Anonym (LHT5)

Wed 21 Oct 2020 08:21

34 svar

Dejtar en pappa, lättsmält?

Jag har aldrig dejtat en pappa innan, har alltid sagt att det kommer aldrig att hända!

Men, så träffade jag en man för drygt 10 månader sen som jag kände kemi med. Vi har dejtat sen dess och hållt hans barn utanför ifall det inte skulle funka mellan oss.

Dock har diskussioner kommit upp emellanåt om hans föräldraskap. Ett barn han fick mot sin vilja med ett ex men som han älskar ändå såklart.

Jag är själv skilsmässobarn och är rent utav arg på människor som skaffar barn utan att tänka igenom det 100 gånger först. Hela min uppväxt satt jag i kläm och flyttade varannan vecka. Var tvungen att bo tillsammans med föräldrars nya respektive. Många faktorer som påverkat mig negativt och gör än idag.

MEN - ni som varit i samma situation som mig att dejta nån med barn när man själv inte har några, hur har ni tacklat alla känslor? Utåt sett verkar det så enkelt när andra gör det. Visst, man ska acceptera att det finns ett ex och att barnet tar mycket plats. Men helt ärligt, det är inte lättsmält?

Jag har bråttats med dessa känslor i 10 månader nu och vet fortfarande inte vad jag ska göra.

Jag tycker verkligen om denna mannen men att han är pappa till nån annans barn är inte attraktivt.

Om vi får barn får dom halvsyskon, jag måste alltid höra om hans ex, han kommer alltid göra saker som rör hans barn där jag blir utanför, arv, vi kan inte leva hur vi vill och bosätta oss var som helst... Såå många saker som s

Anonym (L)

Wed 21 Oct 2020 12:20

#10

Jag hade som policy att inte dejta folk med barn innan jag fick barn, just av denna anledning. Man måste hela tiden deala med någons ex, man kan aldrig känna för andras barn som man gör för egna och jag är ingen barnkär person.

Har man dessutom inte barn själv kan man inte komma med kritik mot dennes föräldraskap, för har man inte barn har man ingen aning om hur det är att vara förälder.

Tror du behöver ändra din approach, för hans liv, barn och ex kommer att finnas där. Hans barn kommer alltid att komma före dig.
Får ni barn så kommer det fortfarande att vara så att hans barn sen innan kräver lika mycket som ert gemensamma.

Idag har jag barn, och dejtar bara folk MED barn för det underlättar så otroligt mycket. Personer med barn förstår en på ett helt annat plan än folk utan. Man kan diskutera sina knepiga eller oknepiga ex, barnens beteenden, problem, roliga saker eller föräldragrejer utan att det blir diskussioner om annat som personen inte förstår.

Anonym (Sara)

Wed 21 Oct 2020 13:10

#11

Anonym (LHT5) skrev 2020-10-21 11:04:21 följande:

SNÄLLA ni! Självklart har jag själv tänkt tanken att göra slut och vi har till o med gjort det. (Fast vi aldrig varit ihop). Men vi tycker mycket om varandra och hittar alltid tillbaka, vi vill inte leva utan varandra.

Denna tråden la jag ut för att personer i SAMMA situation som mig kunna ge mig råd då jag VILL att det ska funka. Jag vill resonera annorlunda men jag behöver hjälp från personer i liknande sits.

Och varför tror du att de som svarat i tråden inte har varit i samma sits? Men strunta för all del i alla råd du fått och ge dig in i bonusfamiljcirkusen. Så kan vi andra lugnt luta oss tillbaka och läsa nästa forumtråd på temat min-makes-ex-och barn-är-dumma-och-det-är-såååå-jobbigt samtidigt som vi tackar vår lyckliga stjärna för att vi själva gjorde ett annat val.

CitronTulo

Wed 21 Oct 2020 13:19

#12

Anonym (LHT5) skrev 2020-10-21 11:04:21 följande:

SNÄLLA ni! Självklart har jag själv tänkt tanken att göra slut och vi har till o med gjort det. (Fast vi aldrig varit ihop). Men vi tycker mycket om varandra och hittar alltid tillbaka, vi vill inte leva utan varandra.

