HELT ensam - ingen mening med livet

Inget av det du skriver visar på något sätt hur DU är misslyckad. Det visar enbart hur din familj, framförallt mamma, är vidriga personer som svikit dig. Du har ju varit otroligt stark som tagit dig igenom detta, vågat berätta för din mamma, vågat anmäla ditt monster till styvfar och ovanpå detta lyckats klara dig jättebra genom skolan och nu tagit dig bort från din giftiga familj samt står på egna fötter. Allt innan du ens fyllt 20. Du verkar vara enastående stark och duktig, inte tvärtom. 

Men ingen människa kan bära hela världen på sina axlar, man måste få hjälp. Fick du någon samtalskontakt under rättsprocessen? Har du funderat på att söka stöd hos en psykolog? Du kan börja med att gå till din husläkare för att prata om eventuella sömntabletter, ångestdämpande och/eller antidepressiva för att starta processen och de kommer sedan om du vill ställa dig i kön för samtalskontakt. 

Jag förstår att det blir extra svårt nu med corona om du just flyttat till en ny stad. Men detta är tillfälligt, du kommer få fler naturliga sätt att träffa andra studenter med tiden. Kårerna håller fortfarande en hel del events som du kanske kan gå med på? Kan någon av vännerna åka till dig över en helg istället för att du ska åka dit? 

Om du gillar djur och har tid för det skulle jag rekommendera att kolla upp att skaffa hund. Hundar ger ovillkorlig kärlek och finns alltid där för en. Du blir även "tvingad" att få lite struktur i livet, du kan inte sova dig igenom dagen för hunden måste gå ut cirka 5 ggr/dag och få mat. Det är självklart ingen ersättning för en vän och inte menad att vara det men hundar kan verkligen ge så mycket.