Bim April 2021 - Första barnet

Hej, jag är helt ny här men har läst i såna här trådar hela dagen och blir så stärkt av hur snälla och stöttande alla verkar vara! Jag och min sambo började försöka förra månaden. Har alltid haft inställningen att det skulle ta jättelång tid att bli gravid, men så ett par dagar innan BIM fick jag massa gravidsymtom och mycket riktigt plussade jag på BIM. Blev superchockad och överlycklig, sambon likaså. Ett par dagar senare började jag blöda kraftigt, så antagligen ett supertidigt missfall. Blev förkrossad. Hur mycket man än läser om hur vanligt det är blir man ändå orolig att något ska vara fel på en och att det ska hända igen.... slutat blöda idag och försöker samla ny kraft för nytt försök nu i mars. Lägger till mig i listan!

Neongirl 1/4, 38 år (6:e försöket, ett missfall)

Mizzi26 - ?/4, 26 år (5 försöket, ett missfall)

Link93 - 3/4, 29 år (21 försöket)

jlinnea - 3-4, 26 år (9 försöket)

TheSch92 4/4, 28 år (2 försöket)

An26 4/4, 26 år (2a försöket, ett missfall)

Kimsann, 6/4, 24 år (2 försöket)

Emlan93, 12/4, 27 år (5-försöket, ett missfall)

VirrePirre06, 14/4, 30år (5e försöket)

Stickling, 27/4, 33 år (10:e försöket

Oj de gick iväg lite fort. Men ja nu väntar jag bara på mensen till nästa helg och sen kan vi börja försöka Igen! Om vi prickat nästa ÄL blir det ju antagligen ett JUL-barn. Hmm. Chansen är ju rätt liten men ändå :p

Alltså, ni skriver ju så många fina och sanna saker:

Kimsann - om att vi faktiskt är så häftiga som kämpar och bryter ihop och samlar ihop oss igen för att fortsätta den ibland väldigt utmananade och kämpiga vägen mot våra mål.

Mizzi26 - om värmen i att se alla återkommande namn och allt stöd ni ger så att man inte känner sig så ensam på den här resan, samt om att försöka hitta glädje mitt i allt det svåra.

Emlan93 - om att försöka lita på våra kroppar och inte glömma bort att leva på vägen.

Stickling - om att det finns något fint i att följas åt och se bekanta namn återkomma, för att vi går igenom samma sak och kan förstå kampen och längtan som vi bär.

Till alla ni fantastiska kvinnor här inne: jag ser upp till ER och ni är verkligen inspirerande! 

Vad tråkigt att vi är fler som mår dåligt! <3 Hoppas du kan komma på några saker att lista, fråga annars din man om tips? På min lista skrev jag bland annat gå på restaurang (eller köpa take away från en finare restaurang, alltså inte burgare, pizza eller sushi, och köpa dricka till och köra restaurang hemma). På helgen vill jag grilla lunch och koka kaffe över eld i solen i samband med en trevlig utflykt eller ladda upp med en riktig tv-spels- eller seriedag hemma med godis om det är dåligt väder! Yoga gillar jag att göra så om det känns mindre slitigt kanske det kan passa? Jag körde en yoga with Adrienne-månad i januari och tyckte jag mådde bra av det (ett pass om dagen 15-30 minuter, orkar man inte yoga så ligger man bara ner och slappnar av och lyssnar på henne). Köpa ett nytt roligt pussel att lägga! Eller ett brädspel man kan spela på två personer. Starta bokklubb med en kompis eller flera och köra den online om man inte vill/kan träffas irl. För några veckor sedan körde jag och en fd kollega after work vid en grillring som hennes BRF har, grillade hamburgare och drack en öl - så mysigt och trevligt nu när man inte vill/kan gå på krogen. Har ni på någon gång tillgång till bastu så kör en bastukväll? Vi har både i föreningen där vi bor samt hos mina föräldrar - så mysigt att få slappna av i lite värme tycker jag :)

Och ja, som några kanske tänker notera så dricker jag ibland vin/öl/kaffe och äter godis/socker för det har inte gjort någon skillnad för mig att utesluta detta. Jag mår bättre av att inte köra restriktioner mot mig själv så jag intar sådana onyttigheter i lagoma doser när jag behöver :)

