• LedsenMama

    ÅNGEST över valp omplacering!

    Hej,

    Jag mår inte bra jag har MYCKET ångest och inte kan sluta gråta och vara riktigt ledsen!


    Vi har pratat i flera år om att skaffa hund då vi har bara ett barn i skolåldern, vi ville ha en fjärde familjemedlem som kan dela med oss vardagen och alla roliga aktiviter vi gör. Efter mycket sökning hittade vi det mest FINASTE valpen man kan tänka sig, hon är så fin och smart, snäll och modig. Eftersom jag har inga hursomhelst hund erfarenhet var första veckan mycket TUFFT med henne, kiss överallt, vägrade att äta mm andra veckan började bli lite bättre och vi började få in rutiner. Det som hände är att jag började känna mig otrolig STRESSAD och överarbetad, sov mycket dåligt, hade väldigt litet tid för mig själv och för mitt barn, min man hjälpt också såklart men jag kände mig utbränd, helt slut och bara ovanligt trött. Det var mycket mer jobb och ta hand om en valp än vad jag trodde. Min man hittade ett par med mycket hund erfarenhet och frågade om de kan ta över valpen (INTE SÄLJA HENNE) och de tog henne för en vecka för att känna hur det är och ta hand om en valp då var det ca 10 år sedan de hade en valp. Problemet är att jag SAKNAR henne otroligt mycket!!! Jag kan inte sluta gråta, Jag kan inte sluta tänka på henne, jag drömmer om henne,  jag känner mig en riktigt hemskt människa som har svikit och övergett denna fina hund. Jag bad min man flera ggr om att be paret att lämna tillbaka hunden men han vägrar då han vill hålla sitt ord om en vecko- provning! 


    Hon tog över familjen och vardagen och jag var inte bredd på det! 


    Jag är mycket besviken på mig själv och är full med ångest. Hela veckan har jag nu gråtit och min bostad känns MYCKET tomt utan henne! 


    Jag SAKNAR min valp jag vill att hon ska komma tillbaka hem igen

  • Svar på tråden ÅNGEST över valp omplacering!
  • Jemp
    LedsenMama skrev 2020-07-25 10:22:49 följande:

    Hej,

    Jag mår inte bra jag har MYCKET ångest och inte kan sluta gråta och vara riktigt ledsen!

    Vi har pratat i flera år om att skaffa hund då vi har bara ett barn i skolåldern, vi ville ha en fjärde familjemedlem som kan dela med oss vardagen och alla roliga aktiviter vi gör. Efter mycket sökning hittade vi det mest FINASTE valpen man kan tänka sig, hon är så fin och smart, snäll och modig. Eftersom jag har inga hursomhelst hund erfarenhet var första veckan mycket TUFFT med henne, kiss överallt, vägrade att äta mm andra veckan började bli lite bättre och vi började få in rutiner. Det som hände är att jag började känna mig otrolig STRESSAD och överarbetad, sov mycket dåligt, hade väldigt litet tid för mig själv och för mitt barn, min man hjälpt också såklart men jag kände mig utbränd, helt slut och bara ovanligt trött. Det var mycket mer jobb och ta hand om en valp än vad jag trodde. Min man hittade ett par med mycket hund erfarenhet och frågade om de kan ta över valpen (INTE SÄLJA HENNE) och de tog henne för en vecka för att känna hur det är och ta hand om en valp då var det ca 10 år sedan de hade en valp. Problemet är att jag SAKNAR henne otroligt mycket!!! Jag kan inte sluta gråta, Jag kan inte sluta tänka på henne, jag drömmer om henne,  jag känner mig en riktigt hemskt människa som har svikit och övergett denna fina hund. Jag bad min man flera ggr om att be paret att lämna tillbaka hunden men han vägrar då han vill hålla sitt ord om en vecko- provning! 

    Hon tog över familjen och vardagen och jag var inte bredd på det! 

    Jag är mycket besviken på mig själv och är full med ångest. Hela veckan har jag nu gråtit och min bostad känns MYCKET tomt utan henne! 

