Funderar på att sluta ta mina p-piller i smyg

Nej, under en för mig mycket hektisk period så brukade han hämta till mig. För att jag "inte skulle glömma", jag satt i vardagsrummet och tokpluggade. Just då tyckte jag att han var väldigt omtänksam och jag blev glad över att han hade accepterat att vänta med barn. Dumt naiv. Efteråt (när vi gjort slut) insåg jag att han har varit otrogen under hela vårt förhållande, när folk sa det till mig (pga vissa händelser) men jag litade på honom till 100% på precis alla sätt. Han berättade sanningen på BB när vårt barn var född.

Nu har jag haft en stark barnlängtan i över ett år och jag orkar inte leva med den längre. Jag har en partner men vårt förhållande är inte särskilt stabilt, men vi jobbar på det. Har varit gravid med hans barn en gång men då blev det abort, mestadels på grund av att han ville ha det så.

Jag pluggar och min kille arbetar. Vi bor inte ihop. Vi har inte varit tillsammans så länge. Helt ärligt så orkar jag inte bry mig om det är stabilt eller inte. Jag vill bara ha barn. Har längtat så länge och vill inte längta längre. Tvivlar inte på hans känslor för mig, det är bara det att vi bråkar mycket och är väldigt envisa båda två samt har många olika åsikter.

Min kille vill absolut inte ha barn nu och det kommer att dröja länge tills han vill ha barn. Det har han själv sagt.

Jag tar p-piller och har börjat fundera på att sluta ta dem, i smyg. Har varit utan preventivmedel för ett tag sedan och då hade vi oskyddat sex och han kom i mig. Man kan ju undra varför han gör så om han inte vill ha barn.. men men.

Funderar i alla fall på att sluta ta mina p-piller, utan att berätta det för honom men om jag skulle bli gravid så hade han nog fattat att jag hade slutat med pillerna utan att berätta det för honom.

Jag vill inte behöva ta hand om ett barn själv. Jag vill att det ska vara han, jag och barnet, tillsammans. Är dock rädd för att han skulle lämna mig om jag blev gravid och valde att behålla. Han har uttryckt att om jag hade blivit gravid och valt att behålla barnet så hade han gjort slut med mig men träffat sitt barn. Så vill jag ju inte ha det.. därför tvekar jag på det här.

Samtidigt så kan det också vara så att detta bara är något han säger. I praktiken så är jag inte helt säker på att han faktiskt hade lämnat mig. Han hade blivit jättearg om jag behöll barnet, det vet jag, men jag är inte helt hundra på att han hade lämnat mig. Jag vill inte vara själv med barnet. Jag vill ju ha en riktig familj, tillsammans med honom. Det hade blivit väldigt svårt, på alla sätt, om han hade lämnat mig.

Men som sagt, vet inte om han är helt allvarlig med att han hade lämnat mig. Han brukar ofta säga saker han inte menar och saker som han inte fullföljer i praktiken, men man vet ju aldrig.

Vill bara bli gravid och önskar att han ska bli glad för det. Jag ser hur alla blir gravida och skaffar familj och jag blir bara mer och mer ledsen för varje dag som går. Jag vill också ha det där. Inte senare, utan nu..

Behövde väl bara skriva av mig. Om ni har något bra att säga så får ni gärna kommentera.

Tvingat fram en abort har han inte gjort. TS hade ett val, hon kunde ha behållt det. Han har absolut inte tvingat henne även om ha s önskan blev till lags.

Men oavsett så är det aldrig rätt till att ställa ultimatum eller tvinga någon till något den inte vill, speciellt inte ett barn, en liten människa.

Jag tror TS pojkvän kommer lämna henne om hon skulle ställa det ultimatumet.

Och ja, en barnlängtan kan bara stor men det betyder inte att man ska lura någon eller ställa krav.

Jag tycker personligen att ett barn ska vara önskat från båda (om inte p-medel har vart verklöst)

TS och hennes pojkvän ska nog ta och jobba på sin relation innan dom blandar in en tredje part i det hela.

Vill bara bli gravid och önskar att han ska bli glad för det. Jag ser hur alla blir gravida och skaffar familj och jag blir bara mer och mer ledsen för varje dag som går. Jag vill också ha det där. Inte senare, utan nu..

Han har ett val, han är inte tvungen att skaffa barn med TS bara för att hon ställer ett ultimatum.

Så även om de skaffar barn, så har han inte blivit tvingad till det. Lika lite som TS blev tvingad att göra abort.

Vi är eniga om att man inte ska vare sig tvinga eller lura någon.

Jag menar dock att det att ställs ett ultimatum inte är att tvinga någon, utan ett sätt för TS att klargöra sin vilja och tala om hur länge hon är villig att vänta. Att ställa krav är inget konstigt tycker jag, men det är ju inte samma sak som att pojkvännen måste gå med på dem. Vissa saker är dealbreakers i förhållanden och går man inte med på dem är det fritt fram att avsluta förhållandet.

Men pojkvännen har ju redan klargjort att han inte vill på ett tag och dom har inte ens vart tillsammans länge samt att deras förhållande inte är stabilt. Att då komma med ett ultimatum när relationen ser ut som den gör är ju bara dumt när dom istället borde försöka jobba på relationen.

Jag som person hade blivit rätt skrämd av ifall min partner (om det hade vart samma lika situation) gav det ultimatumet till mig när jag har klargjort att jag inte vill ha barn än.

Lägg också då till att TS nyss har gjort abort vilket var vad pojkvännen önskade och för mig låter det inte som att en människa är redo eller ens vill tänka på att förädlas bli gravid igen.

Jag tror mer att det är TS som har problem med sig själv och ser bara vad hon vill, istället för att bara avsluta relationen och gå visste med någon som vill ha barn.

Att ställa krav så tidigt i ett förvånande gällande en sådan stor saknar för mig konstigt