Hur gör ni med stora bonusbarn?

Menar du att han har haft problem sedan födseln men aldrig blivit tagen till bup eller läkare? Problem med närhet och sociala svårigheter kan ju vara tecken på autism, men skolorna brukar vara bra på att föreslå utredning. Har han haft problem i skolan som barn?

Min fru vill inte att jag pratar med hans pappa och hon gör inte det heller. Det är väl lite det jag vill få till så att vi får en kommunikation och vad som behöver göras. Att han måste ges möjlighet till professionell hjälp är en icke fråga från mitt perspektiv. 

Det är väl få i den åldern som har självinsikt om deras behov och vill till en psykolog frivilligt. 

Det har varit konfliktfyllt även i min och pappans relation och jag har känt frustrationen att vara umgängesföräldern som inte har riktig kontroll. Nu utelämnar jag mig enormt här, tur att man är anonym.. men min dotter började må dåligt när hon bodde hos pappan, han tog henne halvhjärtat till BUP när hon var tio år och började med självskadebeteende. Hon gick på ett par möten och de gjorde nån slags adhd-utredning, men dottern som ju hade svår social fobi och inte fick bra kontakt med behandlaren på BUP satt mest tyst så de avslutade kontakten. Samtidigt drog pappan igång en vårdnadstvist mot mig och ville ha enskild vårdnad, hetsad av sin nya sambo som ogillade både mig och dottern. Jag vägrade såklart, inte minst pga att jag inte litade på pappans förmåga att strida för hennes rätt till vård - för Gud ska veta att du måste kriga och tjata för att få tid på BUP och i vården, inte godta ett kanske. Hennes ångest och självskadebeteende eskalerade. Hon ville flytta till mig men fick inte för pappan. I rätten dömdes vi till fortsatt gemensam vårdnad som jag begärt och att dottern skulle få flytta till mig, äntligen.

Sedan började vi vår mödosamma väg, jag fick in henne på BUP och psykologkontakt. Hon ville bli bra såklart men ville ändå inte gå till psykologen - för att det är skitjobbigt att möta sin ångest och mycket lättare att bara döva sig - med YouTube, spel, droger, alkohol, skära sig i armarna eller vad man nu hittar för sätt. Hon hade aldrig gått frivilligt, struntade i att gå dit och jag fick ta ledigt från jobbet för att följa henne dit två dagar i veckan och se så hon verkligen gick in till psykologen. Och prata, motivera, stötta. Det hjälpte och idag är hon en helt annan människa även om det finns en lång väg kvar. Men hon är ung, hon kommer att bli en harmonisk stark vuxen och med viktiga lärdomar i bagaget.

Hade jag inte agerat tror jag ärligt talat inte att hon hade levat idag.

Barn brukar visst känna när något är fel. Men de brukar inte inse att det är något fel på dem utan skylla på omgivningen (inte bara barn f ö). Men föräldrar och lärare brukar se att något inte fungerar och se till att barnet får kontakt med BUP.

Men om en förälder stoppar huvudet i sanden och föräldrarna inte kan samarbeta...

Bonussonen kan ju ta efter mamman och vägra inse att det är något fel på honom och vägra kontakt med psykolog etc. Han är ju myndig och bestämmer själv. Men mtp att han spelat bort alla sina pengar och inte kan försörja sig själv borde det finnas vissa påtryckningsmöjligheter.

Jag kan se ett mardrömsscenario om inte TS är bestämd nu. Om tio år bor bonussonen fortfarande hemma. Han spelar fortfarande bort sina pengar och kan därför inte skaffa något eget. De två gemensamma barnen har flyttat hemifrån så fort som möjligt. De hälsar sällan på eftersom deras halvbror fortfarande bor hemma och får all uppmärksamhet från sin mor. I värsta fall känner de en viss bitterhet mot sin mor och kanske också sin far för att de fått komma i andra hand.

Just nu är han precis som du säger i det stadium där han beskyller omgivningen för sitt misslyckande. Han är duktig på att hålla en fasad och med tanke på att gymnasiet är frivilligt så har inte lärarna samma känsla eller uppföljning som i lägre åldrar. 

