• Mon 11 Jan 2021 23:38
    926 visningar
    21 svar
    21
    926

    Svartsjuka

    Ok, jag behöver lite input från er läsare om vad som är vad. Det är möjligt att jag har valt fel forum, men i och med att det är en relationsfråga så passar den kanske in under samlevnad. Frågan gäller svartsjuka och huruvida det är jag eller min andra hälft som behöver tänka om. Here goes. Jag är en kvinna in my late 40s och gift sedan snart 8 år sen med en man strax över 50 som just nu är rejält sur/arg på mig. För några dagar sen ringde min telefon mitt i natten - det var en gammal killkompis som ringde via Messenger. Det blev såklart en lite konstig situation eftersom det var både oväntat och sent + att det var en kille. Jag svarade inte utan berättade skrattande och lite nervöst för min man vem det var. Varför den reaktionen från mig? För att jag kunde se det utifrån & för att maken skulle kunna tänkas få en reaktion. Jag sa att det var min kompis M som jag känt i snart 30 år och som jag ju träffade i grannlandet för ca 7 år sen vilket han visste om. Självklart frågade han om vi haft ihop det och jag sa att jag alltid sett honom som en vän, men att han gillat mig och att ja, en situation uppstod för ca 20 år sen då vi båda var onyktra och kysste varandra en gång. En kyss som kändes helt fel och som endast ledde till att förtydliga att vi bara var vänner. Iaf. Ikväll frågade han om M ringt igen och jag sa att han inte gjort det, men att vi skrivit på Messenger att vi skulle höras nån annan dag. Tystnad. Kort därefter tog han bort sin hand från mitt ben och efter en stund distanserade han sig från mig fysiskt. Detta medan vi tittade på en serie. Jag satt och kämpade med olika känslor och funderade fram och tillbaka på vad som är rätt att göra och så efter serien sa jag att vi kanske kunde prata om detta. Prata om vad? fick jag tillbaka. Lång story short. Jag valde att fråga om han var ok med att jag ringde min kompis och fick som svar att jag redan skickat mejl till honom så varför frågar jag ens om vad han tycker? Jag sa att en planering går att göra ogjort vilket inte accepterades. Min make hade inget intresse av att prata resonabelt om detta utan gick in till sovrummet. Nu har han precis varit i vardagsrummet här med mig och frågar ut mig om honom, vad jag får ut av vår vänskap och hur mycket betyder vår vänskap jämförbart med min vänskap med mina väninnor samtidigt förklarat att han inte kan förstå hur jag kan mejla honom och föreslå att vi hörs en annan dag. Detta gäller alltså en kompis jag haft i snart 30 år från min tid i USA, som jag hörs med i snitt vart 4 år, men som jag träffade för 7 år sen när jag hälsade på släkten i grannlandet som maken sagt ok till och som nu bor och jobbar i Uruguay (han jobbar internationellt). Vår vänskap består av att vi kollar läget, har det kommit några nya barn, äktenskap, hur mår föräldrarna osv. Jag har inte gett min make ngn som helst anledning till svartsjuka under våra snart 8 år - jag har tvärtom begränsat kontakten med ex och har - förutom M - bara väninnor. Jag vill inte vara respektlös mot maken, men samtidigt känner jag en starkt obehaglig känsla och är inte ok med hans reaktion vilket jag tydligt förklarat och som återigen resulterat i att han gått medan jag är kvar i soffan. Jag kan gå med på att jag skulle kollat med honom om han var ok med att snacka med M just för att vara transparent, men jag hade då förväntat mig att han sagt ja. Har svårt att förhålla mig till den här reaktionen som ger mig ett stresspåslag och gör mig obekväm. Vad tänker ni?

  • Svar på tråden Svartsjuka
  • Tue 12 Jan 2021 13:09
    #11
    +1

    Är han din partner eller fångvaktare?

  • Anonym (Anony­m@)
    Tue 12 Jan 2021 13:10
    #12
    Anonym (...) skrev 2021-01-12 05:42:46 följande:
    Är du av annan åsikt?

