Behöver input ang vabb.

Jag gör inte det. Inte alls.

Jag har bara inte nått min gräns antar jag. Attjag fortfarande har styrka kvar att stå upp och försvara ifall det blir orättvisor hemma.

Jag har länge känt att jag inte älskar han på samma sätt längre. Ja kämpar varje gång de vart bråk med att tänka kärleks tankar om han.

Han hade tydligen kommit till min man imorse och frågat om de va sant som den andra förmannen sa ( som ja pratade igår med ).

Att förskolan sa att barnet skulle va hemma några dagar men att hon kunde stanna sista timmen. Han sa de va en konstig förskola.

Själv blev jag väldigt tacksam för att slippa gå hem när de va en timme kvar.

Som sagt ja trodde ja gjorde en bra sak genom att förbereda att imorn blir jag hemma då barnet har rinnig näsa enligt förskolan. Men tji fick ja för det. Dels av min man som bedyrar hur För jävla illa de va av mig. Att jag istället skulle gjort som "normalt folk" att säga de på morgonen.

Och förmännen som reagerade på att jag inte behövde hämta direkt utan kunde vänta.

Verkar som ingen av dom såg de jag såg. Förskolan som ville va snälla då jag redan fått hämta tidigt ett par ggr och då fått bära henne hem i ca 30 min då vi alla åker med mannen varje morgon till förskola oxh jobb ( jag jar inget körkort tyvärr).

Han står på sig fortfarande. I ca 1,5 timme diskutera vi här hemma när han kom hem. Han va jätte högljud ( för han va såå upprörd att jag inte inser mitt fel i detta ).

Och under den 1,5 timmen snacka om hur långt de kunde gå. Att ja kan hamna under radarn bland folk att hålla koll på som fuskar osv. Att min historia jag rabbla ( förskolans sms ) lät som världens ursäkt för att fuska vabb och att det i deras öron så klart blev super misstänksamt osv.

Sluta med som vanligt att jag inte pallar psykisk att behöva försvara mig så tårarna sipprar ner för kinden. Och då är jag som vanligt alltid patetisk och litet barn som gråter.

Ja , jag vet. Men jag kan inte ( svarar redan nu på svaren jag kommer få nu ) :(

Det låter så lätt allting.

Ja vet inte ens hur ja ska kunna prata med en kvinnojour utan att de märks. Vi är med varandra 24/7 typ. Alltid hemma ihop med barnen. Jobbar ihop.

Jag har jätte stort behov av att lösa allt direkt. Att inte ha nån skit på mina axlar. Inte vilja att någon är sur på mig osv.

Kan vara för att varje gång vi bråkar så kör han silen treatment i nån vecka och varken pratar eller tar i mig. Jag blir ganska nedbruten efter redan ett par dagar så vill alltid lösa direkt.

För att se till att de blir sex, så de kan vara kärleksfullt förhållande fram till nästa tjafs/bråk.

Jag har jätte stort behov av att lösa allt direkt. Att inte ha nån skit på mina axlar. Inte vilja att någon är sur på mig osv.

Kan vara för att varje gång vi bråkar så kör han silen treatment i nån vecka och varken pratar eller tar i mig. Jag blir ganska nedbruten efter redan ett par dagar så vill alltid lösa direkt.

För att se till att de blir sex, så de kan vara kärleksfullt förhållande fram till nästa tjafs/bråk.

Okej! Men vad tror du händer om du säger aVad tror du händer om du hade frågat din man vad han vill att du ska göra åt saken, istället för att du går i förvar? Du skulle behöva hitta ett sätt att behålla ditt lugn. Vad är det din man går i gång på? För det verkar som din man blir stressad över att han ska stå till svars för något han tycker att du skulle få stå till svars för. Han tar åt sig och tror att det är han som ska få skulden för något han inte har gjort. Och då vill han slå sig fri från det och går på dig istället, vad tror du om det? Om du kan förstå honom då kanske du kan veta vad du ska säga för att slippa bråk och ni kan mötas och stötta varandra istället för att bli sura på varandra och börja skuldbelägga varandra. För på något sätt triggar ni varandra. Nu vet inte jag hur ni har det i er relation. De negativa känslorna förstärks ofta när man känner sig orättvist behandlad och så. Det kan ju vara så att han faktiskt inte är en bra man eller så kanske ni sitter fast i onda spiraler. En sida som jag tycker är bra är lycka.se. där kan man få en del hjälp och förståelse för relationen och svårigheter som kan uppstå. Du behöver nog också se på era bråk objektivt, vad händer i dig, vad tänker du, vad går din man igång på, vad går du igång på, vad känner du, vad tänker du, vad önskar du? Försök sätta ord på varför du tror dig reagera som du gör. Bli medveten om dig själv.

Han har behandlat henne ungefär så här de senaste 15+ åren, jag tror man med säkerhet kan säga att problemet ligger hos honom, men naturligtvis blir det samtidigt en ond spiral. Så den där sidan du länkar till där man i princip ska sätta mannen på en piedestal i tre månader ger jag inte ett dyft för, inte i ett sunt förhållande heller, för det är inte normalt. Då finns det bättre sätt, t ex att hålla koll på sina egna reaktioner istället för att bara hugga till om man känner sig felbehandlad, och göra en sån sak i 90 dagar. Men att behandla sin man som en ofelbar kung i 90 dagar, aldrig! 

Han har behandlat henne ungefär så här de senaste 15+ åren, jag tror man med säkerhet kan säga att problemet ligger hos honom, men naturligtvis blir det samtidigt en ond spiral. Så den där sidan du länkar till där man i princip ska sätta mannen på en piedestal i tre månader ger jag inte ett dyft för, inte i ett sunt förhållande heller, för det är inte normalt. Då finns det bättre sätt, t ex att hålla koll på sina egna reaktioner istället för att bara hugga till om man känner sig felbehandlad, och göra en sån sak i 90 dagar. Men att behandla sin man som en ofelbar kung i 90 dagar, aldrig! 

Ja har behandlat han som kung alla våra år. När jag nu sista månaderna slutat göra de på heltid så går han och säger och undrar varför jag är så sur och tråkig. Jag är inte sur. Annars är de smöra, serva med allt från mat till precis vad han vill i sex väg, ta hand om allt i hemmet och barnen. Och då jobbar vi samma tider på samma ställe med samma uppgifter.

Jag har i alla år funderat på om han är tex bipolär eller liknande då han ett par ggr per år infaller i depression. Och sen narcisst på det tror jag. Totalt empati lös.