Jag nämnde det mardrömsscenario som du tar upp i ett tidigare inlägg, får inte han hjälp nu så kommer detta upprepas om och om igen och om 10 år från nu så bor han fortfarande hemma. 

Går han på gymnasiet? Skrev du inte att han hade misslyckats på en tenta?

Kan vi inte styra bort från ngt ngn kallar mardrömsscenariot. Det kommer aldrig bli aktuellt.

Däremot är det ju bra om vi alla kan bidraga med konstruktiva erfarenheter och idéer.

Jag har själv två killar som är ett par år äldre än din bonusson och har genom dem och deras kompisar kommit i kontakt med en värld vi vuxna nog inte riktigt förstår. Det är såå mycket yta, alla måste plugga på Univ även om de egentligen inte alls vill, de vet inte heller vad de vill. De vill inte bli vuxna heller. Alla ska vara långa, gärna blonda, muskulösa och attrahera tjejer. De tränar mycket och i värsta fall tar de till medel för att förhöja effekten.

Just det, har du möjlighet att kolla att det inte finns substansmissbruk med i bilden?

Alla brukar säga att killar mognar senare än tjejer. Min erfarenhet är att de problem tonårstjejer har kommer ca fem år senare till killarna.

Om vi tyckte att vi hade en jobbig situation så var det bara förnamnet. Jag och min fru har haft ett mycket uttömmande samtal om framtiden som i sig är positivt. Hon inser nu att hon inte kan köra sitt eget race och nu med facit i handen så säger hon själv att hon har varit så otroligt naiv och dum. Hon inser också att det här är end of the road om inte vi gemensamt hittar en långsiktig lösning. Vi hade ett tungt men balanserat samtal med äldsta sonen i helgen. Han är totalt avstängd och omöjlig att nå emotionellt. Han mår inte bra men det har inte med oss eller hans pappa att göra. Han kan inte sätta fingret på vad det är som gör att han inte mår bra. Han vill inte gå till psykolog eller få någon som helst behandling. Han hävdar med bestämdhet att han kan lägga av med spelandet precis när han vill så han ser inte det som ett problem. Han är en storspelare och missbrukare av högsta rang så hans agerande är föga förvånande. 

Jag har nu tagit kontrollen över alla hans konton, Klarna, Kivra etc och det är här mardrömsscenariot börjar. Jag har under natten och morgonen plöjt igenom närmare 3000 transaktioner. Han har nu spelat bort ganska så exakt 200.000 och självklart skuldsatt sig även i lån. Utöver spelandet så finns en hel del märkliga Swish transaktioner med relativt stora belopp med en hel del främmande namn. 

Jag är helt mållös och just nu uppgiven. Min fru ska under dagen utröna vilka akuta vårdmöjligheter som finns att tillgå. Vi ska därefter sätta oss med honom på nytt och jag ska delge omfattningen av hans spelmissbruk men även konfrontera honom om suspekta transaktioner. Just nu så har inte min fru den totala bilden och jag måste ta det varsamt då hon är på väg att kollapsa psykiskt. 

Vi är nu också överens om att hans pappa måste involveras och jag ska ringa honom under dagen och skicka över sammanställningen som jag har gjort. Han kommer att beskylla oss (min fru) både för ena och det andra med viss rätt men jag ser på datumen att en hel del av transaktionerna är under hans veckor. Så han har inte heller gjort den djupdykning som jag har gjort. Jag måste få honom att fokusera på rätt saker så att vi inte får en pajkastningsprocess. 

Jag känner verkligen att vi behöver hjälp och jag inser även att tråden har ändrat karaktär. Jag skulle egentligen behöva starta en tråd kring spelberoendet för att få tips från de som har varit med om liknande situationer och hur de gick tillväga. Men jag vet inte om jag orkar. 

Det står ju redan i trådstarten att den unge mannen haft ströjobb efter gymnasiet. 

HUR kan du bara ta över hans konton, klarna, kivra och allt?

Har han givit dig tillgång till sitt bank-id?

Om nej, så bör du vara medveten om att det du gör är olagligt.