Från en som har gått in i väggen tidigare, så vill jag säga; lägg inte på en massa aktiviteter om du upplever stress redan från jobb och övrigt. Nu vet jag att du tror det handlar om annat och så kan det absolut vara. Att bara barngrejen tär på psyket och att vi har en lång och mörk vinter bakom oss, men hursomhelst. Lyssna på vad din kropp behöver. Kanske behöver den total prestations-paus? Det är så mycket prestation i allt vi gör dagligen. Jobbet, försöka få till en graviditet nu, upprätthålla relationer osv osv. Det är lätt när man mår dåligt att tänka att man behöver "rycka upp sig" och införa roliga saker. Och det kan vara rätt om man "bara" är deppig, men finns det också stress med i bilden blir det lätt kontraproduktivt. Jag försökte rycka upp mig med massa nya intressen och det var DET som gav mig sista knuffen över kanten till en utbrändhet. Min kropp och huvud skrek att den ville få vila, vila, vila och bara vara men jag lade till fler saker istället. Tänkte att om jag tränar tex så frisätter jag endorfiner och DÅ kommer jag må bra igen! Slutade med en panikattack på gymmet. Och då testade jag lägga på andra grejer och ni kan ju gissa hur det gick...

Så mitt råd till dig är att fundera över vad det är just DU behöver. Är det roliga aktiviteter eller är det att sträck-kolla Greys anatomy eller någon annan långserie tills våren är i full blom och lusten att göra saker kanske kommer av sig själv? Att lära sig lyssna på kroppen och dens behov har man så otroligt mycket igen resten av livet <3

Ta hand om dig <3 kram!

Ja det kan va lite "risky" att känna hopp >< hah.. men samtidigt tycker jag att man ska tillåta sig att känna de känslorna om de kommer <3

Åh, jag har själv så himla ont i kroppen efter jobbet, min rygg gör så ont att jag knappt hålla mig upprätt, och det blir man så otroligt trött av.. så orkar inte riktigt med träning alla gånger heller, och har inte gjort på ett bra tag. Har bara velat gråta av tanken att träna efter jobbet. Efter mycket om och men har jag istället tillåtit mig själv att ha lite lugnare träningsformer just nu, eller bara "viloövningar" som inte känns belastande att göra, utan snarare avlastande. Tidigare har jag hela tiden tänkt att det inte räcker som träning, för jag måste bli svettig och förbränna etc. Skiter i det, och tänker bara att det gör mig gott att; göra lite vilosamma yogaövningar, är jag väldigt trött så kan jag bara ligga på spikmattan en stund, känner jag mig lite starkare kanske jag gör några pilatesövningar på yogamattan. Inget som tar varken mycket tid eller mycket ork. Jag har varit så motvillig till detta tidigare, just för att jag som sagt tyckt att det inte riktigt räckt på nåt sätt. Men tror det gäller att hitta en nivå man orkar med, istället för att sätta ribban för högt där man inte orkar, och så blir det inte av istället. Så tror jag man till slut kommer till en punkt där man kanske orkar öka på lite grann, om man nu har som ambition att göra det. Nu kanske det inte var det du ville ha svar på, men tänkte bara på det när du skrev att du har ont i kroppen och inte orkar träna, precis som jag :) Kram 

Så tråkigt att höra att du inte mår bra :( Jag tror att vi är många som kan känna igen oss och det är ju inte konstigt att den här påfrestande resan gör att man mår dåligt i perioder. För min egen del tänker jag att det dels kan vara att jag nu faktiskt känner allt fysiskt och psykiskt som ens menscykel försökt säga tidigare men inte kunnat pga p-piller, och att det är först nu jag lär känna min kropp hur den är naturligt utan preventivmedel. Sedan tror jag att varje månad mensen kommer bryts jag ner en liten bit för varje gång, och att det i samband med pandemin där man inte har lika mycket att distrahera tankarna med gör att man går in ännu mer i det som känns tungt och svårt och ibland hopplöst. Med det sagt: om du mår dåligt är det aldrig fel att söka hjälp, det kan vara jätteviktigt även om du inte tror att du är deprimerad. Det finns alltid någon med mer erfarenhet som kan hjälpa en tänker jag.

Som Ericky skrev, du får känna efter om du tror att du mår bra av att göra saker eller att faktiskt ta en paus från att göra saker. Oavsett kanske en lista på saker att se fram emot kan vara bra, så behöver du inte börja göra saker nu om de känns som måsten, utan mer se om det finns något du kan bli glad av att se fram emot och göra sånt som känns glädjefyllt men inte tar energi, om du förstår hur jag menar? <3 

Apropå listan: så bra idé! Vi är ju alla så olika, men jag tänkte dela med mig av några saker jag kom på för min egen lista, eftersom du frågade om tips 

//

 Jag har inte varit på topp senaste veckorna känslomässigt så jag behövde tänka och klämma fram sakerna på min lista, men til slut blev det en hel del och jag blev lite pepp ändå när jag läste igenom alla idéer till slut.

