• Anonym (sörjer)

    Gett upp älskare

    Jag sörjer fast jag inte har någon "rätt" till det...
    För ca ett år sedan lärde jag känna en man som jag klickade med direkt. Vi blev snabbt vänner och jobbade då väldigt nära varandra. Han var/är gift sedan mer än 20 år och jag var då i en särbo relation. Efter en händelse på jobbet som påverkade mig mycket, en kollega som blev väldigt sjuk, så insåg jag att jag inte mådde bra i min relation och avslutade den. Min särbo fanns inte för mig och hade egentligen aldrig gjort det.
    Efter detta kom jag och kollegan bara närmare varandra. Pratade om allt och ingenting. Vi har väldigt många lika intressen och tycker lika i mycket. Han är en fantastisk människa som sprider glädje. 
    Vi började messa med varandra varje kväll, hans fru lägger sig före honom och han satt uppe själv. Och självklart tog vi steget att inte bara vara nära mentalt utan även sexuellt. 
    Jag har tidigare i livet när jag var yngre (45+ nu) varit otrogen mot min dåvarande man men relativt snabbt insett vad jag höll på med och skiljde mig.
    Men detta är första gången som jag varit "den andra kvinnan". Har även blivit bedragen i yngre år så jag vet hur det kan påverka.
    Trots detta lät jag detta pågå på tok för länge. Klarade inte av att ge upp honom! Han har under denna tiden aldrig smutskastat sin fru utan gett en väldigt nyanserad bild av henne och deras äktenskap. Han har inte heller lovat mig något, bara sagt att han inte vet vad som händer i framtiden. 
    Men för två veckor sedan bröt jag med honom. Vi arbetar inte tillsammans längre och jag klarar inte av att vara nr 2. Jag vet att jag är värd mer! Och hans fru är värd mer!
    Han säger att han väljer att stanna, men att jag alltid kommer ha en stor del av hans hjärta. Att han kommer älska mig i resten av sitt liv.
    Jag har sagt att han inte får kontakta mig alls, inga mess, samtal eller mail för att bara kolla läget. Jag måste få sörja!
    Men detta är så sjukt svårt, jag gråter mig till sömns varje kväll. Längtar efter honom så jag tror att jag kommer gå sönder. Och samtidigt kan jag inte visa detta för någon. Ingen vet ju vad vi delade.
    Och att sörja, utan att visa det.... Fy farao vad det är svårt!
    Och jag går och hoppas att han saknar mig lika mycket, att han ska välja mig. Jag bara känner i hela kroppen att det är meningen att det ska bli vi. Och jag vet att det låter naivt men så är det.
    Men oavsett så måste jag avsluta. Hans fru vet ingenting och jag skulle ALDRIG berätta. Dock har jag sagt till honom att jag tycker att om han nu ska satsa på sitt äktenskap så tycker jag att han ska vara ärlig, att leva i en lögn blir man inte lycklig av.
    Barn har vi bägge två men de är tonåringar allihopa. 

    Och ni som bara vill kalla mig (eller honom för den delen) svin, snälla låt bli. Vi är bara två människor som föll handlöst för varandra.

    Får man sörja sin älskare?

  • Svar på tråden Gett upp älskare
  • Anonym (Pi)
    Anonym (sörjer) skrev 2020-12-21 00:15:24 följande:

    Tänker precis som dig, vi är ju ensamma vilket gör det svårare att släppa taget. Har man någon annan där hemma så finns ju inte samma tid att tänka på. 

    Och jag har tänkt rätt mycket på just det du skriver att så länge han har mig som tillflykt, som ger honom det han saknar i sitt äktenskap, varför ska han då lämna? Han har ju en fru som mycket funkar med, och det som hon inte kan ge honom det har han fått av mig. Nu när han inte får det längre kanske han inser hur mycket det betyder. Jag hoppas iaf på det.