    Jag SAKNAR min valp jag vill att hon ska komma tillbaka hem igen


    Att omplacera en hund ska inte göras lättvindigt, men kan ibland vara nödvändigt och det bästa för både människor och djur. Att inte ha satt sig in i vad det innebär med valp och senare unghund kan ju vara en sån anledning, särskilt när ni redan hittat ett potentiellt hem. Låt de ha kvar valpen.
  • Jemp
    LedsenMama skrev 2020-07-26 21:37:22 följande:

    Nej såklart inte till varje pris! Men det är vad mitt hjärta önskar! Jag vill att hon ska komma tillbaka hem!


    Så hur har situationen ändrats jämfört med förra veckan? Mer än att du saknar henne.

    Har du mer tid?

    Fått hjälp för din stress och utbrändhet?

    Läst på?
  • Jemp
    Elle N skrev 2020-07-25 23:50:53 följande:

    Nu kommer väl alla att rasa emot mig här, men om den andra familjen inte VERKLIGEN vill ha valpen och du inte VERKLIGEN vill släppa henne, så gör inte det!

    Jag har knappt en månad kvar på min graviditet och vi skaffade en valp för 1,5 månad sedan. Det har varit tufft bitvis, som tur är för mig så har min man kunnat vara väldigt aktiv i att ta hand om och träna hunden också, och jag gick på semester veckan efter midsommar, så har haft mer tid till valpen än du har haft.

    Men jag känner lila starkt som du uttrycker för min familjemedlem. Jag har drömt mardrömmar om att något ska hända honom. När jag var på jobbet och mannen var hemma med honom så kände jag en otrolig saknad i hela min kropp.

    Visst var det inte idealt att allt blev som det blev och ni lämnade över valpen en vecka nu. Men hade det varit pga. sjukdom eller något sådant, hade väl ingen ifrågasatt att ni hämtade hem valpen igen?

    Vi hämtade vår när han var 10 veckor gammal. De första veckorna är viktiga för valpens utveckling, men de är inte livsavgörande att de sker i samma familj?

    Så länge du tror att (och har en bra plan för hur) ni ska kunna ta hand om den framöver så ser jag inte problemet med att ta tillbaka den.

    Hur många småbarnsföräldrar är inte helt nedgångna och dödströtta i början? Om man tog hjälp av släkten i en vecka då det prisade, skulle folk sitta och säga att man då inte har rätt att få tillbaka sitt barn?

    Nu har jag visserligen en del hormoner involverade i det här, men om du vill ha tillbaka din pälsbebis, se till att hon får komma hem igen när veckan är slut.

    Det kommer alltid att finnas någon som bättre kan ta hand om ens hund, med mer erfarenhet, tålamod, tid, bättre boende osv. Det betyder dock inte att ditt hem inte är tillräckligt bra. Annars skulle ju bara de "perfekta" hundägarna tillåtas ha hund.

    Du kanske är den enda som kan ge denna valp den otroliga kärlek du känner för henne. Se på vad som är rimligt... kommer du att totalförsumma henne nu eller senare, eller är det mest att du var ovan som var problemet?

    Nä, jag säger: hämta hem din bebis. Man ångrar aldrig en bebis! <3


    Hur många småbarnsföräldrar lämnar bort sitt nyfödda barn i en vecka (!) för att det är jobbigt att byta blöja? Med tanken för omplacering?

    Varför skulle nya familjen inte kunna älska valpen?
  • Elle N
    Henrie skrev 2020-07-26 21:50:30 följande:

    [quote=80546423][quote-nick]LedsenMama skrev 2020-07-26 21:37:22 följande:[/quote-nick]Nej såklart inte till varje pris! Men det är vad mitt hjärta önskar! Jag vill att hon ska komma tillbaka hem![/quote

    Mitt råd till dig är att prata igenom saken med din man, är ni inte överens avråder jag dig att ta tillbaka valpen - det kan annars bli en grej ni i framtiden kan bråka om. Men om ni båda vill ha tillbaka den och är stensäkra på ert beslut med allt ansvar och jobb det innebär - ta hem den. Får valpen sedan ett föralltihem hos er, kommer det nog att bli bra. Det finns nog valpar som fått bo hos andra en liten tid pga tex sjukdom, olyckor osv,, och klarar sig fint om den får ett tryggt fortsatt liv hos sina ägare. Men tänk över beslutet noga och inte för länge. Du vet nog vad som är rätt i ditt hjärta utan att behöva ta skit här


    Helt rätt!