    TS din makes reaktion känns lite sådär. Har du alltid haft kontinuerlig kontakt med din gamla vän så känns hans reaktion överdriven.
    www.familjeliv.se/forum/thread/80826222-har-jag-ljugit-for-min-partner/1

    Här är ett typexempel varför jag svarade som jag gjorde i mitt inlägg (#2)
  • Anonym (Man)
    Tue 12 Jan 2021 13:59
    #13
    +2

    Ni behöver förbättra er kommunikation och ni behöver öka er ömsesidiga förståelse för varandras olika sidor och egenheter.
    Allt i en relation kan inte bli rättvist och exakt lika eftersom båda parter har olika personlighet och tycker (förhoppningsvis!) olika om olika saker och i olika frågor. 

    Man måste ta ansvar för att öva upp sin egen förmåga att förstå sin partner och öva sig i att sätta sig in in hans situation.
    Man kan verkligen inte bara utgå från sig själv, eftersom man är så olika. Men självfallet hjälper det ibland att tänka tvärtemot, t ex vad skulle du själv tycka om att en kvinnlig bekant till honom börjar höra av sig om nätterna, att han träffar överenskommelser med henne och lovar henne saker "bakom din rygg", en kvinna som har en (liten?) "crush" på honom och att de faktiskt tidigare har haft någon typ intim relation som innehåller hångel. Hur skulle du tänka om det?

    Du kanske inte alls skulle bry dig? Men även om du inte skulle bry dig om det så bör du försöka förstå att han är inte lika som du och han reagerar annorlunda än du.

    Jag tycker trots allt att han visar onödigt mycket svartsjuka, under förutsättning att din beskrivning stämmer och är helt objektiv (?), 
    alltså om din beskrivning även stämmer helt med hur han skulle beskriva att han upplever samma händelse (..?).

    De personer som är överdrivet svartsjuka har ett personligt problem.
    Men det är självfallet också ett gemensamt och ömsesidigt problem i relationen, i tvåsamheten, som båda parter kan behöva ta hänsyn till och man bör hjälpas åt att minska problemen, om man vill att relationen ska bli så bra som möjligt.
    Alla personer i alla relationer har ju sina egna individuella egenheter, sina egna styrkor och svagheter. För att tillsammans, och var och en ensidigt, ska kunna hantera detta på bästa sätt så måste man förstå att man kan aldrig kräva att det ska vara rättvist och exakt lika.
    Om båda parter i relationen bättre kan förstå den andres egenheter, styrkor och svagheter, förstå de skillnader man har sinsemellan, så har man givetvis bättre möjlighet att få till en bra relation,
    om inte annat så för sin egen skull...

  • Anonym (...)
    Tue 12 Jan 2021 17:54
    #14
    Anonym (Anonym@) skrev 2021-01-12 11:27:59 följande:

    Hur tycker du man skall reagera när det ringer mitt i natten till ens partner och man inte känner att man får ett tillfredsställande svar på varför?


    Jag kan tycka att även TS reaktion är lite märklig för all del. Varför blev hon nervös? Är hon rädd för sin man? Varför frågade maken ens om de haft ihop det? Om hon känt vännen i 30+ år så borde maken vara närmare införstådd med hur den relationen ser ut.

    Från mitt eget perspektiv så skulle detta mycket väl kunnat hänt. Jag har många nära vänner av andra könet, har alltid haft. Och jag har aldrig haft ?ihop det? med någon av dem. Men min make känner ju dessa män och deras familjer. Det hade aldrig uppstått någon dramatik. Däremot hade ju jag svarat om någon ringt mitt i natten för jag hade ju trott att det hänt något.
  • Anonym (Jo)
    Tue 12 Jan 2021 17:59
    #15
    Anonym (Hm) skrev 2021-01-12 01:46:17 följande:
    Man kan faktiskt ringa fel även på natten.
    Absolut.
  • Anonym (jury)
    Tue 12 Jan 2021 19:22
    #16

    En fråga som TS inte ger svar på är, varför ringde vännen mitt om natten? Fumlade han med telefonen, hade han fått en blackout och glömt tidsskillnaden mellen Sverige och Uruguay eller något tredje?

