Skaffa barn själv i en relation

Så du menar alltså att du ska inseminera dig utan att informera honom? Och då kommer han inye bli bortskrämd menar du?

Du får helt enkelt bara vara ärlig. Förklara att du inte kan tänka dig att leva utan barn och att det är bråttom pga din ålder. Om han inte vill ha barn så är din plan att inseminera dog och skaffa barn själv och han får då välja om och på vilket sätt han vill vara en del av ditt liv

Nähe men vad är problemet då? Öppna munnen och tala om för honom vad det är du vill och se vad han säger. Eller du tänker att det är bättre att gå bakom ryggen på honom och inseminera dig i hemlighet för att du antar att han inte vill ha barn (än) utan att ens ha pratat med honom om det? Du tycker alltså att det är ett bättre alternativ? Ett alternativ som gör det minsta troligt att han vill ha något med dig att göra någonsin igen sen? Ska du göra det kan du lika gärna göra slut redan nu, för utfallet blir det samma bortsett från att han slipper slösa mer tid och uppleva ett sådant svek från dig. Eller du tänker kanske att han ska bli lycklig när du berättar att du är gravid för att du varit och inseminerat dig utan hans vetskap och utan att ens ha pratat riktigt om barnfrågan med honom?

För övrigt så kan det vara bra för dig att veta, om du nu inte redan vet det, att om du tänker inseminera dig i Sverige så finns det kö till behandlingen, på vissa håll är kön flera år lång, och det kommer göras en utredning kring dig. Både kring din fysiska hälsa, psykiska hälsa, sociala nätverk, sysselsättning och ekonomiska situation. Du ska även visa på att du är singel samt inte bott sambo med någon på minst ett år.

Då har du ju svaret där. Om du ska vänta på honom kommer det ta några år till och det är inte ens säkert han vill ha barn med dig, särskilt skulle jag säga att de flesta killar inte skulle stanna hos en tjej som planerar att självinseminera när han inte är redo att ha ett barn i sitt liv. Det gränsar till psycho-beteende, tyvärr. Så om du verkligen vill ha barn så är det bästa om du gör slut med killen och inseminerar som singel. Du har som sagt inte lång tid på dig innan du är för gammal, det kan ta lång tid att bli gravid och den där karusellen kommer han inte vilja vara med på med tanke på vad du berättat om honom. Barn eller en kille som ev vill eller inte vill ha barn nån gång i framtiden? Bara du vet vilket som är viktigast.

Ja men var ihop ett tag då.

Ge er relation ett år och se vart ni står då och hur ni vill göra. Ta sen ett beslut utifrån vart ni är då. Antingen vill han ha barn med dig eller inte. Det borde han veta då. Och då kan du i så fall ta kontakt med en klinik för insemination och höra det som singel.

Oj!

Jag tycker ett år är för tidigt för att skaffa barn, men man borde iaf veta om det är rätt och man satsar på en framtid tillsammans.

(Eller är det du som avrundar 7 månader, varav 3 första dejtande, till ett år i annan tråd?)

Men herregud. Varför pratar du inte bara med honom? Fråga honom var han står i barnfrågan, speciellt då ingen av er blir direkt yngre. Det är ju ingen konstig grej att prata om. Du måste ju inte kräva att ni ska börja skaffa barn nu på direkten, men du bör ju kunna prata med honom om var han står först i alla fall, speciellt innan du börjar kolla på inseminera dig. 

Hade jag varit man och min flickvän gått och blivit gravid genom donation utan att ens diskutera barnfrågan med mig först, hade jag nog gjort slut där och då. Klart du får inseminera dig bäst du vill, men vill du att förhållandet ska ha en chans att överleva bör du prata med din kille först. För visst vill du hellre ha barn med honom än nån random donator, va? För annars bör du kanske göra slut.

Bor ni ihop? Då måste du ju kolla med honom först om det är okej att det flyttar in en till.

Gör ni inte det så kör på, tycker jag. Bara du är helt öppen med det. Sen är det upp till honom om han vill stanna kvar.

Läs trådstarten, ts vet redan var han står.

Fast när man läser ts kommentarer verkar det snarare som att hon antagit vad han tycker

Jag fick snarare intrycket att de diskuterat det som i förbifarten, aldrig tagit ett riktigt snack om det. Men jag är inte förvånad att han inte är redo att skaffa familj efter bara ett år. På så sätt är spermiedonation en riktigt bra idé ändå.

Informera honom om vad som är viktigt för dig- Och låt honom förstå att du känner att du inte kan vänta längre, så får han ta ställning till det. Jag "slösade bort" 8 år av min fertila tid med någon som inte hade samma önskan eller mål som mig själv och ångrar att jag inte gjorde något åt saken där och då. Jag kunde gjort det här ensam.. Men valde att vänta på att någon annan skulle "bli redo", vilket han aldrig blev.

Jag hade 200% lämnat en person som ville ha barn genom insemination när vi har en relation.

Fattar inte ens hur man kan tänka så om den andre kan tänkas vilja ha barn, för mig är det som ett stort förräderi eller otrohet.

Så- var väldigt försiktig med att nämna detta. Kan du inte börja med att be om en allvarlig diskussion om framtiden och fråga hur länge han tycker att ni ska vara ett par för att han ska tycka att det är stabilt nog för att skaffa barn?

Du kan absolut påtala att du är oroad för biologin, att det ska bli svårt för dig om ni väntar, och höra om han är beredd att sätta någon tid för när ni kan börja försöka få barn.