Inlägg från: Anotherone |Visa alla inlägg
  • Anotherone

    38 år o vill skaffa syskon men inte maken - fler?

    Jag var i den sitsen för några år sedan. Då hade vi ett gemensamt barn som skulle börja skolan och jag ville väldigt gärna ha ett till.
    Det tog många långa diskussioner, plus-och minuslistor och ett antal sittningar på familjerådgivningen innan vi tog en paus från alltihop. Jag började förbereda mig på att det inte skulle bli några fler barn för oss.
    Men då ändrade han sig och idag har vi två barn med 11 år emellan.

    Jag ville inte heller lura honom, hur mycket jag än  längtade så tycker jag inte man gör så. Ett barn förtjänar att vara lika efterlängtat av båda sina föräldrar och varje individ måste själv få bestämma hur många barn man vill bli förälder till. Något annat vore otänkbart.

    Det enda tipset jag kan ge är att prata om det. Vad exakt är det som gör att man inte vill? Är det bara en stark känsla av nej! så får man nog acceptera det. Men finns det farhågor om sjukdomar, om man ska orka, ekonomi och sånt som är mer praktiskt och går att resonera kring så kanske man kan lösa det?

    Med vårt första barn tex. så började jag jobba väldigt tidigt och min man förutsatte att vi skulle göra likadant igen = han skulle behöva vara föräldraledig en väldigt lång period. Men det tog ju bara fem minuter att reda ut det, för det var inte alls så som  jag hade tänkt. Så det var en helt obefogad oro från hans sida.

  • Anotherone
    Wolfie13 skrev 2020-09-14 15:46:10 följande:
    Fin historia! Hur känns det nu i efterhand? Blev det extea härligt sen när bebis till slut kom? 11 år är ju rätt mycket längtan liksom
    Ja det var ett otroligt efterlängtat barn. Och jag är så tacksam över att vi kunde få fler barn (jag var 36 när jag blev gravid). Det var inget jag tog för givet.
    Men extra härligt - i början kanske. Nu när han är en envis treåring och hans bror är i värsta tonårsfasen så är det... utmanande kan man säga
  • Anotherone
    greeneyes skrev 2020-09-14 16:27:22 följande:
    Tack snälla för ditt svar, härligt att det löste sig för er!

    I vårt fall så ju jag som ändrat mig, vi har varit säkra på att inte skaffa fler barn. Orsaksmässigt är det nog en kombo, men viktigaste skälet är att det typ blir 9 mån från helvetet då jag blir superdålig, sängliggande och kräks hela tiden, det plus grym foglossning som gör att jag inte kan hjälpa till hemma alls.

    Jag tog upp det förra månaden. Han tror att det är hormonellt, snarare än att jag verkligen vill. Att visst hade det varit mysigt men det är inte värt alla nackdelar. Och att isf skulle vi ha tänkt på syskon tidigare, nu ?är vi för gamla?. (Jag 38, han 37).
    Ok ja så dåligt har jag aldrig mått som gravid, jag har klarat mig väldigt bra från alla sorters krämpor. Men då är det ju en befogad oro som din partner känner. Det kan komma att bli en rent ut vidrig niomånaders resa mot bebis...
    Sen att det är värt, det lär det vara när bebisen väl kommer.

    Jag var 36 när jag blev gravid med den yngsta och jag har kompisar som fått första runt 40 så för gamla tycker jag absolut inte att  ni är. 

    Jag vill inte ha fler barn nu. Men min kropp skriker som sjutton vid ägglossning har jag märkt. Den vill inget hellre än att yngla av sig haha...Det ser jag dock som ett biologiskt fenomen, antagligen så vill kroppen flagga för att det är på slutklämmen nu, ska det blir fler barn så är det dags!! Jag tror det är en fas alla kvinnor går igenom, i samband med att man blir äldre och börjar närma sig den gräns då det faktiskt inte är möjligt mer. Jag kanske svamlar men det är vad jag tror.
Svar på tråden 38 år o vill skaffa syskon men inte maken - fler?