greeneyes skrev 2020-09-14 16:27:22 följande:
Tack snälla för ditt svar, härligt att det löste sig för er!
I vårt fall så ju jag som ändrat mig, vi har varit säkra på att inte skaffa fler barn. Orsaksmässigt är det nog en kombo, men viktigaste skälet är att det typ blir 9 mån från helvetet då jag blir superdålig, sängliggande och kräks hela tiden, det plus grym foglossning som gör att jag inte kan hjälpa till hemma alls.
Jag tog upp det förra månaden. Han tror att det är hormonellt, snarare än att jag verkligen vill. Att visst hade det varit mysigt men det är inte värt alla nackdelar. Och att isf skulle vi ha tänkt på syskon tidigare, nu ?är vi för gamla?. (Jag 38, han 37).
Ok ja så dåligt har jag aldrig mått som gravid, jag har klarat mig väldigt bra från alla sorters krämpor. Men då är det ju en befogad oro som din partner känner. Det kan komma att bli en rent ut vidrig niomånaders resa mot bebis...
Sen att det är värt, det lär det vara när bebisen väl kommer.
Jag var 36 när jag blev gravid med den yngsta och jag har kompisar som fått första runt 40 så för gamla tycker jag absolut inte att ni är.
Jag vill inte ha fler barn nu. Men min kropp skriker som sjutton vid ägglossning har jag märkt. Den vill inget hellre än att yngla av sig haha...Det ser jag dock som ett biologiskt fenomen, antagligen så vill kroppen flagga för att det är på slutklämmen nu, ska det blir fler barn så är det dags!! Jag tror det är en fas alla kvinnor går igenom, i samband med att man blir äldre och börjar närma sig den gräns då det faktiskt inte är möjligt mer. Jag kanske svamlar men det är vad jag tror.