    Föräldrar som misslyckas tidigt i sina barns liv får oftast ändå chanser att bli bättre. En miss är inte hela världen.

    Självklart kommer det kräva lite extra arbete på valpens trygghet om ni väljer att ta hem den igen. Ni kommer halka tillbaka några steg, men det är inte alls en omöjlig upphämtning.

    Och alla ni som säger att nya familjen är bättre, hur katten vet ni det? Förhoppningsvis kontrollerade mannen hyfsat, men det finns inga garantier, kanske är valpen för mycket också för detta par, kanske kan de inte alls ge lika mycket som TS. Min poäng är att vi vet egentligen ingenting om detta par, mer än att de hade hund för 10 år sedan. Varför kräver ingen att få veta mer om detta par för att utvärdera deras lämplighet?

    Folk dömer sååå snabbt...
  • Mortiscia80
    Elle N skrev 2020-07-27 15:29:47 följande:
    Helt rätt!

    Föräldrar som misslyckas tidigt i sina barns liv får oftast ändå chanser att bli bättre. En miss är inte hela världen.

    Självklart kommer det kräva lite extra arbete på valpens trygghet om ni väljer att ta hem den igen. Ni kommer halka tillbaka några steg, men det är inte alls en omöjlig upphämtning.

    Och alla ni som säger att nya familjen är bättre, hur katten vet ni det? Förhoppningsvis kontrollerade mannen hyfsat, men det finns inga garantier, kanske är valpen för mycket också för detta par, kanske kan de inte alls ge lika mycket som TS. Min poäng är att vi vet egentligen ingenting om detta par, mer än att de hade hund för 10 år sedan. Varför kräver ingen att få veta mer om detta par för att utvärdera deras lämplighet?

    Folk dömer sååå snabbt...
    Skillnaden är att TS är totalt oerfaren med hundar och det där paret är, om jag minns rätt, väldigt vana vid hundar, så bara där har du en stor orsak till varför hunden har det bättre där. Sedan har vi ju det att TS haft totala psykiska sammanbrott av att ha hunden en enda ynka vecka (!), förutom olämpligheten att ha ett djur om man inte ens klarar av så kort tid så kan det ha varit skrämmande för valpen att vara i ett sånt hem. Även om TS inte varit utåtagerande så känner naturligtvis valpen av den tryckta och stressade stämningen.

    TS och hennes familj är i nuläget inte alls lämpade att ta hand om en valp, den ska absolut inte dit igen om man ska se till vad som är bäst för valpen och vad som är bäst för familjen. Man kan inte bara skaffa en valp som försökskanin och lära sig längs vägen, de verkar ju helt ovetande kring de mest grundläggande sakerna att ta hand om en hund, helt oförberedda. Det har redan kommit väldigt bra förslag om att vara dagmatte till att börja med och det kan vara bra för att känna på lite grann hur det kan vara, men den där hunden ska absolut inte tillbaka, för allt vad humanitet och empati heter!
  • lostandfound
    Mortiscia80 skrev 2020-07-27 15:47:12 följande:

    Skillnaden är att TS är totalt oerfaren med hundar och det där paret är, om jag minns rätt, väldigt vana vid hundar, så bara där har du en stor orsak till varför hunden har det bättre där. Sedan har vi ju det att TS haft totala psykiska sammanbrott av att ha hunden en enda ynka vecka (!), förutom olämpligheten att ha ett djur om man inte ens klarar av så kort tid så kan det ha varit skrämmande för valpen att vara i ett sånt hem. Även om TS inte varit utåtagerande så känner naturligtvis valpen av den tryckta och stressade stämningen.