    Det är det första TS borde ha tagit reda på via messenger dagen efter för att kunna berätta om orsaken till sin man för att avdramatisera det hela. Bara för att signalera att hon heller inte tycker om att bli kontaktad mitt om natten av gamla bekantskaper. Verkar lite nonchalant av TS om hon nu inte gjort det.

  • Wed 13 Jan 2021 00:06
    #17

    Tack för era svar - jag uppskattar att få feedback som inkluderar kritik från fler perspektiv än ett. Att vara helt objektiv i en egenupplevd beskrivning är nog egentligen omöjligt, men jag har försökt att vara nyanserad.

    Min man säger att han är svartsjuk - inte för att jag gett honom en anledning till det - utan pga sin historik av att bli sviken både som barn och ung vuxen, men också för att han varit en svikare. Det han reagerat på, som jag skrev om igår, var att jag messade tillbaka till M utan att säga ngt till maken om det. Att samtalet kom mitt i natten hjälpte inte, men tydligen hade M ringt omedvetet från Uruguay (som ligger i en annan tidszon) där han bor & jobbar. Men ytterst handlade reaktionen om att M är en man och jag en kvinna & en platonisk vänskap mellan män/kvinnor är e? ekvation som min make inte får ihop. Jag kan förstå resonemanget, men vi pratar om en nyårshälsning från andra sidan jorden 7 år senare från en person som jag bryr mig om som vän. Problemet jag har är reaktionen från min make som fick mig att känna ett starkt obehag. Det kändes kontrollerande och aggressivt vilket jag inte är ok med. Min man och jag träffades sent i livet, gifte oss snabbt och lärde känna varandra först efter att vi gift oss och som någon av er nämnde, så finns det röda flaggor i vår relation. Vi har svårt för att kommunicera - vi missförstår varandra ofta vilket leder till konflikter. Vi är dock lösningsfokuserade och lyckas gång på gång jobba oss tillbaka trots våra olikheter. Han - en charmig extrovert som formulerar och testar sina tankar medan han pratar och har alla symptom på ADHD man kan ha. Jag - en social introvert som vill förstå och leda påståenden i bevis och som ogillar hetsiga debatter där adrenalinet flödar. Vi är olika och vi kämpar. Jag förstår att äktenskapet är ett arbete och jag förstår vikten av att försöka möta varandras behov även om man inte alltid känner för det och även om det är en utmaning. Men nånstans blev hans sätt att bemöta mig på igår kväll nästan droppen som fick bägaren att rinna över.. Idag har vi dock pratat hela dagen och både blottat oss, varit introspektiva, inlyssnande, självkritiska och kritiska mot varandra, pratat om separation och vår relation och har väl landat i att vi inte har ett fullskaligt krig längre.

  • Anonym (Man)
    Wed 13 Jan 2021 00:26
    #18
    ChickfilA skrev 2021-01-13 00:06:27 följande:

    Tack för era svar - jag uppskattar att få feedback som inkluderar kritik från fler perspektiv än ett. Att vara helt objektiv i en egenupplevd beskrivning är nog egentligen omöjligt, men jag har försökt att vara nyanserad.

