Hur ser ni feminister på detta?

Shit vsd nedvärderande?! -

Jag rensar avlopp, jag meckar bilar, tvättar, byter glödlampor, byter bajs blöjor, men det var 100 år sen. Men har Dita von Teese, Sofia Loren, Marilyn Monroe jag mfl. som en utav mina kvinnliga förebilder (utseendemässigt, inte livsstilen)

Här hemma bestämmer oftast jag men Min man tar lika bra beslut oxh vi bestämmer tillsammans.

Min make brukar säga :du bestämmer. Och vi tänker oftast väldigt lika. 9 av 10. Så och om han tänker Porsche och jag Corvette. Vem fan bryr sig.

Även om det skulle vara 50/50 eller 30/70 av åsikter.

Man ska tycka olika.

Jag är sann feminist vilket innebär att det är viktigt för mig att samhället skapar samma dlrutsättningar för människor oavsett kön. Jag me ar också att det är viktigt att arbeta för att motverka de föreställningar vi har på oss själva och amdra baserat på kön, att vi förbäntar oss att vi ska vara på ett visst sätt för att vi är man eller kvinna.

När det gäller att se till arbetsfördelning osv handlar det om kollektivet och gruppnivån, inte om individer.man ser vilka strukturer som finns på gruppnivå och som kan bero på våra föreställningar om män respektive kvi nor. Att man vill se att män och kvin or på samma villkor kan försörja sig och vara ekpnomiskt självständiga innebär inte att varje enskild kvinna och man ska tjäna exakt lika. På samma aätt innebär inte en jämn arbetsfördelning i hemmet oavsett kön att varje par delar varje hemuppgift exakt lika.

Vad gäller individers förmåga, anser jag personligen (vilket egentligen inte har med feminism att göra utan andra politiska åsikter) att samhället ska sträva efter att varje individ kan klara sig på egen hand utan att vara beroende av en anhörig. Om man på grund av sjukdom eller funktionsnedsöttning på lång sikt inte kapabel att på egen hamd utföra nödvändiga uppgifter ska man ha möjlighet attfå hjälp av samhället för att bli självständig i det, personlig assistent, boendestöd osv.

För att svara på din konkreta fråga så har jag aldrig behövt hjälp av en man med något ihemmet på grund av brist på fysisk styrka. Skulle jag leva tillsammans med någon skulle det vara självklart att vi delade lika på uppgifter så tillvida att vi tog lika mycket ansvar och att vi fick lika mycket fritid. Om det var något som min man kunde men intr jag (tex på grund av oli,a uppfostran på grund av kön) sku,le jag be honom lära mig det. Jag vill vara kapabel att sköta allt som krävs i mitt hem.

Tillägg. Om det vore något som jag inte klarade på grund av fysisk styrka om min partenr var mycket starkare än mig så skulle jag givetvis kompensera den uppgiften med att göra en annan uppgift i gengäld. I ett hem anser jag att man hjälps åt oavsett om man är en man och en kvinna som lever tillsammans eller två män eller trå kvinnor (eller fler vuxna personer än 2).

Generellt har jag tagit till mig den gamla devisen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Detta oavsett könstillhörighet.

Både jag och min man är feminister och vi eftersträvar lika fördeling av ansvar och arbete med hem och barn. Att en ensam skulle ansvara för ekonomin vore fullkomligt otänkbart!

De första åren vi bodde ihop styrde vi upp allt mycket med städschema och sådär. Nu har vi en gemensam syn på vad som behöver göras och hjälps åt efter förmåga. Och förmågan har varit väldigt skiftande, i synnerhet för min del vars kropp tagit mycket stryk av graviditeter, även på lång sikt.

Målet har alltid varit att dela lika på ansvar och arbete. När en i förhållandet lever med kronisk smärta innebär det dock inte alltid att vi gör hälften var. Det blir efter förmåga.

Feminist, javisst!  Och med detta menas att ena halvan av mänskligheten inte ska ha en rad rättigheter som underhålls den andra halvan endast baserat på vilka kroppsdelar man föds med! Detsamma gäller skyldigheter som naturligtvis gäller både män och kvinnor. Sen finns det förstås biologiska skillnader mellan könen, t.ex. muskelmassa - men där kan det också skilja väldigt mycket mellan individer och samma sak gäller vilka uppgifter man har lättare för att utföra.

Mitt hushåll:
Båda arbetar 100% Ganska stora barn nu ,vi har delat lika på föräldraledighet, han har tagit mest vab då han har lättare att komma i från än jag. Jag har högre lön.

Matlagning sköter den som är ledig eller minst trött
Jag handlar mest
Jag sköter tvätten
Han städar mest
Båda diskar.
Den som kan skjutsar barn, vi turas om att ta sovmorgon båda är lediga
Båda försöker hålla kolla på minsta barnets läxor, utvecklingssamtal mm. Den som är ledig går.
Verkstaden sköter det som är krävande med bilen - båda kan byta däck och har gjort det förut, men vi är ganska bekväma : )
Vi hjälps åt med trädgården, Jag klipper  oftast gräset, han beskär träden.
Skottar snö och krattar löv gör båda vid behov.

Tycker att vi har delat upp det på ett sätt som passar vårt liv och våra förmågor och det är ju huvudsaken!

Förädraledigheten tog jag hela. Han ville vara pappaledig men nej på det. Mina dagar. Vill han ta det ifrån mig får han lära sig att krysta ut barn ur snoppen först.

Jag rekommenderar att gå igenom denna lista:

vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar/checklista-for-familjen---om-ansvarsfordelning.pdf

Det är nog ytterst få som anser att varenda punkt ska delas 50/50, och själv anser jag inte ens att den totala arbetsbördan behöver delas exakt lika eftersom det finns omständigheter som gör att det inte är lämpligt att göra det. Vi har alla olika ork, olika muskelstyrka, olika sömnbehov, olika behov av egentid. Kanske jobbar den ena mer än den andra, har längre restid eller har uppgifter utanför hemmet och jobbet som måste göras. Det viktiga i slutändan är förstås att båda är nöjda med uppdelningen.

Att faktiskt sätta sig och gå igenom vem som gör vad kan dock vara väldigt värdefullt. Ibland kan det vara så att en i förhållandet känner sig missnöjd men inte riktigt kan sätta fingret på exakt vad det är som känns orättvist. Och den andra kanske är medveten om partnerns känslor, men ser inte heller riktigt var problemet ligger utan upplever att de har ett jämställt förhållande. Att göra en lista och mäta jämställdheten kan hjälpa till att identifiera var problemet ligger.

Det är väll bra att ni har det uppdelat på ett sätt som funkar för er. I det stora hela låter det hyffsat men samtidigt som att hon får göra mer.

Trädgården behöver knappast röras nov-april? Bilar behöver inte omsorg varje dag. Då står hon där och planerar, handlar, lagar mat och sköter all disk vilket enligt mig är ett jättejobb. Tvätten du sköter låter inte lika tidskrävande. För att svara på din fråga hur en feminist ser på saken skulle jag kanske råda er att se över hur många timmar per vecka ni båda lägger på dessa sysslor i veckan och jämföra? Ev göra nån justering om det blir för stora skillnader åt nått håll?