• SweetbutPsycho

    Bör jag studera två universitetsprogram?

    Jag är 22 år (snart 23) och studerar. Jag blir färdig med min socionomexamen i april 2021, men känner redan nu att det kanske inte är riktigt det jag tänkte mig när jag påbörjade utbildningen. Däremot har jag så lite kvar så det känns värt det att gå klart och ta ut examen men funderar på att påbörja en ny utbildning redan till hösten 2021 direkt efter examen. Men funderar på om det är dumt att börja studera vid 24 års ålder, och då kan jag enbart studera i 2 års tid med rätt till CSN. Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag skulle göra istället, men det skulle innebära att jag skulle ha examen från två olika universitetsprogram. Ibland känns det som att det är rätt att studera på nytt efter examen då jag ångrar mitt val, men ibland känns det jobbigt att behöva studera ett helt program till.

    Skulle ni studera två program om ni kände att det första inte kommer ge er något jobb som ni skulle trivas med?

  • Svar på tråden Bör jag studera två universitetsprogram?
  • Anonym (Mycket mer)

    Som socionom finns det ju egentligen mängder av andra inriktningar som du kan jobba med, i alla fall om man ser på vad man kan läsa här: www.socarb.su.se/utbildning/studieinformation/vad-gör-en-socionom

    Om du egentligen drömmer om att jobba som psykolog kanske kurator kan vara en inriktning för dig? Sen så verkar det ju inte heller vara omöjligt att få jobb inom psykiatrin.

    Hade jag varit i din sits så hade jag besökt syo (eller vad er kallas numera) för att få råd. Jag tror att du där kan få betydligt bättre råd än på familjeliv om man ska vara krass. Visst finns det även här folk som kan och vet ge dig råd, men i regel så är de verkligt kompetenta i kraftig underläge mot alla självutnämnda experter som inte har mer att grunda sig på än sina egna tyckanden

  • Laybach

    Inte för att vara otäck, men vad ville du jobba med, exakt, när du började? Om jag förstår rätt så har/hade du inget intresse för att jobba med utsatta människor (Det är väl det en socionom gör och det är typ första saken du lär dig när du går dina första kurser inom "socialt arbete och sociala problem" eller "socialt arbete i samhället"?) eller som typ handläggare/socialsekreterare.

    Du tycker om juridik, kanske kan du testa ett jobb som innehåller många såna frågor? T.ex. på Försäkringskassan, jag har vänner som har läst juristprogrammet som arbetar där som handläggare. Ibland är det också ideella föreningar som anställer socionomer för att hjälpa folk med enklare juridisk rådgivning, men vet inte hur lätt/svårt det är att få en sån tjänst.

    Men ändå, skulle säga att testa jobba innan du börjar plugga igen och/eller **verkligen** samla informationer om program som intresserar dig (prata med folk som jobbar med det, kolla hur lätt det är att få ett "bra" jobb egentligen, osv). Till exempel, du säger att sjuksköterska kan vara intressant men du också säger att det är för jobbigt att arbeta med utsatta människor. Kanske bra att veta att sjuksköterskor jobbar med (och måste ta hand om) en massa utsatta, kränkta, lidande människor och deras upprörda anhöriga HELA TIDEN + hot och våld är vanligt förekommande inom vården (20% av vårdarbetare upplever våld och hot under ett år enligt SCB).


     


    Hoppas att du hittar rätt!

  • Anonym (Byt)
    Laybach skrev 2020-07-01 11:18:44 följande:

    Inte för att vara otäck, men vad ville du jobba med, exakt, när du började? Om jag förstår rätt så har/hade du inget intresse för att jobba med utsatta människor (Det är väl det en socionom gör och det är typ första saken du lär dig när du går dina första kurser inom "socialt arbete och sociala problem" eller "socialt arbete i samhället"?) eller som typ handläggare/socialsekreterare.

    Du tycker om juridik, kanske kan du testa ett jobb som innehåller många såna frågor? T.ex. på Försäkringskassan, jag har vänner som har läst juristprogrammet som arbetar där som handläggare. Ibland är det också ideella föreningar som anställer socionomer för att hjälpa folk med enklare juridisk rådgivning, men vet inte hur lätt/svårt det är att få en sån tjänst.

