Gett upp älskare

Hej! 
Här finns ännu en som gått samma korkade väg. Jag är 26 år och har gått exakt samma väg, detta är helt okontrollerbart nu...
Allt började för 3 år sedan då jag började på ett nytt jobb. Spänningar mellan mig och kollegan uppstod ganska direkt efter att jag började där. Vi kom varann väldigt nära och klickade på ett sätt som jag aldrig varit med om innan. Det ena ledde till det andra och efter ca 1 år hade vi sex för första gången. 
Nu har vi setts i närmare 2 år med jämna mellanrum. Ingen anar något... 
Vi har gjort slut sååå många gånger, men allt slutar med att vi ändå är tillbaka i samma fotspår hela tiden, ingen av oss har styrkan att bryta. 
Jag känner hur jag bryts ner sakta men säkert, då han aldrig kommer lämna sin fru. Förstår inte vad fan det är jag har gett mig in på, vet inte hur jag ska klara av att bryta? Senaste uppehållet var på ca 3 månader, sen var det kört igen. 
Jag mår så otroligt bra av att vara med honom, men när han lämnar så mår man så otroligt dåligt. 
En av anledningarna till att han ej lämnar är att det är stor åldersskillnad mellan oss och han är rädd för vad folk kommer att säga. 
Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hitta styrkan att ta mig ur detta. Har aldrig känt så här för någon annan i hela mitt liv och han säger detsamma, ändå gör han inget åt saken. Ska jag se mig som utnyttjad bara? Han har aldrig varit otrogen innan i sitt liv heller vad han har sagt 
Vore tacksam för råd, vill inte sitta här som älskarinna om 5 år. Var ska jag hitta styrkan? Trillar alltid tillbaka och orkar verkligen inte ha det så här mer. 
Har försökt träffa andra killar under tiden, men känner ingenting för dom tyvärr... 

Hej! 
Här finns ännu en som gått samma korkade väg. Jag är 26 år och har gått exakt samma väg, detta är helt okontrollerbart nu...
Allt började för 3 år sedan då jag började på ett nytt jobb. Spänningar mellan mig och kollegan uppstod ganska direkt efter att jag började där. Vi kom varann väldigt nära och klickade på ett sätt som jag aldrig varit med om innan. Det ena ledde till det andra och efter ca 1 år hade vi sex för första gången. 
Nu har vi setts i närmare 2 år med jämna mellanrum. Ingen anar något... 
Vi har gjort slut sååå många gånger, men allt slutar med att vi ändå är tillbaka i samma fotspår hela tiden, ingen av oss har styrkan att bryta. 
Jag känner hur jag bryts ner sakta men säkert, då han aldrig kommer lämna sin fru. Förstår inte vad fan det är jag har gett mig in på, vet inte hur jag ska klara av att bryta? Senaste uppehållet var på ca 3 månader, sen var det kört igen. 
Jag mår så otroligt bra av att vara med honom, men när han lämnar så mår man så otroligt dåligt. 
En av anledningarna till att han ej lämnar är att det är stor åldersskillnad mellan oss och han är rädd för vad folk kommer att säga. 
Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hitta styrkan att ta mig ur detta. Har aldrig känt så här för någon annan i hela mitt liv och han säger detsamma, ändå gör han inget åt saken. Ska jag se mig som utnyttjad bara? Han har aldrig varit otrogen innan i sitt liv heller vad han har sagt 
Vore tacksam för råd, vill inte sitta här som älskarinna om 5 år. Var ska jag hitta styrkan? Trillar alltid tillbaka och orkar verkligen inte ha det så här mer. 
Har försökt träffa andra killar under tiden, men känner ingenting för dom tyvärr... 

Det är väl mest bara en enda medlem som alltid och i alla trådar anser sig vara perfekt, som i alla otrohetstrådar alltid inbillar sig ha facit och vara och veta bättre än alla andra?
Men när andra medlemmar börjar ställa lite frågor och andra börjar belysa saken ur fler än ett perspektiv ger den nämnda medlemmen oftast intryck av att vara en mycket bitter och skadad människa, som alltid bara utgår från sig själv, tycket att alla andra borde ändra sig till att tycka och vara precis som den själv. Verkar uppenbarligen vara en ovanligt svartsjuk, avundsjuk, begränsande och inlåsande person som ofta uttrycker sig både dömande, fult och nedvärderande mot sina medmänniskor och andra medlemmar. Medlemmen försöker ofta tysta andra medlemmar, tar ingen hänsyn alls till trådsartaren och ägnar sig åt att medvetet försöka förstöra tråden om inte alla håller med medlemmen.
Men den medlemmen anser alltså ändå sig själv vara den perfekta människan...

Är ni båda gifta ? Hur kan det inte kommit fram?

Du har väl egentligen två alternativ.
Klargör tydligt med dig själv vad du egentligen vill välja att göra, vilket av alternativen väljer du, antingen att fortsätta som nu eller om du vill göra valet att avsluta.

Om du tycker det är ok så som du har det nu, oavsett om det är bara för tillfället eller på längre sikt, så gör då valet att fortsätta för din egen skull och se till att du själv får ut så mycket bra och så mycket positivt som möjligt av det. Men se till att du är överens med dig själv att det är ditt eget medvetna val och något som du verkligen vill göra för din egen skull och att detta verkligen är något poitivt för dig och i ditt liv. På så sätt finns det ju ingen som helst anledning att det ska vara nedbrytande eller negativt för dig.
Ta då vara på chansen och se till att släppa alla negativa tankar och välj att inte låta dig påverkas av eventuella negativa aspekter som det innebär.
Gör ditt medvetna val att få ut något positivt av det här.