    Min man säger att han är svartsjuk - inte för att jag gett honom en anledning till det - utan pga sin historik av att bli sviken både som barn och ung vuxen, men också för att han varit en svikare. Det han reagerat på, som jag skrev om igår, var att jag messade tillbaka till M utan att säga ngt till maken om det. Att samtalet kom mitt i natten hjälpte inte, men tydligen hade M ringt omedvetet från Uruguay (som ligger i en annan tidszon) där han bor & jobbar. Men ytterst handlade reaktionen om att M är en man och jag en kvinna & en platonisk vänskap mellan män/kvinnor är e? ekvation som min make inte får ihop. Jag kan förstå resonemanget, men vi pratar om en nyårshälsning från andra sidan jorden 7 år senare från en person som jag bryr mig om som vän. Problemet jag har är reaktionen från min make som fick mig att känna ett starkt obehag. Det kändes kontrollerande och aggressivt vilket jag inte är ok med. Min man och jag träffades sent i livet, gifte oss snabbt och lärde känna varandra först efter att vi gift oss och som någon av er nämnde, så finns det röda flaggor i vår relation. Vi har svårt för att kommunicera - vi missförstår varandra ofta vilket leder till konflikter. Vi är dock lösningsfokuserade och lyckas gång på gång jobba oss tillbaka trots våra olikheter. Han - en charmig extrovert som formulerar och testar sina tankar medan han pratar och har alla symptom på ADHD man kan ha. Jag - en social introvert som vill förstå och leda påståenden i bevis och som ogillar hetsiga debatter där adrenalinet flödar. Vi är olika och vi kämpar. Jag förstår att äktenskapet är ett arbete och jag förstår vikten av att försöka möta varandras behov även om man inte alltid känner för det och även om det är en utmaning. Men nånstans blev hans sätt att bemöta mig på igår kväll nästan droppen som fick bägaren att rinna över.. Idag har vi dock pratat hela dagen och både blottat oss, varit introspektiva, inlyssnande, självkritiska och kritiska mot varandra, pratat om separation och vår relation och har väl landat i att vi inte har ett fullskaligt krig längre.


    För er skulle det nog vara utmärkt med lite professionell hjälp, förmodligen både parterapi och enskilda samtal.
    En god terapeut är utmärkt väl tränad och mycket van vid att hjälpa par och enskilda lösa upp sådana här knutar. Det här är väldigt vanliga problem, det är nog vanligare att dessa problem finns i de flesta förhållanden än att de inte finns. Och i de flesta fall ganska enkla problem att avhjälpa eller åtminstone att nå stora förbättringar.
    Se till att skaffa er god hjälp innan det är för sent.

    Om ni inte kan får bra hjälp gratis via er kommun så är det ändå värt att betala för det. En skilsmässa är mycket dyrare än vad god terapi kostar, även räknat enbart i kronor.
  • Wed 13 Jan 2021 00:38
    #19

    Förstår din mans reaktion, självklart ställer han frågor. Din man behöver veta att du prioriterar kärleken framför allt. Säg till din man att om han vill så kan du bryta kontakten med M, eftersom att kärleken kommer först. Vill din man inte att du ska bryta kontakten, så fråga om han vill att kontakten med M ska minskas ner. Förstår att din man upplever M som ett hot mot er relation eftersom du och M faktiskt HAR gjort något tidigare och M ringer konstiga tider så din man försöker väl komma underfund med M's motiv. Sanningen är nog att M inte skulle tackat nej till dig om du visade intresse, därför frågar han dig hela ditt liv om du har någon relation m.m.

  • Wed 13 Jan 2021 16:44
    #20

    Vi har tidigare gått i terapi och är öppna med varandra & även andra. Maken får absolut ställa frågor & jag har föreslagit att han kan träffa M om nu det blir aktuellt eftersom M och jag haft kontakt 1 gång de senaste 7 åren och hemmahörande i USA när han inte jobbar internationellt. Jag gömmer inget för maken - han har fri tillgång till allt som är mitt. När vi gifte oss offrade jag i stort sett allt för honom vilket också har gett honom en trygghet och lagt grunden för hans tillit till mig. Men jag är varse drag jag upplever han har - drag som för mig blir skadliga. Att blotta allt här i detta forum är inte så enkelt, så att hitta en skicklig terapeut är nog vägen att gå. Men tack för er input i just detta. :)

  • Anonym (jury)
    Thu 14 Jan 2021 12:15
    #21

    Nog överreagerar din man rejält och kommunikerar dessutom sitt missnöje dåligt. Han borde inse att när din kontakt med M är så sporadisk och denne bor i en annan världsdel så är den inget hot.

    Men från din sida tycker jag också att din vänskap till M inte verkar vara helt så platonisk som du önskar den var. Formuleringen "jag ser honom som en vän, men han gillar mig och.." tyder på du är klar över att han nog vill vara intresserad av mera om du också var det. Den är platonisk för att du har valt att den skall vara det.

    En detalj som kanske påverkar bedömningen av historien lite grann - var du och M båda singlar när den kyss som kändes helt fel inträffade? 

Svar på tråden Svartsjuka