    Men ändå, skulle säga att testa jobba innan du börjar plugga igen och/eller **verkligen** samla informationer om program som intresserar dig (prata med folk som jobbar med det, kolla hur lätt det är att få ett "bra" jobb egentligen, osv). Till exempel, du säger att sjuksköterska kan vara intressant men du också säger att det är för jobbigt att arbeta med utsatta människor. Kanske bra att veta att sjuksköterskor jobbar med (och måste ta hand om) en massa utsatta, kränkta, lidande människor och deras upprörda anhöriga HELA TIDEN + hot och våld är vanligt förekommande inom vården (20% av vårdarbetare upplever våld och hot under ett år enligt SCB).


     


    Hoppas att du hittar rätt!


    Som sjuksköterska (kanske också som socionom) går det att välja områden där man inte utsätts för så mycket hot. Det är tex stor skillnad på att jobba på akuten/akutvårdsavdelningar/intensivvården, jämfört med att tex vara astmasköterska på en vårdcentral, röntgensköterska, operationssköterska osv. Narkossköterska och barnmorska (även distriktssköterska) är exempel på när sköterskor jobbar väldigt självständigt och gör stora delar av jobbet utan läkare, om man gillar ansvar.
  • SweetbutPsycho
    Laybach skrev 2020-07-01 11:18:44 följande:

    Inte för att vara otäck, men vad ville du jobba med, exakt, när du började? Om jag förstår rätt så har/hade du inget intresse för att jobba med utsatta människor (Det är väl det en socionom gör och det är typ första saken du lär dig när du går dina första kurser inom "socialt arbete och sociala problem" eller "socialt arbete i samhället"?) eller som typ handläggare/socialsekreterare.

    Du tycker om juridik, kanske kan du testa ett jobb som innehåller många såna frågor? T.ex. på Försäkringskassan, jag har vänner som har läst juristprogrammet som arbetar där som handläggare. Ibland är det också ideella föreningar som anställer socionomer för att hjälpa folk med enklare juridisk rådgivning, men vet inte hur lätt/svårt det är att få en sån tjänst.

    Men ändå, skulle säga att testa jobba innan du börjar plugga igen och/eller **verkligen** samla informationer om program som intresserar dig (prata med folk som jobbar med det, kolla hur lätt det är att få ett "bra" jobb egentligen, osv). Till exempel, du säger att sjuksköterska kan vara intressant men du också säger att det är för jobbigt att arbeta med utsatta människor. Kanske bra att veta att sjuksköterskor jobbar med (och måste ta hand om) en massa utsatta, kränkta, lidande människor och deras upprörda anhöriga HELA TIDEN + hot och våld är vanligt förekommande inom vården (20% av vårdarbetare upplever våld och hot under ett år enligt SCB).

     

    Hoppas att du hittar rätt!


    Jag har inte sagt att jag inte är intresserad av att arbeta med utsatta människor. Jag valde utbildningen just därför att jag har ett intresse av att hjälpa de svaga i samhället. Jag menade bara att det kan vara tufft att leva under hot för att man sköter sitt jobb och inte kan ge allting som alla kräver att de ska få av socialtjänsten.

    När jag valde utbildningen var mitt främsta intresse migration och jag ville arbeta med ensamkommande ungdomar. Det finns tyvärr väldigt få sådana jobb kvar då migrationen har minskat så drastiskt senaste åren, och den politiska utvecklingen där allt fler partier vill ha noll invandring lär inte innebära att det blir möjligt på många år att få arbeta med ensamkommande.

    Jag var även intresserad av att arbeta med våldsutsatta kvinnor, men kanske inte främst inom socialtjänsten utan på kvinnojour. Jag har sökt sådana tjänster men har aldrig fått intervju på grund av min ålder. För sådana jobb brukar 25 vara det absolut lägsta minimikravet men ofta känns det som att det är nästan omöjligt få såna tjänster när man är under 30 år.

    Jag var även intresserad av att arbeta med hedersförtryck, men har inte sett många tjänster som rör enbart det utan det är sådant man stöter på när man jobbar på enheten för barn och unga inom socialtjänsten. Jag har sökt jobb på skyddade boenden för hedersutsatta flickor men även där har det varit omöjligt att få en intervju på grund av åldern.

    Ledarskap intresserar mig också och tjänster som enhetschef lockar mig i framtiden för ex LSS-boende, äldreboende, kvinnojour eller hvb-hem. Däremot förstår jag att det är svårt att få såna tjänster direkt efter examen och tror inte heller personligen att jag skulle vara redo för en sådan tjänst i nuläget utan det är mer någonting jag tänker blir en bra utmaning att ta sig an i framtiden.