    Sen vet jag inte hur du ser på övernaturliga saker men jag var till en spåkvinna i september för att jag var så vilse i vad jag skulle göra. Hon beskrev min nuvarande situation som om jag hade munkavle och frågade om min man arbetade natt för att jag fick inte prata "hemma". Sen sa hon att det fanns två vägar att gå. Den ena att jag "hade alla ingredienser och bara skulle baka kakan" och den andra att jag "skulle sitta ensam i mitt träd och vänta". Båda vägarna skulle leda till samma resultat men ta lite olika lång tid. 

    Skulle jag sitta i trädet skulle jag få vänta kanske ett halvår. Bakade jag kakan skulle det gå snabbare... 

    Jag skulle iaf få det jag ville och vi skulle bli lyckliga tillsammans. Hon var väldigt frågande till hur något som fungerade så dåligt just då skulle kunna bli så fantastiskt som hon såg att det skulle bli.

    Det var först efteråt när jag berättade för henne om att han inte var "min" som hon förstod. 

    Jag trodde inledningsvis att baka kakan betydde att fortsätta som vi gjort och att sitta ensam i trädet var att avsluta. Men innan vi avslutade så insåg jag att jag kände mig ju ensam i trädet när vi fortsatte... Så nu bakar jag kakan genom att lämna honom.

    Det visar sig om hon hade rätt...


    Wow vad spännande! Jag tror absolut på sånt där!

    Jag hoppas så att ni får varandra! Du måste lova att uppdatera här om hur det gått.

    Innerst inne vet jag att jag hoppas jag en dag ska få min men han har hela tiden sagt att det är omöjligt så det måste jag lyssna på. Känns som min hjärna börjat förstå nu.
  • Anonym (Pi)

    Haft en riktigt jobbig dag. Fick världens ångest idag när jag plötsligt slogs av den stora förändringen som väntar med min skilsmässa. Att jag väljer att ha barnen på halvtid. Allt vi hade som en gång i tiden var bra. Jag kan på ett sätt förstå de i förhållande som har svårt att lämna fast de vill. Jag säger inte att det är så i dessa fallen för det kan jag ju omöjligt veta. Men inser vikten av vad som är bekant och bekvämt och hur risken, som ett nytt förhållande faktiskt är, kan kännas enormt att byta ut mot något man vet är stabilt och fungerar "okej". Jag skulle till och med gå så långt som att säga att jag kan se hur jag själv om jag inte hade stödet jag har från vänner och familj, skulle kunna få för mig att gå tillbaka. Hade kunnat romantisera mitt och mitt ex förhållande ganska lätt om jag bestämde mig för att jag var rädd nog.
    Men jag fungerar väl inte så i grunden. Jag behöver det där, kopplingen med en annan, kopplingen som mellan min man och mig har dött. Hoppa jag hittar den med någon igen. Någon som är lika fri som jag.

  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-21 20:13:13 följande:

    Haft en riktigt jobbig dag. Fick världens ångest idag när jag plötsligt slogs av den stora förändringen som väntar med min skilsmässa. Att jag väljer att ha barnen på halvtid. Allt vi hade som en gång i tiden var bra. Jag kan på ett sätt förstå de i förhållande som har svårt att lämna fast de vill. Jag säger inte att det är så i dessa fallen för det kan jag ju omöjligt veta. Men inser vikten av vad som är bekant och bekvämt och hur risken, som ett nytt förhållande faktiskt är, kan kännas enormt att byta ut mot något man vet är stabilt och fungerar "okej". Jag skulle till och med gå så långt som att säga att jag kan se hur jag själv om jag inte hade stödet jag har från vänner och familj, skulle kunna få för mig att gå tillbaka. Hade kunnat romantisera mitt och mitt ex förhållande ganska lätt om jag bestämde mig för att jag var rädd nog.
    Men jag fungerar väl inte så i grunden. Jag behöver det där, kopplingen med en annan, kopplingen som mellan min man och mig har dött. Hoppa jag hittar den med någon igen. Någon som är lika fri som jag.


    Jo att skilja sig är väldigt jobbigt och att ha sina barn på halvtid är en sorg. Jag har ju varit där även om det var många år sedan. 

