När ni separerat pga att mannen ni levt med inte tagit ansvar. Hur har ni gjort med barnen?

Jahapp Hade jag ingen aning om. Det jag hört är att t.o.m. tre år så bör barnet inte flytta fram och tillbaka.

"få ut så mycket som möjligt"? Du menar du tycker TS ska försöka lura honom?

Min tanke här är att mannen MÅSTE ha varit ansvarslös redan innan? Han kan ju inte ha gått från ansvarsfull vuxen man som delar på utgifter och räkningar, delar på hushållssysslor, kan laga mat, kan tvätta, diska, tar ansvar för relationen, till det som TS beskriver? 

Och isf så måste man ju öppna ögonen och se vad det är för person och om hen kommer passa att bli förälder. Nu klandrar jag inte TS på nåt sätt här, visst kan folk förändras, men jag tror nog ändå att tecknen fanns tidigt. 

Så MÅSTE det inte alls ha varit, vilket TS också skriver. Har själv sett mängder av män som innan barn är hyfsat jämställda vad gäller hushållsarbete men under kvinnans föräldraledighet ramlar in i någon form av jättebebis-syndrom och tror att hushållsservice ingår i mamma-rollen. Plus att det innan barn inte alls är lika påtagligt vad som behövs. Finns ingen mat hemma kan man lösa det på fem minuter innan middag, inga rena kläder kan man också lösa. Det är dock betydligt svårare (för att inte säga ogörbart) med småbarn. Samt att stöket i hemmet är minimalt utan barn. Allt detta ändras med barn men förvånansvärt många män vägrar göra den skiftningen av livsstil.

Att ta hand om ett barn är inte raketforskning även om kvinnor tror det. Han kommer att klara det alldeles utmärkt även om ts inte tror det.

att inte byta blöja eller ge frukost är inte raketforskning, men hennes man klarar ju inte ens av det??

Man får väl fråga sig vad som är det viktigaste. Det är rätt mycket med småbarn, att man gör pulvermos och köttbullar till middag, låter ungen gå i pyjamas och vänta med frukost är kanske inte hela världen. Jag tyckte att det underlättade för MIG med rutiner, nästan på klockslaget med tex måltider och på kvällen tandborste saga och sova. Men det var rent själviskt, jag ville ha egentid. Hur mitt ex lägger upp det struntar jag oftast i. Han är slapp men finns ändå där och älskar dem. Klart man måste ha koll på ett litet barn, det är väl den enda stora bristen jag ser. Och varannan vecka är för långt förstås.

Nej såklart. Det är väl inte hela världen. Men att genomgående varje dag äta mat från Burger King eller Donken eller helfabrikat hemma anser inte jag vara ett ok föräldraskap. Att varje dag få gå runt i pyjamas för att man inte orkar klä på medans man själv står och fixar sig med dusch, frisyr och parfym 1,5 timme tycker jag inte heller är ok.

Man kan slappa till ibland absolut. Men att försumma sitt barn är inte ok. Ett litet barn behöver också mycket känslomässig bekräftelse, hjälp och stöd. Att alltid sitta insnöad i mobilen och inte uppmärksamma när barnet kallar på en är inte heller ok. Har en gång stått utanför ytterdörren i 5 minuter medans barnet skrek då jag skulle iväg till affären, bara för att se om han går och tröstar barnet. Efter fem minuter fick jag nog. Gick in, klädde på barnet och tog denne med mig.

Nej såklart. Det är väl inte hela världen. Men att genomgående varje dag äta mat från Burger King eller Donken eller helfabrikat hemma anser inte jag vara ett ok föräldraskap. Att varje dag få gå runt i pyjamas för att man inte orkar klä på medans man själv står och fixar sig med dusch, frisyr och parfym 1,5 timme tycker jag inte heller är ok.

Man kan slappa till ibland absolut. Men att försumma sitt barn är inte ok. Ett litet barn behöver också mycket känslomässig bekräftelse, hjälp och stöd. Att alltid sitta insnöad i mobilen och inte uppmärksamma när barnet kallar på en är inte heller ok. Har en gång stått utanför ytterdörren i 5 minuter medans barnet skrek då jag skulle iväg till affären, bara för att se om han går och tröstar barnet. Efter fem minuter fick jag nog. Gick in, klädde på barnet och tog denne med mig.

Nej såklart. Det är väl inte hela världen. Men att genomgående varje dag äta mat från Burger King eller Donken eller helfabrikat hemma anser inte jag vara ett ok föräldraskap. Att varje dag få gå runt i pyjamas för att man inte orkar klä på medans man själv står och fixar sig med dusch, frisyr och parfym 1,5 timme tycker jag inte heller är ok.

Man kan slappa till ibland absolut. Men att försumma sitt barn är inte ok. Ett litet barn behöver också mycket känslomässig bekräftelse, hjälp och stöd. Att alltid sitta insnöad i mobilen och inte uppmärksamma när barnet kallar på en är inte heller ok. Har en gång stått utanför ytterdörren i 5 minuter medans barnet skrek då jag skulle iväg till affären, bara för att se om han går och tröstar barnet. Efter fem minuter fick jag nog. Gick in, klädde på barnet och tog denne med mig.