• Anonym (lia)

    Svårt med tillit till min bonusdotter

    Hej!
    Nu söker jag tips, råd. vad som helst på bara mina knän!

    Jag är bonusmamma till en tös på 7 år.
    Träffade pappan för snart 3 år sen och vi har liksom haft det bra.
    Vi började jobba på att skaffa barn efter ett och ett halvt år. (orsaker jag inte behöver dra upp)
    Fick en son och allt var bra.

    Halva graviditeten ville jag inte ha henne vid mej för var rädd om barnet vi väntade på (hon var och fortfarande är väldigt klumpig, tappar fokus eller har ingen fokus alls)


    Hon höll på att sätta sig på honom när han var ca 1 månad. Missade tydligen att hennes pappa låg vid honom på madrassen på golvet.
    Nästan gått på han, hade vi inte reagerat så hade hon nog gjort det.
    Inte haft koll och nästan sparkat ner han när han har stått mot soffan medan hon kollat på tv fast vi talat om att han är där.
    Ingen koll alls när sonen började gå och nästan gått in i honom. (hon har svårt att fokusera eller ens titta var hon går fast vi talar om för henne)

    Vi bor även litet och hon är bara hos oss varannan helg så har blivit att grabben fått tösens rum. min sambo höll på att förlora jobbet pga att dom störde varandra på nätterna, drav bytet.
    Men sambon är varm och likväl hans dotter så där blir så hemskt om nätterna när hon är här.
    Pga allt som har hänt vill jag inte att hon ska dela rum med min son.
    Jag vill inte att hon ska vara här imed hon har en sida av rummet vilket går in på vårt privata, litar inte alls på henne pga allt som har hänt. Jag vågar inte ens lämna min son med dom. Vill inte att hon ska ens leka med dom vilket hon borde göra som andra syskon gör. Men jag får panik så fort hon är nära honom!
    Min sambo tycker det är jättejobbigt (full förståelse) och jag har träffat en från familjerådgivningen men det hjälpte inte.
    Vi har inte råd att flytta till större och bara känner att allt detta kväver mig mer och mer. Har försökt "tänka positivt" men slår bakut.

    Hjälp vad ska jag göra?! Någon som varit med om liknande och hur gick det?

  • Svar på tråden Svårt med tillit till min bonusdotter
  • Anonym (Stabilt)
    Anonym (L) skrev 2020-08-17 22:14:51 följande:

    Tycker du att jag har en otrevlig ton är du oerhört lättkränkt och behöver jobba med dig själv.

    Det är sånt här tänk som gör att många barn råkar illa ut. Det tar inte bort vårt ansvar bara för att du inte råkar vara barnets biologiska förälder. Det är både fegt och oansvarigt att blunda bara för att man inte har huvudansvaret.

    Du menar alltså att om ts inte skrivit tråden så hade problemet inte lyfts och flickan hade då i tysthet kunnat fortsätta må skit och troligen känna sig fruktansvärt i vägen och oönskad. Det är fint det! Du borde vara stolt över dig själv. Not. En del vuxna borde inte få komma nära barn alls. Inte konstigt att psykisk ohälsa kryper allt längre ner i åldrarna när dagens vuxna är så satans egoistiska.


    +1
  • Sincere
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-18 05:34:12 följande:

    Du fortsätter med din otrevliga ton. Ta och läs andra inlägg med konkreta råd så kanske du kan lära dig hur man pratar med andra människor. Du har inte alls flickans väl som.agenda, man hjälper inte någon genom att ha en otrevlig ton genomsyrad av insinuationer. Du hade mycket riktigt inte fått höra något om inte en styvmor hade startat en tråd. Jag vet inte vad det är du försöker säga med "just snyggt" och "du borde vara stolt över dig själv". Det är inte pappan eller mamman till flickan som startat tråden. Rikta gärna din kritik mot dom men det går faktiskt att prata som normala människor även när man är kritisk.


