Släktingar som inte bryr sig om barnets personliga sfär

Du kan för det första inte förvänta dig att de ska förstå av sig själva - du säger ju själv att ni inte träffas ofta och att de inte känner barnet. För det andra kan det vara bra att hålla i huvudet att de med största sannolikhet gör så för att de visar omtanke och tycke. Tänker du så så blir det lättare att hantera.

Ett bra sätt kan vara att lägga över frågan till dem. Förklara situationen, att din dotter är blyg och reserverad och inte känner sug bekväm med fysisk närhet. Fråga dem sen hur de tycker att ni kan hantera situationen och göra det lättare för dem att byggq en bra relation.

I konflikt-deeskalerande kommunikation brukar man annars göra tre steg:

1) Beskriv vad de gör

2) Beskriv hur det får dig (eller i det här gallet din flicka) att känna dig

3) Säg vilken förändring du vill se.

Typ så här: När ni kramar, klappar och tar min dotter i famnen känner hon sig blyg och att obekväm med att det går för fort fram. Jag skulle vilja att ni hälsade henne med ett leende istället och ger henne den tid hon behöver för att närma sig er.

Försök undvika beskyllningar, generaliserande eller beskrivningar av dem som person. Säg inte ?ni ska alltid kramas? eller ?du gör henne illa till mods? eller ?ni är närgångna och gränslösa?.

Till sist, om de får dig att känna dig liten är det ännu viktigare att du åtminstone är säker på din sak och tro på att det är viktigt och rätt vad du gör.