    TS och hennes familj är i nuläget inte alls lämpade att ta hand om en valp, den ska absolut inte dit igen om man ska se till vad som är bäst för valpen och vad som är bäst för familjen. Man kan inte bara skaffa en valp som försökskanin och lära sig längs vägen, de verkar ju helt ovetande kring de mest grundläggande sakerna att ta hand om en hund, helt oförberedda. Det har redan kommit väldigt bra förslag om att vara dagmatte till att börja med och det kan vara bra för att känna på lite grann hur det kan vara, men den där hunden ska absolut inte tillbaka, för allt vad humanitet och empati heter!


    Tack, tack och tack. Om inte Elle N och trådskaparen tar till sig av det så är det mission impossible och man får då bara hoppas på att Elle N aldrig skaffar hund och att någon anmäler trådskaparen till Länsstyrelsen. Hundar har ingen egen talan och måste skyddas från okunniga människor.
  • Henrie
    Mortiscia80 skrev 2020-07-27 15:47:12 följande:

    Skillnaden är att TS är totalt oerfaren med hundar och det där paret är, om jag minns rätt, väldigt vana vid hundar, så bara där har du en stor orsak till varför hunden har det bättre där. Sedan har vi ju det att TS haft totala psykiska sammanbrott av att ha hunden en enda ynka vecka (!), förutom olämpligheten att ha ett djur om man inte ens klarar av så kort tid så kan det ha varit skrämmande för valpen att vara i ett sånt hem. Även om TS inte varit utåtagerande så känner naturligtvis valpen av den tryckta och stressade stämningen.

    TS och hennes familj är i nuläget inte alls lämpade att ta hand om en valp, den ska absolut inte dit igen om man ska se till vad som är bäst för valpen och vad som är bäst för familjen. Man kan inte bara skaffa en valp som försökskanin och lära sig längs vägen, de verkar ju helt ovetande kring de mest grundläggande sakerna att ta hand om en hund, helt oförberedda. Det har redan kommit väldigt bra förslag om att vara dagmatte till att börja med och det kan vara bra för att känna på lite grann hur det kan vara, men den där hunden ska absolut inte tillbaka, för allt vad humanitet och empati heter!


    Du har ingen aning om ts lämplighet.... Alla har barn för första gången, hundägare för första gången.... Ts kanske reagerar som en nyförlöst mamma kan göra med depression, stress osv - ska mamman dömas så hårt som vissa gör här och tvingas adoptera bort barnet? Nej, ts verkar ledsen över beslutet och tar nog bara tillbaka valpen om hon mot förmodan ändå skulle känna sig redo. Jag fattar inte, folk här är så hårda och besserwisser, ni har ingen aning om hur ts funkar och varför hon reagerade så här. Herregud, ge människor en ny chans och bete er inte som om hon hade begått värsta brottet. Alla gör fel ibland, så även ni
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-27 15:50:42 följande:

    Tack, tack och tack. Om inte Elle N och trådskaparen tar till sig av det så är det mission impossible och man får då bara hoppas på att Elle N aldrig skaffar hund och att någon anmäler trådskaparen till Länsstyrelsen. Hundar har ingen egen talan och måste skyddas från okunniga människor.


    Haha... Skönt för er att era tolkningar av situationen är "sanningen" så att ni kan vara så trygga i era fördömanden.

    P.S. har jag redan berättat att jag nyligen skaffat valp. Det är inte min första eller andra hund, jag är hemma på heltid sedan valpen var 12 veckor gammal (och min man dessförinnan) och kommer att vara hemma in på början av nästa år. Vi är två engagerade hundägare som tränar valpen med allt den behöver och ger mycket tid och uppmärksamhet.

    Har gått upp på natten och kissat hunden så ofta att den nu inte ens vill med varje gång jag ska upp och kissa. Vi har bara ett par olyckor i veckan trots att valpen bara är 4 månader gammal, han kan en massa tricks, han kan lämnas ensam en timme utan att bli otrygg (vi har övat och övat och fejk-varit borta för att se hans reaktioner), och folk berömmer oss ofta för hur duktig han är. Han åker bil och cykelkorg utan problem,

    börjar lära sig att gå fot.

