Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min fru var otrogen

    Ons 5 aug 02:12 Läst 0 gånger Totalt 65 svar
    Anonym (Gbg75­)
    Visa endast
    Ons 5 aug 02:12

    För några dagar sedan så ändrades mitt liv drastiskt då jag fick mina farhågor bevisade.

    Vi har varit tillsammans nästan 20 år och gifta 13 år av dessa.

    Vi har två barn 4 resp 6 år. Småbarnsåren har varit slitsamma som för de flesta.

    I ett par år så har vi pendlat långa sträckor till arbetet och att få ihop småbarnslivet har tärt på oss. Till detta så hade min fru problem med förlossningsskador som hon under åren har tacklat både mentalt och fysiskt med vården. Själv så efter 8 timmar arbete och 3 timmar i bil så blir det inte mycket tid över för varandra då vi störtade i sängen så fort barnen hade somnat. Vi hade ett äldre hus som jag mer eller mindre fick lägga all ledig tid på.

    Vårt liv sög!

    För lite mer än ett år sedan bytte min fru arbete och vi bägge jobbade nu i gbg. Så självklart flyttade vi. Men förra året var nog ett av de tyngre åren jag upplevt. Förra semester renoverade jag ensam vårt gamla hus före försäljning hon var tvungen att vara iväg med barnen medan jag röjde runt. Jag flyttade själv till det nya huset 1 månad i förväg för att få det i ordning för familjen. Sedan så var det mycket för mig på jobbet under denna tiden.

    All stress på oss tog olika uttryck jag som har varit en ganska aktiv människa blev av all pendling och stillasittande slapp och fet. Sov max 5-6 h/ natt och aldrig utan avbrott i sömnen. Fick ångestattack över situationen som jag dämpade med alkohol. Min fru spenderade mycket tid utanför familjen. Det var gymbesök och träningar om vart annat, jag sa aldrig till henne att inte gå och träna utan då kunde jag ju alltid ta hand om allt som skulle göras med huset (enligt mig).

    Vid årsskiftet började det vända. Flytten var gjord och barnen hade börjat på den nya skolan. Vi kunde cykla till jobbet och kilorna började ramla av mig. Pågrund av mitt arbete och det nya huset sov jag fortfarande dåligt men det började ljusna. Vi försökte hitta tillbaka till varandra men det brukade sluta med ganska taffliga försök till sex. Min fru fick inte någon orgasm och min självbild som man sjönk ganska drastiskt och så kom den jävla prestationsångesten.

    Den senaste tiden har jag känt att något inte står rätt till. Har man levt så många år tillsammans ser man de små tecken. Jag blev misstänksam och efter att jag fick svart på vitt så fick jag reda på att hon hade träffat en annan i hemlighet. Jag var ensam med barnen hemma då detta uppdagades så att inte totalt bryta ihop framför barnen var inte lätt. Som tur fick jag över dem till grannbarnen så jag riktigt kunde gå berserk. Otroliga krafter känslor kan skapa.

    Hon är förstås ångerfull. Hon älskar mig och vill ha sin familj. Hon led efter sviterna från förlossningen och trodde hon hade tappat allt vad sexualitet innebär. Hon hade träffat denna mycket yngre kille på nätet och passat på medan jag var på arbetet.

    Jag kan kan förstå min frus frustration. Alla har rätt till sin sexualitet och det är en mänsklig handling. Men det smärtar ju inte mindre för det. Hon fick orgasmer med killen så kvicksanden jag var halvt begravd i var redo att sluka mig helt. Denna gången bröt jag mönstret för mig. I stället för att dämpa ångest med alkohol ställde jag mig upp och peka finger åt den. Lovat mig själv att inte dricka en droppe framöver. I alla fall inte av fel anledning

    Jag äter minimalt så jag bara får de kalorier jag behöver. Cyklar minst 3 mil om dagen och gymkort inhandlat. Snart är jag mitt gamla jag igen. :)

    Ryck upp dig din jävla latmask eller gå å dö! Skriker jag åt mig själv när det tar emot.