Denna tråden la jag ut för att personer i SAMMA situation som mig kunna ge mig råd då jag VILL att det ska funka. Jag vill resonera annorlunda men jag behöver hjälp från personer i liknande sits.

Fast oavsett hur mycket man VILL, och hur mycket man tycker om varandra, så finns det ju yttre saker som styr ibland! Tyvärr!!
Du vill inte ha en man med barn eftersom du tycker att det är "oattraktivt", HAN har barn! Gilla läget, eller lämna honom.. det finns inget mellanting!

Richard1986

Wed 21 Oct 2020 16:41

#13

Anonym (LHT5) skrev 2020-10-21 08:21:58 följande:

Jag har aldrig dejtat en pappa innan, har alltid sagt att det kommer aldrig att hända!

Men, så träffade jag en man för drygt 10 månader sen som jag kände kemi med. Vi har dejtat sen dess och hållt hans barn utanför ifall det inte skulle funka mellan oss.

Dock har diskussioner kommit upp emellanåt om hans föräldraskap. Ett barn han fick mot sin vilja med ett ex men som han älskar ändå såklart.

Jag är själv skilsmässobarn och är rent utav arg på människor som skaffar barn utan att tänka igenom det 100 gånger först. Hela min uppväxt satt jag i kläm och flyttade varannan vecka. Var tvungen att bo tillsammans med föräldrars nya respektive. Många faktorer som påverkat mig negativt och gör än idag.

MEN - ni som varit i samma situation som mig att dejta nån med barn när man själv inte har några, hur har ni tacklat alla känslor? Utåt sett verkar det så enkelt när andra gör det. Visst, man ska acceptera att det finns ett ex och att barnet tar mycket plats. Men helt ärligt, det är inte lättsmält?

Jag har bråttats med dessa känslor i 10 månader nu och vet fortfarande inte vad jag ska göra.

Jag tycker verkligen om denna mannen men att han är pappa till nån annans barn är inte attraktivt.

Om vi får barn får dom halvsyskon, jag måste alltid höra om hans ex, han kommer alltid göra saker som rör hans barn där jag blir utanför, arv, vi kan inte leva hur vi vill och bosätta oss var som helst... Såå många saker som s

Ur en manlig förälders synvinkel

Mina barn finns i mitt liv redan. Alldeles oavsett hur de kom till och alldeles oavsett om jag upplevde att jag tvingades bli pappa emot min vilja eller om barnen var planerade - så finns barnen där. Det är mina barn och deras mammas barn.

Dessa barn kommer alltid att komma i första hand för mig. ÄVEN om du och jag skulle skaffa gemensamma barn tillsammans snart så är fortfarande mina barn och deras mammor där och deras plats i mitt liv minskar inte på något sätt pga dina och mina gemensamma barn. Du MÅSTE kunna acceptera och ta till dig att jag även har ett liv som du inte är en del av, mer som en god kompis och vuxet stöd och förebild. Och det kräver att man har absolut NOLL i svartsjuka och avundsjuka... För tro mig. Barn märker......

Du har 2 val som jag ser det. Antingen går du i psykoterapi och börjar jobba på dina egna tankar och känslor kring det här eftersom det är så stigmatiserat för dig att han har barn sedan förut...Det är inget fel eller skamfyllt i det om man erkänner det för sig själv och söker hjälp för det..... ELLER så lämnar du honom även om det svider i hjärteroten ett tag, och letar efter en man som inte heller har några barn och därmed också har samma förutsättningar som dig i livet och kan ge dig en familj som bara är din och hans utan att det finns några andra inblandade.....Det kan inte denna kille.

Ess

Fri 23 Oct 2020 17:43

#16

Richard1986 skrev 2020-10-21 16:41:18 följande:

Ur en manlig förälders synvinkel

Dessa barn kommer alltid att komma i första hand för mig. ÄVEN om du och jag skulle skaffa gemensamma barn tillsammans snart så är fortfarande mina barn och deras mammor där och deras plats i mitt liv minskar inte på något sätt pga dina och mina gemensamma barn. Du MÅSTE kunna acceptera och ta till dig att jag även har ett liv som du inte är en del av, mer som en god kompis och vuxet stöd och förebild. Och det kräver att man har absolut NOLL i svartsjuka och avundsjuka... För tro mig. Barn märker......