    Själv ser jag allt vi fortfarande behöver jobba med, trygghet vid kloklippning och dusch bl a. Men en hund är aldrig färdiglärd, när all tryggghet är på plats kommer vi vilja fortsätta träna honom på olika sätt för art ge honom stimulans.

    Han är en glad, busig och underbar liten individ som vi älskar att lära känna. Det är inte alltid lätt, och vi har gjort små misstag, exempelvis vid bilträningen kopplade vi för mycket det samman med att han skulle få godis, men det åtgärdade vi snart!

    Vi läser på hela tiden vad veterinärer och hundpsykologer och dylikt tycker är bra sätt att lära och hantera olika saker...

    Kanske är jag inte en tillräckligt bra hundägare ändå i era ögon? Speciellt var jag inte det till min förra hund... då gjorde jag långt fler misstag, t ex i övning av trygghet kopplat till att bli lämnad ensam. Hade jag inte gjort de missarna hade jag dock inte blivit så mycket bättre som jag är nu.

    Som Henrie skriver... folk är alltid förstagångs- någon gång innan de blir erfarna. Om vi bara tillåter erfarna finns det snart inga kvar.

    Visst är det bra att öva på att vara dagmatte eller något först... Men hur många föräldrar har passat små barn på motsvarande sätt innan de skaffar barn?

    Jag uppskattar hur mycket ni verkar bry er om hundar, jag tar hellre hundra av er än en dålig hundägare. Jag ser bara verkligen inte att TS är en av de som förtjänar att få er emot sig såhär... icke-optimal är inte samma som olämplig.

    Det Kan fortfarande gå väldigt bra för TS och valpen. Att det finns möjligheter för valpen att få det ännu bättre är inte ointressant i sammanhanget, absolut. Inte heller att chanserna enligt era beräkningar är mycket större att valpen får det mycket bättre.

    Men om valpen kan få det bra hos TS ska det faktiskt kunna räcka, eller tycker ni att det är orimligt?
  • Elle N

    Till alla er erfarna hundägare som kommer med tips: hurra för er!

    Bra att ni vill hjälpa till i situationen

    Finns det någon av er som skulle kunna hjälpa TS i scenariet att valpen kommer hem igen?

    Vad behöver TS då göra för att bli en bra hundägare? Hur kan TS kompensera för den skadade anknytningen? Hur hanterar ni själva när det är mycket hemma och ni känner att ni inte räcker till för hunden? (Speciellt när det kanske är en mer psykologiskt otillräcklighet än en verklig?)

    Kan vi inte förlåta TS detta enorma misstag som hon erkänt (att hon gick med på att valpen skulle omplaceras på prov), och försöka stötta henne i att bli en bättre hundägare i framtiden? (Utan att vara totalt dömande.) Det hade jag sett som den största vinsten!

  • Jemp
    Elle N skrev 2020-07-27 16:49:05 följande:

    Till alla er erfarna hundägare som kommer med tips: hurra för er!

    Bra att ni vill hjälpa till i situationen

    Finns det någon av er som skulle kunna hjälpa TS i scenariet att valpen kommer hem igen?

    Vad behöver TS då göra för att bli en bra hundägare? Hur kan TS kompensera för den skadade anknytningen? Hur hanterar ni själva när det är mycket hemma och ni känner att ni inte räcker till för hunden? (Speciellt när det kanske är en mer psykologiskt otillräcklighet än en verklig?)

    Kan vi inte förlåta TS detta enorma misstag som hon erkänt (att hon gick med på att valpen skulle omplaceras på prov), och försöka stötta henne i att bli en bättre hundägare i framtiden? (Utan att vara totalt dömande.) Det hade jag sett som den största vinsten!


    Ser inte hur vi kan ge mer tips innan ts svarar på om/vad som förändrat situationen senaste veckan.

    Att sakna hunden är inte samma sak som att det är fel att omplacera den. Dessutom går det inte att bara "bita ihop", dels för att det rör sig om uppemot 15 år och dels för att hunden kommer känna av stressen vilket blir en ond cirkel.
Svar på tråden ÅNGEST över valp omplacering!