    Kan hålla med dig om att det är lätt att romantisera och bara komma ihåg det som var bra i ett förhållande. Krävs mod och styrka för att ta steget bort från det bekväma invanda. Det är väl därför väldigt många behöver "draghjälp" av ett nytt förhållande för att orka med. Men jag har en regel som jag själv försöker följa och det är - Lämna inte för någon annan, lämna för att vara själv.

    Om ens förhållande saknar det man behöver på ett sådant sätt så att man hellre skulle vara ensam än fortsätta, då är det rätt att gå!
    Sen är det ju väldigt lätt att bara tänka på de bra sakerna, den historian man har tillsammans och de lyckliga stunderna. Även om kopplingen inte finns längre, att man faktiskt inte är lycklig i nuet.

    Jag hade en lite jobbig kväll, många tankar på vad som kommer hända. Allt är ju så osäkert, jag går liksom inte vidare åt något håll utan lever just nu i någon slags limbo. Bara väntar... Men försöker känna att det är okej just nu. Att jag behöver denna väntan för att "nollställa" mig själv.
    Är det meningen att det ska bli vi (vilket jag fortfarande tror) så kommer vi få en bättre start om vi startar om på riktigt, mer öppet och ärligt.

    Och jag lovar att uppdatera här om hur det går med min spådom
  • Anonym (Pi)
    Anonym (sörjer) skrev 2020-12-22 10:14:17 följande:

    Jo att skilja sig är väldigt jobbigt och att ha sina barn på halvtid är en sorg. Jag har ju varit där även om det var många år sedan. Kan hålla med dig om att det är lätt att romantisera och bara komma ihåg det som var bra i ett förhållande. Krävs mod och styrka för att ta steget bort från det bekväma invanda. Det är väl därför väldigt många behöver "draghjälp" av ett nytt förhållande för att orka med. Men jag har en regel som jag själv försöker följa och det är - Lämna inte för någon annan, lämna för att vara själv.Om ens förhållande saknar det man behöver på ett sådant sätt så att man hellre skulle vara ensam än fortsätta, då är det rätt att gå!Sen är det ju väldigt lätt att bara tänka på de bra sakerna, den historian man har tillsammans och de lyckliga stunderna. Även om kopplingen inte finns längre, att man faktiskt inte är lycklig i nuet.Jag hade en lite jobbig kväll, många tankar på vad som kommer hända. Allt är ju så osäkert, jag går liksom inte vidare åt något håll utan lever just nu i någon slags limbo. Bara väntar... Men försöker känna att det är okej just nu. Att jag behöver denna väntan för att "nollställa" mig själv.Är det meningen att det ska bli vi (vilket jag fortfarande tror) så kommer vi få en bättre start om vi startar om på riktigt, mer öppet och ärligt.Och jag lovar att uppdatera här om hur det går med min spådom


    Tack för ditt fina svar! Jag börjar känna mig mer okej i röran av skilsmässa, pms, framtidsångest och olycklig kärlek.

    Håller med om att man inte ska lämna för någon annan, OM man inte träffar en som vänder upp och ner på livet och det känns omöjligt att återgå till det man hade innan. Någon som förändrat ens känslor för den man hade innan. Då tycker jag såklart man lämnar.

    Jag känner mig väldigt säker på att jag lägger detta bakom mig nu. Men fan vad fin han är. Vilken förlust.
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Pi) skrev 2020-12-22 10:20:41 följande:
    Tack för ditt fina svar! Jag börjar känna mig mer okej i röran av skilsmässa, pms, framtidsångest och olycklig kärlek.

    Håller med om att man inte ska lämna för någon annan, OM man inte träffar en som vänder upp och ner på livet och det känns omöjligt att återgå till det man hade innan. Någon som förändrat ens känslor för den man hade innan. Då tycker jag såklart man lämnar.

    Jag känner mig väldigt säker på att jag lägger detta bakom mig nu. Men fan vad fin han är. Vilken förlust.
    Skönt att du känner dig mer okej. Det är ju inte lätta saker att gå igenom direkt.

