Hur gör ni med stora bonusbarn?

Jag har inte släppt det men jag vet just nu inte hur mycket mer jag/vi kan göra. Vi sitter på hans pengar, han har näst intill jobbat heltid de två senaste veckorna. Problemet kvarstår med hur få honom självständig referens hans oförmåga/missbruk avseende pengar? Han kommer from januari betala hemma enligt konsumentverkets rekommendationer. Som sagt, jag har ingen fullkomlig lösning på det men tar tacksamt emot råd. Jag slipper i alla fall plågas att mina barn far illa av situationen.

Han måste själv vilja förändras. Sålänge den viljan inte finns genuint inom honom finns det inte så mycket ni utomstående kan gör. Ni verkar ha stöttat och gjort mycket för honom. Ändå verkar han halka tillbaka.

Jag talar av egen erfarenhet. Jag missbrukade droger under en tid som fullsändigt höll på att göra slut på mig. Föräldrarna visste inget vad jag vet, jag dolde det och gömde mig under psykisk ohälsa istället men höll ändå näsan ovanför ytan. Mina föräldrar daltade inte med mig men var som ett stöd. En dag fick jag nog (inget från utomstående) och tog tag i mitt liv.

Det är svårt med missbruk, men de jag vet av det hela från egen erfarenhet är att om omgivningen inte ställer krav skiter man i att lösa det. Det löser ju sig ändå. Nu får han eget rum. Misstänker att både maten blir serverad och tvätten ren. Ekonomin sköter ni också år honom. Vad ska ni kräva av honom? Se honom som inneboende istället. Han får fixa egen mat, handla, tvätta och hjälpa till med städningen. Vara ett litet stöd när det behövs.

Grattis till den nya bostaden!! Oavsett om ni köpte en ny bostad för att bonussonen bor kvar eller inte så kan det ju vara himla kul och spännande för alla att få nya rum, nytt hem och bo lite större efter så många år i trångboddhet. Det blir ju en nystart för alla dessutom! 

Tack för att du delar med dig och det låter glädjande att du har fått ordning på ditt liv och det är oerhört starkt.

Jag håller med dig och jag och min fru har en ständig kamp när det gäller just att ställa krav. Jag har haft en pappa till missbrukare och även i jobb sammanhang fått rehabilitera flera medarbetare och precis som du nämner så handlar det om att ställa krav och få den som är beroende att skifta fokus. Jag är konsekvent och ställer krav på honom med städning, matlagning, tvätt, handling etc. Men så fort jag är borta vilket jag är ett par dagar i veckan så fallerar det hela för att min fru inte orkar med.

Samtidigt så saknar jag det mest grundläggande och precis som du påpekar så saknar jag viljan hos honom. Du måste ha ett mål för att vilja något och han vill absolut inget. Där har vi grundproblematiken.

Nu vet jag inte vilken situation du befinner dig i och om du har egna barn eller ej. Men jag brukar tänka mig i min frus situation och om det hade varit omvända roller. Ett barn är alltid ett barn oavsett hur gamla de är/blir och man vill dem alltid väl. Jag tror inte vi hjälper honom om vi kastar ut honom på gatan med tanke på problembilden. Skillnaden mellan mig och min fru är att jag behandlar alla barnen konsekvent på samma sätt och gör inga björntjänster. 

Det krävs mycket för en skilsmässa och jag har gått igenom olika scenarios men kommit fram till att som heltidsförälder så kan jag ändå ha kontroll över vad som sker hemma. Som halvtidsförälder så vet jag vad som händer de veckor barnen är hos mig men desto mindre den andra veckan och då kan det hända vad som helst utan att jag kan påverka det. Jag kan trots allt påverka saker och ting och jag tycker att jag har gjort väldigt mycket under en kort tid. Barnen skulle dessutom få det betydligt sämre hos sin mamma utifrån den ekonomiska bilden och förmodligen få bo i ännu mindre bostad och fortsatt dela rum. Så jag har svårt att se att de skulle kunna få det bättre. 

Att sätta fruns son på gatan, hemlös, resulterar garanterat en skilsmässa.

Något att ta med i beräkningen.

Ts kan ite "kräva" att sonen flyttar ut tillfälligt så fort han inte är hemma. Det förstår du väl ändå?

Skulle säga att det är skillnad på en spelmissbrukare och en t ex alkoholmissbrukare eller för den delen någon som röker på i tid och otid. Småbarnen lider inte av ett spelmissbruk.

Nej, det kanske hon inte kan. Men hon kan lämna ts för sin sons skull. Det är hon fri att göra. Att han har en egen pappa är faktiskt inte ens väsentligt då han bor hos sin mamma.

OM nu tråden är sann... vilket jag inte tror. Alls.

Jag är nyfiken på att höra hur det har gått för er? Blir det flytt? Separation?

Gör bonussonen några framsteg?

Tråkigt men kanske nödvändigt för honom att få falla pladask på näsan och lära sig av sina misstag. Som du säger, han är ung och det finns tid för honom att räta upp sitt liv. Men han måste inse det och vilja det själv. Det kanske dröjer några år till men så småningom kommer han att växa upp och inse att han vill ha en framtid.

Hur känner ni nu inför flytten när bonusen har flyttat ut redan. Ser ni fram emot det eller hade ni hellre bott kvar nu när "problemet" har försvunnit?

Ni får alltså ett extra rum ni inte behöver. Men lika bra eftersom styvsonen kanske flyttar hem till er igen. Hans mor tar väl alltid emot honom med öppna armar.

Det känns konstigt att skriva "bonusson", han är ingen bonus för någon. Malusson passar bättre. Eller helt enkelt styvson. Hela det där med "bonus" känns som ett präktigt hyckleri. Eller snarare "vi använder ett positivt ord så blir allt positivt till slut".

Dina barn får iaf egna rum nu som de slipper dela med någon annan.