    Självklart visste jag att klienterna vi arbetar med i regel är i utsatta situationer. Men det var ingen lärare som varnade oss för att vi kommer bli kallade ord som fi*tta och ho*a dagligen av klienter i telefonen. Ingen varnade oss för att i stort sett varenda människa du möter hatar dig och därför har ett sjukligt otrevligt bemötande. Ingen lärare sade dessa saker utan de pratade bara om hur givande det är att hjälpa människor. Jag vet faktiskt inte, känner emellanåt inte att det är så givande att hjälpa någon som säger att om inte hen får pengar kommer hen stå utanför min bostadsadress och vänta tills jag kommer ut för att sedan våldta mig.

    Jag hjälper gärna utsatta människor, men när människor som är utsatta beter sig som svin mot myndigheter - blir det svårt att enbart se dessa personer som offer. Att vara utsatt är ingen ursäkt för att hota myndighetspersoner.

    Handläggare på Migrationsverket är en tjänst jag skulle kunna tänka mig testa på men vänner med socionomexamen har haft svårt att få såna tjänster då de främst vill ha jurister. Socionomer slås direkt ut av jurister och andra yrkesgrupper känns det som så fort jobben inte är på socialtjänsten.

    Inom vården känns det som att det oftast är så att man tar hand om människor som lider av sjukdomar av diverse slag. För mig känns det lättare att känna empati när jag hjälper en person som fått en sjukdom, än att exempelvis prata med en kriminell ungdom som hotar mig till livet (det hände under min praktikperiod).

    Bland socionomer är siffran som upplevt hot och våld, runt 70% har jag för mig så situationen är ändå bättre i vården än i socialtjänsten.
  • Lönnsirap
    SweetbutPsycho skrev 2020-07-01 10:07:58 följande:

    Har jobbat som LSS-handläggare deltid, och håller med dig i att rollen som biståndshandläggare sällan innebär hot. Majoriteten av klienterna jag mött har varit trevliga och tacksamma. Jag har dock fått lägga den anställningen på paus då jag har flyttat väldigt långt bort, så det är svårt att pendla dit. Jobbar just nu med ekonomiskt bistånd, och trivs väl inte lika bra med det direkt.

    Det kan såklart förekomma i många yrken, men upplever att det jag får höra varje dag under telefontiden är betydligt värre än vad anhöriga som jobbar som sjuksköterskor får. Har släktingar som jobbat över 30 år som sjuksköterskor och aldrig blivit hotade. Jag blir kallad könsord, folk har sagt att de ska döda mig, folk har sagt att de ska våldta mig och detta är liksom inget som tillhör ovanligheterna utan är mer vardag när man jobbar på ekonomiskt bistånd. Samtalen där folk är trevliga kan man nästan räkna på en hand efter några hundra ärenden.


    Självklart beror det på var man jobbar, så jag tror verkligen att du ska jobba ett tag som socionom innan du skaffar en ny grundutbildning!

    Självklart kan man byta utbildning, men det är ofta inte så att en dubbel examen lönar sig i Sverige.

    Äldre människor som behöver stöd och hjälp finns det fler av än människor yngre

    Jag gillar personligen att saker löser sig rätt snabbt när man arbetar inom äldreomsorgen. Beviljar man hemtjänst kommer den ofta igång redan samma vecka!

    Folk som ringer kan vara stressade och oroliga, men i princip aldrig hotfulla.
  • SweetbutPsycho
    Lönnsirap skrev 2020-07-01 11:49:33 följande:

    Självklart beror det på var man jobbar, så jag tror verkligen att du ska jobba ett tag som socionom innan du skaffar en ny grundutbildning!

    Självklart kan man byta utbildning, men det är ofta inte så att en dubbel examen lönar sig i Sverige.

    Äldre människor som behöver stöd och hjälp finns det fler av än människor yngre

    Jag gillar personligen att saker löser sig rätt snabbt när man arbetar inom äldreomsorgen. Beviljar man hemtjänst kommer den ofta igång redan samma vecka!

    Folk som ringer kan vara stressade och oroliga, men i princip aldrig hotfulla.


    Det kanske är lokalt men i Stockholmsregionen där jag bor har jag hört av andra studenter att det är väldigt svårt att få jobb efter examen förutom på ekonomiskt bistånd. Ekonomiskt bistånd är det sista jag vill arbeta med. Jag känner att jag hellre skulle börja arbeta på café igen än att jobba med ekonomiskt bistånd. Tyvärr känns det som att nästan varenda nyexad jag hör om får börja som socialsekreterare på ekonomiskt bistånd. Om jag måste arbeta inom socialtjänsten är det LSS-handläggare eller biståndshandläggare för äldre som intresserar mig mest. Dels för att dessa grupper upplever jag vara mer tacksamma. Jag har samma bild från LSS som du har, att det händer att folk är frustrerade och stressade men har aldrig känt mig hotad eller otrevligt bemött.
  • Anonym (Bistånd)

    Det måste skilja enormt runt om i landet då för runt här är det lättast att få jobb som biståndshandläggare SoL, "alla" nyexade socionomer här vill jobba på IFO och då helst med barn eller missbruk. Däremot när vi söker folk är det ett helsike att ens hitta någon med en examen, verkar inte anses lika "spännande" här. Sedan att vi har bättre betalt än handläggarna på IFO (iaf i de kommuner jag har erfarenhet av) verkar inte alla känna till. Då kanske fler skulle lockas till oss.

