Det kanske var onödigt av mig att anklaga honom för att skriva med en annan tjej trots att det förmodligen var sanningen då han inte ville visa.

Där kom det. Han skrev grattis till mig hoppades att jag mådde bra...

för en vecka sedan var han kall, vägrade prata med mig när jag bönade o bad att få ringa. Har inte hört av mig på hela veckan o nu skriver han o vill vara trevlig?

Säkert. Är glad att jag inte skrivit något mer till honom. Det var moget av honom att skriva grattis för vi har ändå varit ett par, MEN om vi hade skiljts åt som vänner. Det har vi inte nu, jag bad verkligen om att få prata med honom men han visade att han var totalt obrydd om mig. Så kontakta då inte mig för att skriva grattis, så känner hag