Saker jag kan göra nu: Videosamtal med någon jag tycker om men inte träffar så mycket i pandemin, t.ex. systerson, mormor, vänner. Se film ihop på distans: alltså ha telefon- eller videosamtal när vi streamar samma film tillsammans med någon jag tycker om på annan ort, tex syster eller vänner. Unna mig någon nätshopping som jag kanske egentligen inte behöver men vill ha. Hundar, alltid vara nära hundar, haha. Ha en spelkväll med min sambo. Gör en utflykt i skogen och fika. Digital aw med kollegor, vänner eller familj. Grilla. Tv-spels eller seriemaraton med godis som Link92 skrev! Sitta på balkongen när det är soligt. Bokklubb eller i alla fall samläsa en bok med ett par andra personer. Ta en liten mini spadag hemma där jag tar hand om kroppen. Laga en ny maträtt eller typ av mat jag aldrig testat. Klä upp mig och göra en festlig trerätters hemma tillsammans med sambon. Testa att måla, antingen på fri hand eller med en paint by numbers jag beställt på nätet, apropå köp man inte behöver men vill ha  Och så några saker att se fram emot lite längre fram när smittspridningen minskat osv: Hotellnatt med sambon. Övernatta i en mysig stuga. Spadag med sambon eller vänner. Mysa i fjällen i sommar. Se en ny, svensk stad i sommar. Bada. Fika med en kompis. Gå på restaurang. Sitta på en uteservering. Ligga på en filt i solen och läsa en bra bok med en kall drink i handen. 

Lycka till med din lista och med allt annat. Jag är övertygad om att du kommer att hitta saker till din egen lista, och för mig kan det ibland lindra oron lite att tänka på citatet: this too shall pass. Inget varar för evigt, så det kommer inte alltid att kännas så här tungt. När det efterlängtade plusset kommer, ja då kommer vi ju att vara så tacksamma och ödmjuka för det magiska kroppen kan göra. Stor kram! 

Hej på er! Har försökt läsa allt sen jag skrev här sist, men behövde koppla bort under/efter mensen. Det var så många inlägg som jag höll med om, så jag taggar ingen men ville "svara":

Det är många som skriver om nedstämdhet, och jag känner verkligen igen er! Jag var brutalt deprimerad under en 3års period, där man bara går på autopilot genom livet och gör inget mer än så. Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde att jag klev ur den helvete, men glädjen börjar verkligen med små små saker. Att inte ta sitt kaffe vid datorn/på språng på jobbet och verkligen njuta av stunden, stänga ögon och bara var. Sit i solen en stund. Att klappa sig på axeln att man borstade tänderna 2ggr per dag, att klä på sig i något man verkligen tycker om, och inte bara slänga på sig första bästa från garderoben (händer mig så ofta att jag använder samma kläder hela tiden då de är alltid längst fram i byrån). Någonstans finns en liten grej som du kan hålla fast i som hjälper på ett litet sätt, och de små saker spelar stor roll när man mår dåligt.

Och med yoga, det finns tuffa och det finns enkla yoga. Jag har hittat Bettina Rae som har bra "fertilitets yoga", videos/yoga kring MF, graviditets yoga och allt emellan. Den jag kör varje dag är verkligen bara en stretchning, men att ta 20min och gör det så känns det verkligen som att jag har "gjort" något, fast jag har "endast" legat på mattan i obekväma stretch positioner  tar nästan noll energi men jag mår bättre efter det på något sätt.

Jag köpte också en Nintendo Switch och spelar mycket gammal SNES spel från barndomen  tog upp "pixel art" och återskapat en scen från en gammal Zelda spel, slöste mycket tid på det men var så stolt över det! Jag köpte en "paint by numbers", känns så lugnande. Har också haft "vuxen målarbok" som är också kul. Jag och mannen går ut på "fika promenader", ta take away från Esperesso House och bara vandra runt lite innan vi går hem, det är inte mycket men jag mår alltid lite bättre efter det.

Bara man själv vet vad man mår bra av, och det är skillnad mellan att må bra, och att "bara inte må värre". Kram på er alla 

Kul att jag kunde bidra med nåt <3 tror det är så himla lätt att man inte kommer igång för att man sätter ribban för högt, det känns då för överväldigande och för jobbigt helt enkelt. Man får börja där man känner att man orkar <3 Och det tror jag är särskilt viktigt om man har smärta i kroppen!

Det låter ju hemskt. Smärta i kroppen och andra diffusa problem är något den vanliga sjukvården är otroligt dåliga på, enligt min erfarenhet iallafall. Jag har nämligen haft problem bland annat med handleder etc. och syns det inget på blodprov eller röntgen så känns det som att dom inte vet vad dom ska göra. Tror snarare du kanske skulle kolla upp någon funktionsläkare? Tror tyvärr inte det är särskilt billigt dock.. men dom har ett bredare perspektiv vad jag har förstått, och går till grunden med lite mer diffusa problem. 

Hoppas du hittar ett sätt som funkar för dig <3