Dejting slutar alltid med dilemma

Nej, det tror inte jag heller, men ibland kan man få hjälp att sortera sina egna tankar genom att få input från andra. 

För mig innebär en god inkomst så mycket (beror ju naturligtvis också lite på hur man har tillskansat sig pengarna). Dels så ger det möjligheter att ha det trevligt tillsammans, man kan gå på fina restauranger, göra små resor osv. Men det innebär även att personen OFTA har en god bakgrund, är väluppfostrad, kan föra sig, besitter viss intelligens, men även också ofta allmänbildad/utbildad och driven. Jag har barn och är inte ett dugg sugen på att vara tillsammans med någon som har det sämre ekonomiskt och därmed tvingas sänka min livskvalitet.

Fast så är det inte. Man får räkna med att den andra dejtar andra tills man bestämmer sig för att dejta exklusivt. Det är liksom det oskrivna avtalet därute i dejtingvärlden. Kanske ser annorlunda ut på landsbygden? 

Min slutsats är att om du tänker på det sättet använder du huvudet och inte känslorna, och är inte kär på riktigt i någon av dem. 
Du kan antagligen välja vilken du vill av dem, när äktenskapet är ett faktum och barnen väl är på plats kommer dina känslor att försvinna som spår i sanden när tidvattnet drar in.

Men kär är väl något man blir? Jag är ju förälskad, men för mig är kär en djupare känsla, tillståndet mellan förälskad och att älska. Vi kanske har olika definitioner av begreppet. 

Jag har redan barn, och vill inte ha fler, så jag är inte så orolig för den situationen som du beskriver. Men du kan nog ha en poäng med att jag är lite för kalkylerande, men för mig finns det inga andra sätt. 

Ok så du har redan barn, det förändrar saken lite grann. Men då förstår jag inte hur du menar med denna mening: Om det är enbart dina barn så är det väl självklart att du tar all vab osv? 

Din definition av förälskad och kär håller jag helt med om. Man kan även älska utan att vara kär, då känns det mer som kärlek mellan syskon eller nära vänner. Kanske kan man också vara förälskad utan att vara kär? 

Du påminner om min fru, hon lever också extremt mycket i sitt huvud.

Jag förstår dig precis! Det är svårt att dejta, och att välja vem man ska träffa. Du är ju på ett stadium där du försöker bestämma vem du ska fortsätta träffa. Inte på ett stadium där du måste känna dig förälskad eller kär.

Det är supersvårt. Been there done that. Och tyvärr märkte jag att nätdejting är för svårt för mig. Jag träffade flera men ingen var rätt för mig. Hoppas det går vägen för dig!

Har inte läst alla inlägg i tråden utan bara slutet. 

Jag tror att det är vansinnigt dumt att sätta sig i i sitsen att man ska jämföra mellan olika personer och välja en av dem. Varför? Jo, för kärlek handlar inte om egenskaper som går att jämföra utan om känslor. Så fort man ska börja jämföra en person med en annan så kommer upp såna här konstiga aspekter som i trådstarten. Vadå "han är lite kort"? Antingen är han för kort för att TS ska vilja dejta honom (än mindre ha sex med honom) eller inte. Att försöka utröna vem man blir lycklig med på sikt genom att jämföra personernas längd - alla hör väl hur fel det kommer bli? 

Som person får man ha ett antal dealbreakers - egenskaper som gör att personen bara går bort (för mig t ex: skulle aldrig dejta rökare). Men i övrigt så handlar kärlek om känslor (!!! kan inte nog betona detta) och man kommer alltid till fel beslut om man tar beslut på annan grund. 

Tänker såhär, om du visar denna tråd för de tre männen. Så väljer de åt dig - problem solved!

Jisses...

Man förstår varför nätdejting är så svårt som kille. Tjejerna har för många valmöjligheter. Man blir bortvald för för att man är ett par cm för kort.

Säger mannen som bara vill dejta underviktiga. Den ironin.