Ändra sitt liv genom mindset. Varför gör inte alla det?

Bästa inlägget i tråden. 

Min farmor från Tornedalen sa alltid "Det är dom som är glada jämt som är dom mest olyckliga" eller "Folk som är konstant positiva kan man inte lita på för dom är det något fel i huvudet på", "Man behöver dom dåliga dagarna för att uppskatta dom bra", "Om man aldrig får gnälla lite så fastnar det på insidan och till slut blir det en svart gegga av alltihop". 

Den är mycket bra. Jag tycker den stämmer lite, när jag träffat folk som är sådär sjukt superpositiva och ser allt i ett glimmer och liksom notoriskt ska vända minsta gnäll från någon annan till något bra "men tänk såhär istället, då blir det ju plötsligt toppen!" också är dom som verkar dölja något, att dom håller uppe en fasad som man aldrig kommer kunna tränga igenom, det är jättesvårt att prata om "seriösa" eller "allvarliga" saker med såna personer eller att bara lära känna dom på djupet, det blir liksom alltid ytligt och tumme upp och klyschor som rapas fram, det finns olika sätt att säga t.ex. "du kan om du vill, jag tror på dig!", antingen finns det mening och allvar bakom eller så är det bara ett tomt uttryck man slänger sig med. Svårt att förklara, men upplever ofta överpositiva personer som ytliga och fake, och lite innehållslösa. Att gnälla om något, ha en dålig dag eller berätta om något jobbigt som man går och funderar på är ju att öppna upp sig själv för andra och visa sig svag, det kan liksom fungera relationsstärkande.

Anekdotisk bevisföring men ändå. Har väl ärvt farmors instinkt att försöka hålla såna happyhappy-personer på armlängds avstånd. 

Men rör sig inte mindset om kortsiktig egoism, alternativt flykt eller självbedrägeri?

Jag förstår inte riktigt. Det måste väl vara väldigt ovanligt med personer som endast tycker synd om sig själva i tre år? De flesta människor arbetar väl framåt på något sätt? Är det det som är ditt normalläge som du utgår från? Att människor generellt inte gör något annat än tycka aynd om sig själv år ut och år in? Och det är det du vill motverka? Vartkommer i så fall den bilden ifrån? Jag känner inte alls igen min omgivning i den bilden.

Nja, så är det inte riktigt eftersom jag inte brukar vara ensam om att vara skeptisk till dom där superpositiva "allt är alltid bra, inget är någonsin dåligt"-människorna. Fler än jag känner att något är fejk och att det är mycket yta och fasad som ska upprätthållas. 

Mmm...jag har tänkt superlänge nu att min MS-sjuka sambo är frisk och det är sjukt konstigt för han kan fortfarande inte gå. Vad gör jag gör fel!?

För att vara någon som berömmer sig själv för hur de tänker och agerar verkar det konstigt att du tar så illa vid dig och tar till härskartekniker.

Borde du inte stå över sånt? (Ärligt nyfiken)

Det kan ju finnas tusen anledningar till att man inte kan lämna eller inte plugga.

Du ser det som ett val med två lösningar: stanna eller gå, fortsätta jobbet eller byta jobb.

Du glömmer allt som finns däremellan. Att inte lämna kan vara:

Rädsla, partnern kommer göra en illa

Ekonomi, man har inte råd

Bostadsbrist

Betalningsanmärkningar (får ingen bostad)

Barn man har tillsammans

Att inte plugga kan vara

Kommer inte in på programmet man vill gå

Kommer inte in på något annat heller

Har inte råd att leva på csn

Får inget csn

Bor långt från skolan och kan inte pendla

Bostadsbrist, får ingen bostad där skolan ligger

Är för gammal

Det finns SÄLLAN bara val A eller val B. Kanske för dig då, men då är du nog väldigt ensam om det. För de som kan lämna och/eller byta jobb gör såklart det. De som inte kan är dem du håller på och hånar just nu.

Är det den människa du vill och väljer att vara? Ditt mindset som ska höja dig själv använder du till att försöka sänka andra?

Det verkade vara en öm tå, min gamla farmors åsikter. Jag kan förstå att man kan uppfatta det på fel sätt om man inte är från Tornedalen. Det finns liksom inbäddat i kulturen, en skvätt av det finska vemodet från andra sidan älven. Att man ska våga vara en stund i vemodet utan att vara rädd, och att det finns något vackert i det som är sorgligt. Det betyder inte att alla i Tornedalen går runt och är deprimerade utan handlar mer om att acceptera att livet inte är någon dans på rosor, man får jobba på och ta det för vad det är, skit händer som du inte kan påverka och det är en naturlig del av livet. Fan min farmor är en av dom mest levnadsglada tanterna jag känner, men hon är väl införstådd med att det inte alltid är kul detta livet och då måste man få vara sorgsen också, eller arg. 

Och det min farmor menar när hon säger att det är något fel i huvudet på folk som är positiva jämt är att människor som aldrig tillåter sig känna dåliga saker, vara ledsna, gråta, gnälla; dom trycker ner allt det negativa, låtsas som att det inte finns, tills det inte finns mer plats kvar i själen och då slår det till slut slint. 

Jaha. Vad kul för dig att du helt enkelt kan bestämma dig för att sluta må dåligt eller sluta älta. Verkligen, det låter fantastisk. Nu funkar inte jag så. Jag kan säga åt mig själv att sluta älta och gå vidare men nog fan kommer ångesten ändå. Jag hade inte spenderat två år i sängen djupt deprimerad om jag bara kunde bestämma mig för att sluta vara deprimerad då. När några tjejer i högstadiet sa hemska saker om mig försökte jag tänka positivt och logiskt om det hela och gå vidare. Orden fastnade ändå och jag kunde inte välja hur jag reagerade. 

Jag finner att människor med ditt mindset oftast har en väldigt låg förmåga till empati. De klarar enbart att se och erkänna hur de kände och hanterade något. Alla människor som känner och hanterar saker annorlunda ser de ned på. Det är verkligen denna "om jag klarade det klarar du också det" mentaliteten helt utan hänsyn och förståelse att saker, även om det är samma saker, inte funkar likadant för alla människor. Du har helt missat vilka förutsättningar de har från start. Det är som det där citatet "Everyone is a genius. But if you judge a fish by its ability to climb a tree, it will live its whole life believing that it is stupid."