Eller om du hellre vill göra valet att avsluta och gå vidare i livet, gå vidare för din egen skull mot något mera positivt och mot att du är öppen för nya möjligheter och en annan framtid för dig själv.
Om du helt och hållet kommer överens med dig själv så borde det inte vara särskilt svårt att gå vidare, men du måste fokusera på att du går fram mot ny utveckling, nya möjligheter och mot något positivt. På så sätt kan du lämna och gå mot något mera positivt, fokusera framåt i stället för att se tillbaka.
Det finns oändligt många bra vägar för att komma ur något sådant här. Om du bestämmer dig för att ditt eget bästa val är att avsluta så kan du själv börja studera och lära dig metoder och synsätt. 
Men det blir så väldigt mycket enklare om du tar professionell hjälp. En bra terapeut kan enkelt hjälpa dig att sortera dina tankar så att du kan ta det för dig bästa beslutet och du kan utan tvekan få de verktyg som du behöver för att kunna gå vidare framåt och mot en ny framtid. Det här och liknande är mycket vanliga problem som en erfaren och kompetent terapeut kan hjälpa dig med på ett rätt så enkelt sätt.

Så välj antingen att njuta av livet så som det är, se positivt på det och ta vara på den här chansen som du nu har. Gör ditt eget aktiva val att acceptera att det är som det är men låt inte de negativa aspekterna påverka dig.
Eller gör ditt aktiva och medvetna val att avsluta för att gå vidare till en framtid som är mera positiv för dig. Se då till att ta till de metoder och ta den hjälp som du behöver.
Hur som helst så är det ditt val, det ligger helt och hållet i dina egna händer, för ingen annan kommer ordna det åt dig.

Låter intressant. Ur ett moraliskt, eller oegoistiskt perspektiv, hur vet dessa människor som du hänvisar till bättre? Vad gör deras erfarenheter mer riktiga?
Är det inte personliga uppfattningar vi redovisar här?

Jag har väl inte hänvisat till några människor som säger sig veta bättre? Jag har inte sagt att några erfarenheter skulle vara mer riktiga än andra.
Så vitt jag förstår redovisas på forumet många olika saker, t ex såväl personliga uppfattningar som hänvisningar till faktamaterial, undersökningar, artiklar och väldigt många andra saker, både faktabaserat och även förmedlas ibland sådana uppfattningar som någon annan har lagt fram.
Jag kan inte hålla med om att det enbart och endast skulle vara personliga åsikter som redovisas här på Fl. 
Så jag kan inte hålla med dig i ditt inlägg och jag förstår inte riktigt vad du menar och vad du vill med ditt inlägg?

Är ni båda gifta ? Hur kan det inte kommit fram?

Du har väl egentligen två alternativ.
Klargör tydligt med dig själv vad du egentligen vill välja att göra, vilket av alternativen väljer du, antingen att fortsätta som nu eller om du vill göra valet att avsluta.

Om du tycker det är ok så som du har det nu, oavsett om det är bara för tillfället eller på längre sikt, så gör då valet att fortsätta för din egen skull och se till att du själv får ut så mycket bra och så mycket positivt som möjligt av det. Men se till att du är överens med dig själv att det är ditt eget medvetna val och något som du verkligen vill göra för din egen skull och att detta verkligen är något poitivt för dig och i ditt liv. På så sätt finns det ju ingen som helst anledning att det ska vara nedbrytande eller negativt för dig.
Ta då vara på chansen och se till att släppa alla negativa tankar och välj att inte låta dig påverkas av eventuella negativa aspekter som det innebär.
Gör ditt medvetna val att få ut något positivt av det här.

Eller om du hellre vill göra valet att avsluta och gå vidare i livet, gå vidare för din egen skull mot något mera positivt och mot att du är öppen för nya möjligheter och en annan framtid för dig själv.
Om du helt och hållet kommer överens med dig själv så borde det inte vara särskilt svårt att gå vidare, men du måste fokusera på att du går fram mot ny utveckling, nya möjligheter och mot något positivt. På så sätt kan du lämna och gå mot något mera positivt, fokusera framåt i stället för att se tillbaka.
Det finns oändligt många bra vägar för att komma ur något sådant här. Om du bestämmer dig för att ditt eget bästa val är att avsluta så kan du själv börja studera och lära dig metoder och synsätt. 
Men det blir så väldigt mycket enklare om du tar professionell hjälp. En bra terapeut kan enkelt hjälpa dig att sortera dina tankar så att du kan ta det för dig bästa beslutet och du kan utan tvekan få de verktyg som du behöver för att kunna gå vidare framåt och mot en ny framtid. Det här och liknande är mycket vanliga problem som en erfaren och kompetent terapeut kan hjälpa dig med på ett rätt så enkelt sätt.

Så välj antingen att njuta av livet så som det är, se positivt på det och ta vara på den här chansen som du nu har. Gör ditt eget aktiva val att acceptera att det är som det är men låt inte de negativa aspekterna påverka dig.
Eller gör ditt aktiva och medvetna val att avsluta för att gå vidare till en framtid som är mera positiv för dig. Se då till att ta till de metoder och ta den hjälp som du behöver.
Hur som helst så är det ditt val, det ligger helt och hållet i dina egna händer, för ingen annan kommer ordna det åt dig.