    Jag älskar min fru, hon älskar mig. Vi har två underbara barn som förtjänar ett bra hem

    Min fru har även gett mig ett "fripass". Inte för att ha hämnas utan för vad hon upplevde hjälpte henne vill hon att jag ska få också. Vet inte riktigt hur jag ska tackla det ännu.

    En berättelse från en helt vanlig småbarnsfamilj. Kommentera gärna.

    Har ni varit med om liknande. Och småbarnspappor, hur tacklar ni stressen? Det är ju " manligt" att bita ihop...

    Fripass...!? Hur i hela friden ska jag tackla den. Ska jag använda den vill man ju inte gå på krogen och ragga.. massa öl och vin för att halvfull hamna i säng med någon som troligen också är full.... vad skulle jag få ut av det!! Jag måste ju lära mig hur jag kan tillfredsställa en kvinna som har fött två barn. Fyllesex hade jag tillräckligt av innan jag träffade min fru.

    "Seriös lärarinna sökes" kan ju tolkas på många sätt om man skulle skriva en annons *asg*...

  • Anonym (F)
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:11 #21

    Ibland är det också så att det är värt att reparera allt.

    Jag tycker inte det är konstigt att hon ger dig ett frikort. Hon vet ju var hon gjort och jag hade säkert resonerat likadant. Om du sedan väljer att lämna henne så tror jag att hon förstår, såklart.

    Dessutom är ju detta din version. Vem vet vad hon berättar om man frågar henne.

    Hoppas allt löser sig för er. Jag tycker det låter på dig som att det är henne du ska stanna med. Eller så ska du leva själv.

    Jag och min man har varit tillsammans sedan vi var 20. Idag är vi 47. Två barn. När man över länge tillsammans med någon vet man att förhållanden får upp och ned. Inte för att det måste inkludera otrohet, men ibland handlar det inte om kärlek gentemot den andra utan ren fysisk attraktion som också det går över.

    Om min man åkte iväg på konferens och blev attraherad av en kvinna som han bara låg med för sakens skull, och vårt sexliv var bajs, skulle jag nog förstå det. Samma sak åt andra hållet.

    Och jag vet att många resonerar såhär. Det är skillnad att vara ung/gammal, långt förhållande/kort, torrt sexliv/fysisk attraktion gällande hur man ser på saker.

    Sedan är det ju skillnad på om någon är notoriskt otrogen och fläker ut sig både här och där.

    Nåväl. Hoppas du förstår min text.

  • Anonym (Gbg75­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:13 #22
    Anonym (.) skrev 2020-08-05 13:07:12 följande:

    Ok. Tack för att du förklarar det jag inte förstår. :)

    Jag tycker, som jag skrev innan, att varje svek är sitt eget, att man inte kan betala sitt eget dåliga samvete med att låta den andre också svika på samma sätt.

    Logiken haltar rejält i detta resonemang på många sätt, men det enda man får ut av det i slutänden är två svikna människor och risk att det ligger och gror i åratal i bakgrunden.

    Det som lär behövas är att ni pratar med varandra. Att du berättar om vad du känner och tänker, om det so m hänt och om relationen i stort. Att hon lyssnar och tar till sig. Men även det motvända, att hon berättar vad hon känner och tänker, om det som hänt och om er relation. Att du lyssnar och tar till dig av det.

    Att ni tillsammans kommer fram till vad ni ska göra, skiljas eller fortsätta.

    Ska ni fortsätta är det säkerligen nödvändigt att bygga upp tilliten till varandra igen. Hur man gör det har jag inga bra svar på men det finns kanske litteratur om det värt att läsa?

    EN viktig del, anser jag, är att få sexlivet att fungera för bägge. Där är mitt fasta råd att gå till en terapeut, att ni tar er tid och råd med det.


    Tack för ditt kloka inlägg. Alla människor har murar och skal runt sig. Du är en person på jobbet eller på träningen än vad du är hemma. Detta rev jag i helgen och krävde att min fru gjorde likadant. Allt blir lättare när man pratar och lyssnar.
  • Anonym (.)
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:21 #23 +1
    Anonym (Erfaren_man) skrev 2020-08-05 13:08:54 följande:
    "tacklar problem tillsammans"?