    Vi är nog flera här som är oroliga för flickan utifrån den beskrivning TS ger så far denna flicka uppenbart illa. Hon har två föräldrar som inte tar hand om henne och en styvmor som inte fungerar som ett stöd. Jag är väldigt kritisk mot TS, så här behandlar man inte ett litet barn oavsett vem man är till barnet. Vem som startat tråden är helt orelevant, om man inte ser att denna flicka är i en hemsk situation har man stor brist på empati.
  • Anonym (Ghj)
    Sincere skrev 2020-08-18 07:46:44 följande:

    Vi är nog flera här som är oroliga för flickan utifrån den beskrivning TS ger så far denna flicka uppenbart illa. Hon har två föräldrar som inte tar hand om henne och en styvmor som inte fungerar som ett stöd. Jag är väldigt kritisk mot TS, så här behandlar man inte ett litet barn oavsett vem man är till barnet. Vem som startat tråden är helt orelevant, om man inte ser att denna flicka är i en hemsk situation har man stor brist på empati.


    Det är just det, du är väldigt kritisk mot den som överhuvudtaget har lyft problemen i ett forum. Du är kritisk mot den enda person som lyfter problemet. Du verkar dessutom begära att en mamma ska åsidosätta sitt eget barn för att ta ansvaret ifrån de som har det faktiska ansvaret. Du beter dig som någon som precis fått ett automatvapen i din hand och nu skjuter du hej vilt omkring dig. Det där du håller på med kallas inte flr empati.
  • Anonym (X)
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-18 08:31:46 följande:

    Det är just det, du är väldigt kritisk mot den som överhuvudtaget har lyft problemen i ett forum. Du är kritisk mot den enda person som lyfter problemet. Du verkar dessutom begära att en mamma ska åsidosätta sitt eget barn för att ta ansvaret ifrån de som har det faktiska ansvaret. Du beter dig som någon som precis fått ett automatvapen i din hand och nu skjuter du hej vilt omkring dig. Det där du håller på med kallas inte flr empati.


    Var skrivs det att TS ska ÅSIDOSÄTTA det egna barnet?

    Som vuxen har man dock alltid just vuxenansvar.

    Är pappan inte närvarande eller låter bli att ta sitt ansvar faller det på TS att lösa det när barnet är där (kanske genom att förklara för mannen att han måste steppa upp, att det inte går att såsa som tidigare när han nu skaffat TVÅ barn).
  • Anonym (L)
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-18 05:34:12 följande:

    Du fortsätter med din otrevliga ton. Ta och läs andra inlägg med konkreta råd så kanske du kan lära dig hur man pratar med andra människor. Du har inte alls flickans väl som.agenda, man hjälper inte någon genom att ha en otrevlig ton genomsyrad av insinuationer. Du hade mycket riktigt inte fått höra något om inte en styvmor hade startat en tråd. Jag vet inte vad det är du försöker säga med "just snyggt" och "du borde vara stolt över dig själv". Det är inte pappan eller mamman till flickan som startat tråden. Rikta gärna din kritik mot dom men det går faktiskt att prata som normala människor även när man är kritisk.


    Vet du vad. Vem som skrivit tråden är helt irrelevant. Ts skriver inte ens den utifrån oro för flickan. Hon verkar inte alls, liksom föräldrarna, bry sig om barnets situation.

    Att du eller någon annan vuxen här känner sig kränkt över att jag ser till barnets bästa är helt och hållet ditt/deras problem att jobba med. Barnets bästa kommer alltid i första hand och just här är det uppenbart att ingen vuxen i flickans närhet ser till hennes bästa. Rent av skamligt att försvara ett beteende som troligen kommer skada henne på sikt.
  • Magnusw32

    Men snälla människa! Och stackars lilla sjuåringen. Va e du för en egentligen? Tagga ner lite. Schysst att ta ifrån flickan sitt rum som hon har när hon kommer. Erat gemensamma barn behöver inte eget rum öht. Och varannan helg? Skämtar du med mig eller? Kan ni inte försöka ha det lite mysigt när hon äntligen är där? Du får nog ta en titt på dig själv i spegeln och rannsaka dig själv om va du håller på med. Du e vuxen, skärp dig!

  • Anonym (........)
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-18 08:31:46 följande:

    Det är just det, du är väldigt kritisk mot den som överhuvudtaget har lyft problemen i ett forum. Du är kritisk mot den enda person som lyfter problemet. Du verkar dessutom begära att en mamma ska åsidosätta sitt eget barn för att ta ansvaret ifrån de som har det faktiska ansvaret. Du beter dig som någon som precis fått ett automatvapen i din hand och nu skjuter du hej vilt omkring dig. Det där du håller på med kallas inte flr empati.


