När ni plugga, stötta era föräldrar er?

Inga direkta pengar, förutom en femhundring i födelsedagspresent då och då. när de inte kom på vad de skulle köpa. Studiemedel + sommarjobb räckte och blev över för mig. En sommar fick jag iofs bo hemma utan att betala hyra, då jag den sommaren hade fått ett jobb i närheten av föräldrarna. Men jag var ju fortfarande tvungen att betala hyra som vanligt. Övriga somrar bodde jag i lägenheten.

Däremot hjälpte de till med att flytta, bar grejer och lånade ut bilen, utan att ta betalt. Jag fick gratis mat över jul när man var hemma också.

Levde i grunden på studiebidrag och fullt lån, men det var inga problem att ringa hem och be om extra pengar när det behövdes till något (det skulle jag kunna göra fortfarande vid 40 års ålder om det behövdes). Jag tycker verkligen inte att man som förälder ska offra sin egen ekonomi för att stötta sina barn med pengar, men om föräldrarna har ett överflöd så tycker jag att det känns helt ok att de ger sina barn pengar ibland för att göra deras liv lite lättare. 

Den stora skillnaden tycker jag inte var att jag någon gång då och då fick några tusen, utan den stora skillnaden var att ha tryggheten att veta att om allt skiter sig så finns det ett skyddsnät som fångar upp mig.

Inte direkt med pengar men med mycket annat, framförallt uppmuntran och förståelse. Även saker som att fira jul hemma, lediga helger i deras stuga, låna bilen ibland mm.

Det är ju oerhört olika. En del kommer från familjer som är ganska rika, då kanske de har sådana vanor. De flesta "medel"-familjer gör inte så. Man får ta sina csn-lån, jobba extra och vara snål. 

Mina föräldrar uppmuntrade mig att studera och det ekonomiska stöd jag fick var dels att bo hemma gratis under loven (före jag började plugga betalade jag hemma) och efter ett par år köpte de en brlgh som jag fick hyra till en subventionerad hyra. Betalade 4 000 kr i månaden, tror deras kostnader låg runt en tusenlapp mer i månaden. När lägenheten såldes gjorde de en fin vinst iaf så det var ingen förlustaffär för dem.

Under terminerna levde jag på CSN tillsammans med det jag fick ihop på sommarjobb. Det räckte bra.

Som student försörjde jag mig på studiebidrag och -lån plus inkomst från extrajobb. Mina föräldrar stöttade ekonomiskt genom att ge fler och dyrare födelsedagspresenter och julklappar under de här åren. Det var oftast praktiska saker som vinterstövlar, en stor matkasse, möbler eller en gemensam resa.

I övrigt är det anmärkningsvärt att någon som studerat på universitet inte uttrycker sig bättre skriftligt än vad TS gör. Språket är rent ut sagt bedrövligt. (Jag kritiserar skolväsendet som släppt genom detta och inte specifikt TS som person.)

Håller med. Bedrövligt skriftspråk.

Mina föräldrar hjälpte inte mig men jag kommer hjälpa mina barn så gott det går. Till exempel köpa lägenhet och om det behövs betala för deras hushållskostnader. Så slipper de studielånet.

Jag skulle aldrig ge en adertonåring massa pengar på ett bräde. De är inte mogna att hantera dem. Det andra är förnuftigt.

Inte under studietiden, nej! Det går väl fint att leva på studielån? Jag fixade ett extrajobb på helgerna också och då lever man ju rätt fett, skulle jag säga.

Däremot har de fått hjälpa mig med pengar tusen gånger efter studierna, när det inte finns några jobb, när ens jobb går i konkurs, när man inte har rätt till a-kassa, när man fått bo i fjärde hand och kontraktet går ut och det behövs deposition till en annan hyreslägenhet osv.
Oftast har jag betalat tillbaka något år senare, men ibland har de avskrivit det hela.

Det är hårt därute, och ungdomsarbetslösheten är ett litet helvete, när man aldrig kommer in någonstans. Att leva på csn däremot är väl inga problem? Det är också ett väldigt fördelaktigt lån jämfört med andra.