    Knullade ni den där mannen tillsammans också? Nej, jag tror inte det. 
    Snälla, var inte så där mesigt svennebananaktig. 
    Ja, har man en familj som man tycker är värt något och är beredd att jobba för är det normalt att tackla problem tillsammans. Har min sambo ett problem av något slag finns det en stor risk att det återspeglar sig i förhållandet även om det inte i sig har med relationen att göra.
    För mig är det en självklarhet att tackla problemet tillsammans, att hjälpa och stötta varandra - även om man sårat varandra.


  • Anonym (Gbg75­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:24 #24
    Anonym (F) skrev 2020-08-05 13:11:13 följande:

    Ibland är det också så att det är värt att reparera allt.

    Jag tycker inte det är konstigt att hon ger dig ett frikort. Hon vet ju var hon gjort och jag hade säkert resonerat likadant. Om du sedan väljer att lämna henne så tror jag att hon förstår, såklart.

    Dessutom är ju detta din version. Vem vet vad hon berättar om man frågar henne.

    Hoppas allt löser sig för er. Jag tycker det låter på dig som att det är henne du ska stanna med. Eller så ska du leva själv.

    Jag och min man har varit tillsammans sedan vi var 20. Idag är vi 47. Två barn. När man över länge tillsammans med någon vet man att förhållanden får upp och ned. Inte för att det måste inkludera otrohet, men ibland handlar det inte om kärlek gentemot den andra utan ren fysisk attraktion som också det går över.

    Om min man åkte iväg på konferens och blev attraherad av en kvinna som han bara låg med för sakens skull, och vårt sexliv var bajs, skulle jag nog förstå det. Samma sak åt andra hållet.

    Och jag vet att många resonerar såhär. Det är skillnad att vara ung/gammal, långt förhållande/kort, torrt sexliv/fysisk attraktion gällande hur man ser på saker.

    Sedan är det ju skillnad på om någon är notoriskt otrogen och fläker ut sig både här och där.

    Nåväl. Hoppas du förstår min text.


    Jag förstår dig. Det jag känner är som en logisk jag och en känslomässig jag. Vi två har upplevt så mycket tillsammans. Och skrattat och gråtit tillsammans. Hennes skuldkänsla är genuin. Så resonerar mitt logiska jag. Vet inte vad mitt känslomässiga jag säger. Han står fortfarande vid boxningssäcken och skriker. Det är sveket och hemligheten som svider. Inte hennes sex. Har inga problem med att fixa trekant ifall hon vill och tänder på det...... Som sagt har man levt ihop i 20 år så kan man se det på flera sätt. Tack för dina tankar.
  • Anonym (.)
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:27 #25
    Anonym (Gbg75) skrev 2020-08-05 13:13:21 följande:
    Tack för ditt kloka inlägg. Alla människor har murar och skal runt sig. Du är en person på jobbet eller på träningen än vad du är hemma. Detta rev jag i helgen och krävde att min fru gjorde likadant. Allt blir lättare när man pratar och lyssnar.
    Ja, kommunikation är lösningen på det mesta. Men fasiken vad det kan vara svårt ibland.

    En sak som jag och sambon gjort är att prata en hel del om otrohet. Hur vi resonerar i stort kring det. Hur vi tror att vi resonerar om vi själva skulle vara otrogna, hur vi tror resonerar om den andre varit otrogen.

    Personligen vill jag inte veta för jag ser det som ett sätt att köpa sig fri från sitt dåliga samvete. Är min sambo otrogen får hen leva med det samvetet. Jag vill faktiskt leva i lycklig okunnighet.
    Sambon vill istället veta.

    Nu har det inte hänt och risken finns att man inte resonerar sådär sansat och lugnt om det skulle ske, men vi har i alla fall gjort ett försök att bättra på förutsättningarna för att kunna förlåta och gå vidare tillsammans även om det uppstår svåra problem i relationen.