    Men, vad är det för fel på människor? "...kritisk mot den enda som lyft problemet..." "...begära att en mamma ska åsidosätta sitt eget barn för att ra ansvaret ifrån de som har det faktiska ansvaret...". Det är inte bonusbarnet som utgör problemet, det går i allafall inte att utläsa något som tyder på att barnet i trådstarten. Problemet är TS, de känslor hon beskriver är inte normala och hon hade med största sannolikhet inte haft dessa känslor om bonusen varit hennes egna.

    Jag menar inte att skuldbelägga TS, man kan uppeva mycket underliga känslor efter att man fått barn. Problemet är dock att hon försvarar dessa med ursäkten att man kan bli överbeskyddande efter första barnet.

    När man väljer att leva ihop med en människa som har barn och väljer att bo med detta barn har man ansvar för att se till så barnet har det bra. Det går inte att lyfta ansvaret helt från en bonusförälder på det viset du önskar göra. Visst barnet har två fötäldrar, men TS har valt att leva med detta bonusbarn. I trådstarten beskriver TS en vanlig sjuåring. Och att man blir trött av att ha barn är inget man någonsin kan komma ifrån. Vill hon inte leva med bonusen skulle hon varit särbo med mannen från början, på så vis hade hob kunnat dicka ansvar. Så länge hon bor ihop med barnet har hon ansvar även för bonusbarnets välbefinnande.

    Jag anser också att TS låter oempatisk. Hon beskriver en sjuåring som valts bort av sin pappa på grund av att han inte orkar med hämtningar och lämningar på annan ort. Hon beskriver också att sonen, en bebis, fått flickans rum (ett stort barn behöver eget utrymme) och det är inte hon som valt att få ett syskon i en situation då pappa och sambo inte har råd att flytta till större. Hon beskriver vanliga situationer som kan uppstå då föräldrarna måste vara med och ha uppsikt över båda barnen vilket är helt normalt och vilket hon borde kunnat räkna med innan hon fick barn. Barn behöver uppsikt och det är jobbigt att ha barn. Men, hon väljer att rikta frustration och att beskylla sitt bonus för att vara klumpig. Barn är klumpiga, barn har inte ett fullt utvecklat konsekvenstänk, barn behöver uppsikt.

    Jag tycker att det är jättebra att TS söker hjälp, det som provocerar mig i detta är alla människor som ständigt ska lyfta ansvaret för barns välbefinnande från människor som valt att leva ihop med dessa bonusbarn. För sanningen är att de som vuxna människor har ett ansvar för barn dem valt att leva ihop med när de inlett en relation med barnets förälder.
  • Anonym (........)
    Anonym (lia) skrev 2020-08-17 15:43:58 följande:

    Jag vill först och främst tacka er som förstår!

    Hennes mamma är en sådan typ som inte borde vara mamma. Inget stabilt hem, ingen stabil ekonomi och skulder även privat.

    Jag har varit som en mamma till henne, gett mycket kärlek och omtanke men varit konsekvent när det har behövts.

    Jag och min sambo är rätt så eniga om regler hos oss och vad som gäller. Men han har blivit jätteslö med de sen vi fick sonen. Jag ser till att hon får frukost, jag lagar all mat i hushållet, har satt begränsning på skärmtid, regel på att efter frukost så är det tandborstning och påklädning. Ser till att hon har hygienartiklar, ser till att där är kläder (Nu under semestern var hon här 2 veckor på varannan vecka alltså, så lät han henne sitta vid plattan en hel dag och spela ps samt var inte ens påklädd vid 14 då vi skulle få gäster så jag fick säga till henne)

    Jag har haft en oerhört stor roll för denna flickan.

    Sambon kunde inte vara pappaledig pga utbildning.

    Vi bor i en 2,5 lägenhet där halvan är tillräckligt stort för spjälsäng och liten yta till. Om ni tänker er att man får plats med en 90 säng och så att man kan sätta ner fötterna och storarummet är som tv och matsal samt köket för litet för att äta i. Vi bor väldigt trångbott.

    Bostadsköerna är hemska och finns för få av 4or och uppåt. Hus kan vi inte hyra för dom tar höga kallhyror.

