Varför har vi svenskar ingen stil? Varför accepterar vi byggandet av nya fula hus i betong och glas, och opersonlig stadsplanering..?

Anrika gamla vackra stationshus som blivit sterila resecentrum i varenda liten håla. Kulturmiljöer som försvinner. Mer idag nästan än på 60-talet. Det är ju samma iver nu om inte värre än det var då med att ersätta gammalt med skinande nya gipsväggar och kommersiella lokaler.

Och då var vissa svenska städer enormt fula redan innan. Västerås, Södertälje Gävle mfl

Hela min uppväxt har man hånat miljonprogrammen och citysaneringarna. TV har sänt reportagedukumäntärer om ämnet. Det har skrivits böcker om det.. Det har varit nåt slags folkligt konsensus från Smygehuk till Haparanda om att 60 & 70 -talets rivningar och nybyggen i betong inte alltid var det mest estetiskt tilltalande som kunde hända i samhället. Minst sagt.. Då trodde man väl att det var nåt som ligger bakom oss historiskt.

Men idag är vi där igen. Allt ska se skinande nytt och helt själlöst ut. Stockholms Central är ett bra exempel.

Ja.. Gamla förortslägenheter från 50-talet är ju hur populära som helst här i Stockholm. Många är de förorter från den tiden som gentrifieras av unga medelklassmänniskor med utbildning och bra lön.

Inte min favoritstil direkt, men framförallt är ju området så sterilt tråkigt IMO.

Men jag har iofs inte varit där på länge.

Färglöst, sterilt urbant och helt utan själ.. Läget och lägenheterna är väl ok så då slipper Oscar m.fl. bry sig om det andra.

I det område där jag bor byggdes ett nytt höghus så sent som 2014-15 som passar perfekt in i omgivande bebyggelse från 50 och 60 talet. Arkitekturen anspelar på femtiotalsfunkisen runt omkring, så huset ser ut att vara från den tiden nästan, men ser samtidigt nytt ut på samma gång. Byggnaden har också en rad moderna smarta lösningar.. och man har verkligen lyckats!

Platsen där huset står är faktiskt finare idag än den var innan i mitt tycke.

I min hemkommun där jag växte upp byggdes 2001 tre stycken riktigt fina nya flerbostadshus på fyra-fem våningar. Lite modernare arkitektur men lagom modernt. Husen är snygga än idag faktiskt. Stilen är modern men inte så det stör. Man har lånat drag från 30-40-50-talsfunktionalismen utan att det blivit en pastisch. Man har gjort nåt modernt och praktiskt av det. Bra ritade med moderna praktiska trapphus och funktionella cykelförråd m.m. Husen är också ritade för att perfekt passa in på platsen där de står. Storleken harmoniserar med omkringliggande natur och bebyggelse skulle man kunna säga! Trots att husen är höga. De smälter inte in, utan sticker ut, MEN på ett sätt som ändå känns harmoniskt på samma gång.

Så det går tydligen att rita modernt och snyggt även på 2000 talet? Men det är sällan man ser det..

I en småstad i södre Sverige som frugan kommer ifrån ligger ett litet radhusområde från 70-talet. Vi snackar fyrkantiga lådor! Bruna.. Urk tänker kanske vissa av er?

Det området är riktigt vackert tycker jag.. Det ligger insprängt i en vacker natur uppe på en mindre höjd. Höga omkringliggande tallar får solljuset att strila ned på ett så vackert sätt mot de små radhusen. Området är helt homogent, det finns ingen annan bebyggelse som bryter av med nån annan arkitektonisk stil. Det är homogent och harmoniskt, och lagom stort. Det är inga oändliga rader av likadana radhus, utan lagom småskaligt och mysigt. Trots att det egentligen är hus från ett fult 70 tal.

Åter igen här så är bebyggelsen ritad utifrån platsen där den ligger! Det märks tydligt, ja det känns rent av.

Så nej! Jag vill inte tillbaka till 1890. Jag har inget emot att arkitektur utvecklas över tiden. Men jag kan inte blunda för att Sverige är onödigt fult!