    Och jo så är det ju, träffar man den där som vänder upp och ner på livet så självklart lämnar man. Jag inser att jag var lite otydlig... När man då träffat den där underbara personen och vill lämna det man har, då tycker jag man ska stanna upp, tänka att "Okej, om nu han inte fanns... Vill jag då ha kvar det jag har idag? Eller har allt förändrats oåterkalleligt?" Dvs jag är hellre ensam än kvar i detta. Sen att man kanske har den där personen som står redo i kulisserna, det är ju bara en bonus Hjärta 

    Och jag lider med dig, oavsett är det sjukt jobbigt att lägga det bakom sig när man liksom inte fått en ärligt chans tillsammans.
  • Anonym (Otrohet är bra)

    Men väx upp och ut o nätdejta igen.

    Eller varför inte testa sexsajter för lösare sköna träffar.

    Problemet med kvinnor är att de lever i en mental bubbla av romantik och att vi ska komma inridande o sjunga under din balkong. Ja det finns kärlek---grattis. Men erkänn att ni även är sexuella varelser som bör lägga moralkakor åt sidan och bara ha träffar med spännande fantasifull sex som är utvecklande tills det plötsligt blir tröttsamt och då kanske ska söka kärlek eller vara ensam med häftiga sexleksaker.

  • Anonym (K)

    Ah tuff att inte setts.. tror ni ni kan hålla det?? Jag har såklart träffat han igen... jag vet inte riktigt när jag ska bryta igen..

    Jag har aldrig varit gift eller haft barn så det e ju såklart lite annorlunda för er. Men jag har brutit upp och blivit dumpad många gånger så jag vet nu hur sorgeprocessen är och att det blir ett enormt tomrum men att man senare ändå fortsätter livet ... det är bara svårt då det är ett beroende som bryts och man känner som en abstinens, därför är avslut nästan alltid jobbiga beroende på hur starka känslor man har såklart.

    Vissa har ju även problem med att vara ensamma eller anknytningsproblematik som gör att de känner sig övergivna eller så men det har jag som tur var inte så mkt. Jag vet ju att jag kan va ensam och har inte separationsångest på hög nivå utan det e mest i riktigt nära relationer som varat länge som det kan ske.

    Ja jag är också lite spirituell och har haft någon som sagt till mig lite vagt om vad man bör göra.. personen sa att han e egoist så jag tolker det som jag bör lämna honom lol.

    Ja man måste tolka det där baka kakan och sitta i ett träd. Tolkar du också det som att du bör vara själv alltså?

  • Anonym (sörjer)
    Anonym (K) skrev 2020-12-22 23:30:18 följande:

    Ah tuff att inte setts.. tror ni ni kan hålla det?? Jag har såklart träffat han igen... jag vet inte riktigt när jag ska bryta igen..

    Jag har aldrig varit gift eller haft barn så det e ju såklart lite annorlunda för er. Men jag har brutit upp och blivit dumpad många gånger så jag vet nu hur sorgeprocessen är och att det blir ett enormt tomrum men att man senare ändå fortsätter livet ... det är bara svårt då det är ett beroende som bryts och man känner som en abstinens, därför är avslut nästan alltid jobbiga beroende på hur starka känslor man har såklart.

    Vissa har ju även problem med att vara ensamma eller anknytningsproblematik som gör att de känner sig övergivna eller så men det har jag som tur var inte så mkt. Jag vet ju att jag kan va ensam och har inte separationsångest på hög nivå utan det e mest i riktigt nära relationer som varat länge som det kan ske.

    Ja jag är också lite spirituell och har haft någon som sagt till mig lite vagt om vad man bör göra.. personen sa att han e egoist så jag tolker det som jag bör lämna honom lol.

    Ja man måste tolka det där baka kakan och sitta i ett träd. Tolkar du också det som att du bör vara själv alltså?


    Jag kommer hålla det. Är sjukt envis när det gäller och i detta tänker jag inte ge efter. Hur dåligt jag än mår

    Historiskt sätt har jag verkligen HATAT att vara ensam, inte klarat av det alls. Men har jobbat på det under åren så nu är det okej, kan till och med njuta lite ibland. Dock så vill jag inte leva ensam jämt, vill ha någon att dela livet med. Både de bra och jobbiga sakerna. 
    Jag menar, semester själv... hur kul är det? (Fast jag har en kollega som är singel sedan länge och som hittar på en massa saker på egen hand och tycker det är skönt. Fast dit kommer jag nog aldrig)

    Ja, egoister är inte bra! Känns som om du behöver någon i ditt liv som bryr sig om dig och tar hand om dig.

