Sexlöst förhållande

Sex är till för att skaffa barn, visst är det njutningsbart att ha sex, men det finns något bättre att lägga fokus på och det är kärleken. Man kan motstå sex, det är så mellan mig och min man, vi älskar varandra väldigt djupt att känslorna är viktigare än sex. Vi kanske har sex två gånger i månaden och That's it, istället säger vi söta ord till varandra, kanske smeker och kysser, men inte sex. Testa det.

Känner igen mig väl i detta. Med facit i handen borde vi separerat mycket tidigare. Visst det fanns det mycket kärlek, men mer som kärlek till sin närmsta familj. All attraktion var borta sedan länge och hur vi än försökte så gick den inte och få tillbaka.

Skilsmässa var det bästa vi gjort. Vi är båda mycket lyckligare på eget håll nu. Man kan vara en bra förälder och vän med varandra även om man inte bor ihop och delar allt. Livet är för kort för att inte levas.

Jag ger upp nu. Är det bara jag som känner såhär?

Jag ger upp nu. Vi har varit tillsammans i nio år. Vi är båda runt 40, har barn, tränar, umgås med vänner osv. Vi är aktiva och engagerade i det mesta utom i vårt eget förhållande. Jag har tagit initiativ till parterapi, varit hos sexolog och själv tagit hjälp av terapeut för att vårt förhållande ska fungera. Min uppfattning är att hon tror att förhållandet sköter sig självt automatiskt. Jag anser att man måste jobba aktivt för att hålla liv i förhållandet. Hon tycker att förhållandet är bra och hon är nöjd som det är. Vårt sexliv är så gott som obefintligt. De få gånger vi har sex är det under täcket, liggandes i sked, med släkt lampa. Det finns noll intresse att testa nya grejer. Inombords dör jag långsamt. Vi pratar mycket med varandra och hon pratar av sig medan jag aktivt lyssnar. Hon vet att jag är missnöjd med vårt sexliv men hon tycker inte att det är dåligt och förstår inte hur jag kan vara missnöjd. Det blir väldigt mycket skuld när vi pratar om vårt sexliv och det slutar med att jag känner mig äcklig och får be om ursäkt för mina snuskiga fantasier. Hon får för sig ibland att jag skulle vara otrogen mot henne och då bli hon svartsjuk och kontrollerande. Jag är inte otrogen man vad tror hon? Hon vill inte förändra något, allt är bra och hon är nöjd, då finns inga problem. Hon är en fantastisk fru och mamma och har många bra egenskaper men även sexet behöver fungera. Jag älskar sex och det betyder mycket för mig. Jag mår bra av sex men nu finns inte ens sex som en ventil längre. Hon vill bli förförd, fokus ligger på hennes njutning. Det får inte vara ansträngande på något sätt. Jag förför gärna men att lägga ner en hel dags eller veckas bearbetning på något som kanske eventuellt slutar med att ligga sked under täcket med släkt lampa börjar bli långtråkigt. Vi njuter inte tillsammans. De första tre åren hade vi ett väldigt bra sexliv sedan dess har det bara gått utför. Nu har jag tappar lusten helt och hållet. Jag blir inte ens kåt längre. Jag vet inte om jag skulle bli kåt av någon annan kvinna, oavsett så känns det hopplöst. Jag har alltid varit en sexuell person som kunnat njuta av sex. Jag har alltid känt mig sexig och attraktiv. Ska det vara såhär? Är det bara jag som känner såhär?

Jag håller med till 100%.

Att "dela vardagen" som det så fint heter tycker jag snarast för en längre bort från varandra, det är mest hårt arbete. 

Visserligen trevligt att ha någon att dela det med men det bygger inte kärleksrelationen starkare, den lever liksom sitt eget liv.