  • SweetbutPsycho
    Anonym (Bistånd) skrev 2020-07-01 12:32:08 följande:

    Det måste skilja enormt runt om i landet då för runt här är det lättast att få jobb som biståndshandläggare SoL, "alla" nyexade socionomer här vill jobba på IFO och då helst med barn eller missbruk. Däremot när vi söker folk är det ett helsike att ens hitta någon med en examen, verkar inte anses lika "spännande" här. Sedan att vi har bättre betalt än handläggarna på IFO (iaf i de kommuner jag har erfarenhet av) verkar inte alla känna till. Då kanske fler skulle lockas till oss.


    Jaha, vilket län handlar det här om?

    I de kommuner jag arbetat inom har alltid barnhandläggare haft överlägset bäst betalt medan ekonomiskt bistånd ofta legat lägst. LSS har oftast legat något lägre än Äldre. Missbruk har jag ingen koll på, har aldrig varit särskilt intresserad av att jobba med enbart missbruk.
  • Anonym (Bistånd)
    SweetbutPsycho skrev 2020-07-01 12:41:25 följande:
    Jaha, vilket län handlar det här om?

    I de kommuner jag arbetat inom har alltid barnhandläggare haft överlägset bäst betalt medan ekonomiskt bistånd ofta legat lägst. LSS har oftast legat något lägre än Äldre. Missbruk har jag ingen koll på, har aldrig varit särskilt intresserad av att jobba med enbart missbruk.
    Erfarenhet från Värmland, Dalsland samt Halland.
  • Lönnsirap
    SweetbutPsycho skrev 2020-07-01 11:57:50 följande:

    Det kanske är lokalt men i Stockholmsregionen där jag bor har jag hört av andra studenter att det är väldigt svårt att få jobb efter examen förutom på ekonomiskt bistånd. Ekonomiskt bistånd är det sista jag vill arbeta med. Jag känner att jag hellre skulle börja arbeta på café igen än att jobba med ekonomiskt bistånd. Tyvärr känns det som att nästan varenda nyexad jag hör om får börja som socialsekreterare på ekonomiskt bistånd. Om jag måste arbeta inom socialtjänsten är det LSS-handläggare eller biståndshandläggare för äldre som intresserar mig mest. Dels för att dessa grupper upplever jag vara mer tacksamma. Jag har samma bild från LSS som du har, att det händer att folk är frustrerade och stressade men har aldrig känt mig hotad eller otrevligt bemött.


    Jag tror inte du ska vara så nervös inför att du valt fel. Ekonomiskt bistånd verkar inte vara din grej... Men du är ännu inte examinerad och har ännu inte hunnit vara aktuell för attraktivare jobb.

    Personligen tyckte jag att kurserna på avancerad nivå var mycket roligare och bättre och skulle ha gått ytterligare någon kurs på halvtid och jobbat extra om jag var lika ung som du.

    Jobba med något som är en merit, men som du faktiskt inte vantrivs med.

    Min erfarenhet av folk som läser en ny utbildning innan de satt igång och jobba är att de då missar att faktiskt få det yrket på riktigt. Och att de de sen när de är färdigutbildade också har svårt att få jobb.

    Att skaffa en ny utbildning när man jobbat i 5-6 år, eller att fortsätta att ta en master, eller nån extra kurs är inte alls lika "konstigt". På avancerad nivå läste jag "organisation och ledarskap" och jag hade lugnt kunnat läsa såväl den fördjupade juridik-kursen eller något annat.

    Att sikta på vidareutbildning till psykoterapeut verkar också vara en klassisk väg.... Då behöver du tänka på att tjänsterna du söker ska uppfylla kraven och faktiskt hålla ut i arbetslivet ett par år.

    Arbetslivet vill ha folk som jobbar och extra examen kan vara något som inte hjälper på arbetsmarknaden.
Svar på tråden Bör jag studera två universitetsprogram?