    Jag tolkar det som om jag sitter i trädet så känner jag mig ensam och övergiven. Bara tittar på och väntar. I det fallet skulle det ta längre tid innan vi blev tillsammans på riktigt. 
    Bakar jag kakan så skulle jag aktivt välja och då skulle hans beslut komma fortare.

    Och när jag nu avslutat och sagt att han inte får kontakta mig så känns det som ett aktivt val och därmed att jag "bakar kakan". Så om hon har rätt kommer han snabbare inse att det ska vara vi på riktigt och lämna sin fru.

    När hon berättade detta för mig i september så kändes det som att sitta i trädet var att avsluta, men insåg att när vi bara fortsatte att ses och höras på hans villkor så kände jag mig bortkopplad och därmed ensam i trädet. Nu känner jag mig mera stark och att det är MITT val. Även om jag saknar honom så jag tror jag går sönder emellanåt... 
     
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Otrohet är bra) skrev 2020-12-22 21:19:58 följande:

    Men väx upp och ut o nätdejta igen.

    Eller varför inte testa sexsajter för lösare sköna träffar.

    Problemet med kvinnor är att de lever i en mental bubbla av romantik och att vi ska komma inridande o sjunga under din balkong. Ja det finns kärlek---grattis. Men erkänn att ni även är sexuella varelser som bör lägga moralkakor åt sidan och bara ha träffar med spännande fantasifull sex som är utvecklande tills det plötsligt blir tröttsamt och då kanske ska söka kärlek eller vara ensam med häftiga sexleksaker.


    Sexsajter... Jo been there done that

    Jag vill inte ha någon som kommer och sjunger under balkongen. Jag vill ha en man som kastar ner mig på sängen och tar för sig. En av de sakerna som gör det ännu jobbigare att avsluta med min älskare är ju att sexet var gudomligt! Fantasifullt och helt magiskt. Han och jag är på helt samma våglängd och har lekt och experimenterat så mycket vi kunnat.
    Dock är det svårt att leka tillräckligt mycket och ofta när det inte är vi på riktigt...
    Och enligt mina erfarenheter på sexsajter så är det väldigt många där som har någon annan hemma och bara letar sex. Visst det kan vara kul. Men sex med någon man älskar är sjukt mycket bättre! 
     
  • Anonym (sörjer)
    Anonym (Otrohet är bra) skrev 2020-12-22 21:19:58 följande:

    Men väx upp och ut o nätdejta igen.

    Eller varför inte testa sexsajter för lösare sköna träffar.

    Problemet med kvinnor är att de lever i en mental bubbla av romantik och att vi ska komma inridande o sjunga under din balkong. Ja det finns kärlek---grattis. Men erkänn att ni även är sexuella varelser som bör lägga moralkakor åt sidan och bara ha träffar med spännande fantasifull sex som är utvecklande tills det plötsligt blir tröttsamt och då kanske ska söka kärlek eller vara ensam med häftiga sexleksaker.


    Sexsajter... Jo been there done that

    Jag vill inte ha någon som kommer och sjunger under balkongen. Jag vill ha en man som kastar ner mig på sängen och tar för sig. En av de sakerna som gör det ännu jobbigare att avsluta med min älskare är ju att sexet var gudomligt! Fantasifullt och helt magiskt. Han och jag är på helt samma våglängd och har lekt och experimenterat så mycket vi kunnat.
    Dock är det svårt att leka tillräckligt mycket och ofta när det inte är vi på riktigt...
    Och enligt mina erfarenheter på sexsajter så är det väldigt många där som har någon annan hemma och bara letar sex. Visst det kan vara kul. Men sex med någon man älskar är sjukt mycket bättre! 
     
Svar på tråden Gett upp älskare