Hur ser du på en partner som också har ett eget liv som varken du eller dina barn har del av med tex en hobby som tar mycket tid och som då har varken tid eller intresse av att gå in och hjälpa till med dina barn, mer än i undantagsfall om du ber om hjälp och det verkligen krisar?

Eller förväntar du dig att hon ska va någon slags tyst passopp, som engagerar sig i dina barn?

Jemp

Fri 23 Oct 2020 20:32

#17

Varför skulle du vilja bosätta dig med och dela livet med nån du bara verkar se som problem?

Less is more

Fri 23 Oct 2020 22:07

#18

Jag vet inte hur gammal du är - men jag skulle nog avbryta om jag vore dig. Du har jobbiga erfarenheter från barndomen och kan behöva slippa familjetrasslet ännu en gång.

Träffa en sjysst, hygglig och okomplicerad man - som du kan bygga ett tryggt familjeliv framöver.

Å andra sidan - du och din nuvarande man kan kanske ordna det bra för er alla ändå. Det kan faktiskt bli bra. Lär känna varandra och flytta inte ihop för snabbt.

Lycka till!

elalaroné

Fri 23 Oct 2020 22:20

#19

Passa dig säger jag bara! Särsillt att skaffa barn, det blir invecklat. Då blir de syskon men går ni oxå isär så vill hen ju träffa sin halvsyskon men blir tokigt då det är 3 föräldrar på var sitt håll inblandade!
Han kommer alltid välja sitt barn först, han kommer behöva vabba, lägga pengar på avgifter till hobbys som hockey (dyrt!), barnanpassade semester med minimal alkoholintag (tänk om ungen drunknar i poolen!).
Väljer du honom, väljer du oxå en livsstil. Hade du varit man hade man sagt att du får hennes barn på köpet. Punkt slut. Men som du säger, exet med.
Du kommer alltid få förhålla dig till henne tex. när de bråkar om vems tur det är att ha denna julen trots hen varit sjuk så ingen kan träffa dem mm.

Jag hade INTE gjort det. Barn älskar jag! Hade älskat en bonus men det är livsstilen som kommer med som är osexig när man själv inte valt det.

Richard1986

Sat 24 Oct 2020 00:48

#21

Ess skrev 2020-10-23 17:43:28 följande:

Hur ser du på en partner som också har ett eget liv som varken du eller dina barn har del av med tex en hobby som tar mycket tid och som då har varken tid eller intresse av att gå in och hjälpa till med dina barn, mer än i undantagsfall om du ber om hjälp och det verkligen krisar?

Eller förväntar du dig att hon ska va någon slags tyst passopp, som engagerar sig i dina barn?

Absolut inte. Mina barn är mina barn och därmed mitt och den andra biologiska förälderns ansvar. Inte min nya partners !

På samma sätt som att hennes barn inte på något sätt är mitt huvudansvar. Sen är det väl klart att det blir att man hjälps åt ibland. I synnerhet om man bor ihop. Men jag skulle aldrig kräva att någon ny tjej tar huvudansvaret för mina barn som hon inte är mamma till. Dom har redan en mamma.

Ess

Sat 24 Oct 2020 08:50

#22

Richard1986 skrev 2020-10-24 00:48:30 följande:

Absolut inte. Mina barn är mina barn och därmed mitt och den andra biologiska förälderns ansvar. Inte min nya partners !

På samma sätt som att hennes barn inte på något sätt är mitt huvudansvar. Sen är det väl klart att det blir att man hjälps åt ibland. I synnerhet om man bor ihop. Men jag skulle aldrig kräva att någon ny tjej tar huvudansvaret för mina barn som hon inte är mamma till. Dom har redan en mamma.

Sund inställning.
Precis så hade vi det, att han skötte sina barn när de var på umgänge och jag sysslade med mitt. Sedan har det ändå utvecklats till att vi inte drar jämnt, så jag och de vuxna barnen umgås bara när nöden kräver det.

Dejtar en pappa, lättsmält?

INNEHÅLL