Hur gör ni med stora bonusbarn?

Din fru gör honom verkligen ingen tjänst när hon låter honom smita undan och inte behöver ta tag i sina problem, tvärtom!!

Det är pappan som tar ansvar för sonen, inte hon. Istället bidrar hennes slapphet till att driva ner sonen i ännu större misär. Han har ett missbruk och man måste ställa krav på honom och sluta blunda för problemet - och därmed godkänna att han också blundar och skjuter problemet framför sig och sätter sig själv ännu mer i skiten!

Bryr hon sig inte om sonens framtid??

Har hon egen psykisk ohälsa som hon inte heller orkar ta tag i?

Det är dags att knuffa honom ur boet och låta honom göra sina egna misstag. Tar han sms lån och slår i botten rejält, så får han göra det helt enkelt.

Hej,

Har inget råd egentligen. Ville bara säga att jag följer detta och tycker du är otroligt stark men också väldigt klok.

Jag hoppas verkligen att det går bra och att ni kan fortsätta ihop som en familj. Går inte det så kan du vila i tanken på att du verkligen gjort allt du kan. Det ser vi andra utifrån. Kämpa!

Vad, jag förstår inte?

Din fru menar alltså att lillebror som måste sova för att han har skola, måste "vänja sig" vid att storebrors dator är på och väsnas? Satt han och spelade?

Naturligtvis ska storebrodern anpassa sig till en normal dygnsrytm, på nätterna ska han sova och vila han spela spel istället för att jobba eller plugga får han åtminstone kliva upp på morgonen och göra det under dagtid.

Jag har varit så imponerad av dig TS, ditt lugn och mogna sätt att tackla hela den här absurda situationen. Men jag förstår att du tappar hoppet och inte orkar mer.

Nu gjorde ni ju en förändring med rummen och det var ett gyllene tillfälle att införa nya regler i huset men återigen ska ska anpassa sig efter en enda person. Och dessutom är det destruktivt för honom själv, det är en gigantisk björntjänst ni gör om ni låter honom fortsätta det här spelandet. Han mår ju dåligt av det själv, han behöver vuxna som säger åt honom att nu räcker det, dags att bryta destruktiva mönster och det första steget är att sluta spela på nätterna och börja lägga sig i tid!

Ska han få förstöra den andra sonens dygnsrytm och skolgång nu också, vill mamman uppfostra ännu en loser?! Det finns kanske en anledning till att sonen har blivit som han blivit och den stavas slapphänthet och bristande föräldraansvar!

Nej TS nu får det vara nog. Du måste stå upp för dina två barn eftersom din fru med sina handlingar visar att hon faktiskt skiter i dem.

Hon och sonen kan flytta till pappans lägenhet, hyra den i andra hand som du säger, eller skaffa något eget.

Du måste nog ta till storsläggan här så att hon fattar att det är allvar nu. Och ni behöver lite andrum från varandra hela familjen. Du och din fru, och barnen från varandra.

Alltså jag tror tyvärr att din fru gick med på den här lösningen med att ge dottern ett eget rum inte pga att hon förstår problemet med att tjejen behöver eget space utan för att hon antagligen är rädd att förlora den hon är ekonomiskt beroende av dvs dig. Tyvärr så tror jag att det var därför hon gick med på den snabba lösningen. Hon bäddar ändå för att den spelmissbrukande vuxna mannen ska bo kvar (skakar på huvudet här) och det kommer aldrig att förändras.

Sen så fattar jag ingenting faktiskt, han är 21 år gammal snart och denne unga man behöver uppenbarligen hjälp. Han ska inte dela rum med en liten pojke utan nu får han ta sitt pick och pack och dra till den förälder som har bättre förutsättning att ta hand om honom, jag syftar på pappan då. Har hon problem med det så kan hon flytta med honom.

Du ska enbart fokusera på dina barn här. Släpp din fru och hennes vuxna son, det är inte där du ska lägga energin.

Nu låter jag hård men så får det vara.

Hej, bonuspappan, all credit till dig. Även om fu inte får ingripa kanske du kan hitta alternativ som kan hjälpa bonussonen. För hjälp behöver han ju.

Han har vad jag förstår börjat plugga utan en stark målinriktning och bränt första tentan. Han har ett konstaterat spelmissbruk och förmodligen mycket dåligt samvete gentemot sin mamma och arg på sig själv för att ha spelat bort de pengar hon sparat till honom.

Inte konstigt om han känner sig värdelös och deppig. Och sen hela Coronasituationen på det.

Men du beskriver honom också som glad och utåtriktad i kompissammanhang. Bra, då finns det ett positivt ni rmaltillstånd att hitta tillbaka till. (Hans osociala beteende gentemot föräldrar och syskon hör nog mest ihop med åldern.)

Jag kan inget om rehabilitering vid spelmissbruk men kan det finnas ngt ställe med akuta och massiva insatser inriktade både på missbruksbeteendet och orsaken till det. Kanske t.o.m med boende så att han kommer bort från den tilltrasslade relationen till sin mamma.

Även om du inte är förälder och han dessutom är myndig kan du ju undersöka vilka möjligheter som finns.