Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Inte helt oskyldig för sveket?

Eller för konsekvenserna?

Eller vad är man inte helt oskyldig till?

Hur är det att lyfta frågan ett snäpp?

Nej, jag har inget emot om folk flirtar med min partner under förutsättning att de respekterar ett nej från honom (precis samma gäller för övrigt om han vore singel). Jag har inget behov av en sådan överenskommelse.

Däremot tycker jag att det är väldigt märkligt om man flirtar med någon när partnern är med eller om man är nära vän med partnern. Det skulle jag tycka vore lite genant (av den som flritade alltså).

Nej, det är inte värt att sträva efter, eller för den delen att lyfta det ett snäpp, då i den här diskussionen det är den otrogna mannen och en kvinnlig älskarinna som är huvudfokus.

Kvinnan är inte ansvarig för mannens beteende, och om det ska lyftas ett snäpp ska vi lägga samma ansvar på män. De är inte bara ansvariga då för att själva vara trogna, men också för att inte STJÄLA kvinnor.

Eller också kan var och en få äga sig själva och ansvara för sig själva.

Men jag har förstått att det är alldeles för liberalt för somliga.

Att ansvara kollektivt för andras förhållanden ter sig synnerligen konservativt. Speciellt som TRÅDEN problematiserar älskarinnor. Kvinnor ska kollektivt ansvara för att män inte är otrogna, i vanlig ordning.

Du har inte i din text vilken jag citerade ursprungligen gjort någon annan avgränsning eller för den delen breddning.

Jag blir ledsen om min kompis går bakom ryggen på mig.

Jag blor ledsen om min partner går bakom ryggen på mig.

Vem en okänd människa som jag inte har någon som helst kontakt med har en relation med är mindre intressant för mig.

Den okände sårar mig inte i detta fall däremot min vän och min man.

Men det ser ju du och jag olika på, vilket vi konstaterat tidigare i tråden.

Jag blir inte sårad av dennes handling nej, endast av min mans handling. Den okändes relation är fullständigt irrelevant, det är vad min man väljer att göra som är intressant.

Om hon berättar i efterhand är det ju fortfarande att gå bakom ryggen.

Skillnaden mellan oss är inte att jag tycker att det är ok att såra någon man inte känner utan att jag inte anser att en okänd älskarinna sårar någon.

Givetvis har man även ansvar för sina handlingar mot okända.

Det är ju juat att föra över ansvaret till nån annan än den som faktiskt "begår otroheten" som jag är emot.

Nejdå, moral är inte individuellt, moral är vad samhället anser vara rätt eller fel, inte vad personen själv tycker är rätt eller fel. När en persons egna värderingar avviker från samhällets värderingar anses personen vara omoralisk trotts att personen själv anser sig vara moralisk.

Det är ju inte så att var och en kan hitta på sin egen individuella moral precis som man själv behagar för stunden och sen kommer alla acceptera det.

Personer kan ha ÅSIKTER om moral men vad som anses vara rätt eller fel avgörs inte av individen. En pedofil slipper inte undan bara för att han själv tycker hans agerande är korrekt enligt hans egna moral. Och det är ju ganska självklart egentligen, för när man gör saker som påverkar andra så är det ju DERAS värderingar man kommer dömas efter inte sina egna. Sina egna åsikter kan man enbart applicera när man gör saker mot sig själv.

Nja, moral kommer från latinets moralis, som betyder seder, dvs "regler" som samhället satt upp gemensamt inte varje persons individuella åsikter utan majoritetens åsikter. En regel är generellt inte något var och en hittar på själv.

Att var och en sen kan tycka vad de vill om regler är subjektivt, vissa tycker de är rätt andra tycker det är fel, men det är en helt annan sak. En persons åsikter om regler förändrar inte reglerna i sig. För att reglerna ska förändras måste majoriteten av individerna gemensamt ändra reglerna och det är ett kollektivt beslut inte ett individuellt beslut.

Jo det finns en väsentlig skillnad. Det är inte alls samma handling. Vänninan går bakom min rygg, en person som jag inte vet vem det är kan inte gå bakom min rygg. Jag tänker att en vänskapsrelation handlar om att försöka göra saker som gör den amdre glad och försöka undvika saker som gör den andre ledsen som tex luras och undanhålla viktiga saker. Vi har alltså en relation som innehåller vissa (outtalade) överenskommelser. Bryter man på den principen kan man vara en dålig vän. Man har för den skulle inget som helst ansvar för partnerns otrohet. Det är för mig två helt olika saker.

Om väninnan och mannen beeättar innan att de tänker starta en relation ser jag det inte som otrohet alls, så då känns det som en helt annan diskussion.

Sviker någon är ett bättre ord. Jag kan försås inte säga något om vad andra blir sårade av.

Jag anser inte att det är älskarinnans handling som sårar utan ens makes/makas. Det är ju att denne bedrar som gör en (i alla fall mig besviken) inte vad en okänd människa som jag inte har nån relation till gör. Jag anser alltså inte att hon gör något mot mig. Jag anser alltså i te att älskarinnans handling direkt leder till att någon blir sårad. Men det kan jag tydligen i te anse då det är faktafel enligt dig. Svårt att diskutera med den inställningen.

Att hon väljer att se det som ett svek från vår sida, att vi låg med hennes man, beror på att hon förväntade sig att vi skulle vara påverkade av ett socialt tryck kvinnor emellan.