    Liksom jag fasar bara när min son börjat klättra ur sin säng, hur gör man då liksom? Han kan inte komma in till oss pga alla smågrejer som dottern har. Lägenheten är så dumt planerat så är svårt att sätta upp grindar om man skulle avgränsat han.

    Vi kan inte va särbos för det blir alldeles för dyrt i längden.

    Till och med sambons syster har reagerat och sett hur hon har betett sig och förstår min rädsla och magkänsla.


    Barn går inte sönder av att ha syskon. Jag skulle råda dig att fortsätta prata med någon om dessa känslor. Sedan skulle jag rekomendera dig att försöka möta dina rädslor. Låt flickan vara med när du grejar med sonen, att stötta flickan i relation till sonen kommer du inte komma ifrån då hon är ett barn och alla barn behöver vägledning. Du kommer heller inte komma ifrån att behöva ha uppsikt, då detta är en naturlig del av att ha barn.

    Vad är det du är orolig för? Alla storasyskon har någon gång råkat putta omkull sitt syskon... om jag vore du skulle jag tagit kontakt med socialtjänsten och bett om en kontakt med familjecentralen i er kommun, om ni har en sådan. Att få umgås med båda barnen i en trygg miljö tillsammans med en professionell skulle kanske kunna hjälpa dig att släppa oron. Detta är dock inte ett alternativ eftersom ni inte har flickan på veckorna.

    Jag funderar också på hur du och din man kan känna er trygga med att låta flickan bo med en mamma du beskriver inte är en bra mamma? Då har du och din man alltså prioriterat bort flickans trygghet till förmån för er egen själviska önskan att slippa extra belastning. Eller handlar din beskrivning av mamman som en dålig förälder om något annat?

    Tänk om ni separerar och din man väljer bort även ditt barn på grund av att det är lite jobbigt med hämtningar och lämningar. Jag hoppad du förstår att det är stor chans då han redan uppvisat förmåga att prioritera bort sitt första. Om du är trött nu är det ingenting emot vad du kommer vara som ensamstående som ska dela föräldraansvar med en varannanhelg pappa och hans nya...
  • reLisa
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-17 22:02:26 följande:

    Nu är det ju så att det varken är pappan eller mamman som startat tråden. Hade styvmodern inte startat en tråd om.oron över sitt barn så hade du aldrig hört ett ord om det andra barnet. Ändå tycker du att du vill skjuta budbäraren. Läser du lite till så ser du att hon redan har gjort mer för detta barn än vad hon kan förväntas. Ändå väljer du att ha en genomgående otrevlig ton.


    Skjuta budbäraren? På vilket vis skulle hon vara en budbärare som på något vis skulle kunna skjutas?

    Hon är en vuxen människa som valt att leva ihop med en man som har ett barn, och som nu upplever att barnet som redan fanns är en fara för sitt nya barn bara genom att vara ett barn.

    Att skriva en tråd på familjeliv där man framhäver sig själv som en fantastisk bonusförälder medan man hävdar att en sjuåring är en klumpig fara för ens biologiska barn är inte att ta ansvar. En vuxen, normalbegåvad, människa har ett ansvar gentemot alla barn i en familj. Hon beskriver en situation där barnets föräldrar inte har förmåga att ta hand om sitt barn, det rätta är då att kontakta socialtjänsten, inte att skriva en tråd på familjeliv.
  • Sincere
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-18 08:31:46 följande:

    Det är just det, du är väldigt kritisk mot den som överhuvudtaget har lyft problemen i ett forum. Du är kritisk mot den enda person som lyfter problemet. Du verkar dessutom begära att en mamma ska åsidosätta sitt eget barn för att ta ansvaret ifrån de som har det faktiska ansvaret. Du beter dig som någon som precis fått ett automatvapen i din hand och nu skjuter du hej vilt omkring dig. Det där du håller på med kallas inte flr empati.


    Men saken är att hon lyfter flickan som problemet och inte de tre vuxna som på olika sätt är ansvariga. Det problem hon pekar på är för sunda människor inget problem.

    Ingenstans har jag skrivit att mamman ska sätta sitt eget barn åt sidan, tvärtom påpekar jag att hon som förälder är ansvarig till sitt barn.
Svar på tråden Svårt med tillit till min bonusdotter