    Men viktigast av allt är kanske att vi bägge har samma grundinställning: attd et finns mycket värre saker som kan drabba en relation än otrohet. Vi tycker bägge att det går att fortsätta tillsammans även om det kräver mycket jobb men att det är värt det i slutänden för att det gör att man kommer varandra närmare när man kommit ur krisen. Vi bägge har erfarenhet av otrogna partners och varit otrogna.
  • Anonym (Gbg75­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:40 #26
    Anonym (.) skrev 2020-08-05 13:27:25 följande:

    Ja, kommunikation är lösningen på det mesta. Men fasiken vad det kan vara svårt ibland.

    En sak som jag och sambon gjort är att prata en hel del om otrohet. Hur vi resonerar i stort kring det. Hur vi tror att vi resonerar om vi själva skulle vara otrogna, hur vi tror resonerar om den andre varit otrogen.

    Personligen vill jag inte veta för jag ser det som ett sätt att köpa sig fri från sitt dåliga samvete. Är min sambo otrogen får hen leva med det samvetet. Jag vill faktiskt leva i lycklig okunnighet.

    Sambon vill istället veta.

    Nu har det inte hänt och risken finns att man inte resonerar sådär sansat och lugnt om det skulle ske, men vi har i alla fall gjort ett försök att bättra på förutsättningarna för att kunna förlåta och gå vidare tillsammans även om det uppstår svåra problem i relationen.

    Men viktigast av allt är kanske att vi bägge har samma grundinställning: attd et finns mycket värre saker som kan drabba en relation än otrohet. Vi tycker bägge att det går att fortsätta tillsammans även om det kräver mycket jobb men att det är värt det i slutänden för att det gör att man kommer varandra närmare när man kommit ur krisen. Vi bägge har erfarenhet av otrogna partners och varit otrogna.


    Tack för dina tankar. Hade detta varit för 10 år sedan hade det bara varit en helt annorlunda situation. Det vi har missat är att prata med varandra. Min känsla är att som par blir vi okrossbara efter detta. Nu pratar vi och hon vet vad som händer om hon sviker mig igen.
  • Anonym (.)
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:46 #27 +1
    Anonym (Gbg75) skrev 2020-08-05 13:40:33 följande:
    Tack för dina tankar. Hade detta varit för 10 år sedan hade det bara varit en helt annorlunda situation. Det vi har missat är att prata med varandra. Min känsla är att som par blir vi okrossbara efter detta. Nu pratar vi och hon vet vad som händer om hon sviker mig igen.
    Jag önskar er all lycka till och hoppas verkligen att det ordnar sig för er. Hjärta
    Ni pratar ju med varandra igen och det ger ju bra förutsättningar för att ni ska kunna få en relation som många är avundsjuka på. Solig
  • Anonym (H)
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:56 #28
    TriC skrev 2020-08-05 13:06:22 följande:

    Du borde lära dina barn vad det får för konsekvenser om man bedrar sin partner, så att de förhoppningsvis aldrig bär sig lika svinigt åt som deras mor har gjort. 

    Och nej, jag har faktiskt inte blivit bedragen, mig veterligen. 


    Eller att de inte låtar sig behandlas lika dåligt som TS.
  • Anonym (H)
    Visa endast
    Ons 5 aug 13:58 #29
    Anonym (.) skrev 2020-08-05 13:21:05 följande:

    Ja, har man en familj som man tycker är värt något och är beredd att jobba för är det normalt att tackla problem tillsammans. Har min sambo ett problem av något slag finns det en stor risk att det återspeglar sig i förhållandet även om det inte i sig har med relationen att göra.

    För mig är det en självklarhet att tackla problemet tillsammans, att hjälpa och stötta varandra - även om man sårat varandra.


    Synd bara att din fru inte håller med tydligen.
  • Anonym (Gbg75­) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 5 aug 14:09 #30
    Anonym (H) skrev 2020-08-05 13:56:12 följande:

    Eller att de inte låtar sig behandlas lika dåligt som TS.


    Nyfiken hur gammal och i vilken relation du lever i. Du har ganska bestämda åsikter utan att verka förstå att livet är inte svart eller vitt och det finns en jävla stor gråskala och alla dina beslut kommer med ett pris. Min fru gamblade med en seperation som insatts. Jag har ett större spektrum än det..
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll