Mobbing eller självförvållat?

Jag tillhör inte själv gruppen men vad jag vet är ingen psykisk ohälsa inblandad. Inte så att kollegorna blivit informerade i alla fall och vad man inte vet kan man inte ta hänsyn till.

Arbetsgruppen har ett litet eget fikarum där man turas om att ta med kaffe etc. Personen tar av sånt övriga tar med utan att själv fylla på. Vill man inte vara med och ta med finns det ett större fikarum där arbetsgivaren står för sånt en bit bort.

Gruppen har i uppgift att göra ett visst antal saker, om en person inte gör sin del får övriga göra mer. Vissa i gruppen är dessutom beroende av att vissa andra gjort sin del för att själva kunna utföra sitt arbete. Som sagt är både chefer och fack inblandade och förr eller senare får väl personen sparken men ännu så länge verkar hen ha hållit sig inom gränserna för när det bara nästan går att sparka hen.

Det handlar inte så mycket om att vägra sitta ihop i fikarummet som att ingen frågar om hen ska hänga med och fika/äta. Sätter sig personen i fikarummet flyttar ingen på sig men gör heller inga försök att inkludera personen i samtalet.

När det gäller umgänge på fritiden är det främst 4 av 6 personer från arbetsgruppen som umgås, till dem tillkommer vi två från en annan arbetsgrupp. Vi ses även ofta för lunch i någon konstellation beroende på hur det funkar med distansarbete mm. Under arbetstid är även den 5e personen från gruppen med vid lunch men hen har tydliggjort att hen inte är intresserad av umgänge utanför arbetstid.

Är lunchen egen tid eller ej? Dvs anser du att man bör fråga Lisa om hon vill följa på lunch med trots att hon precis tillbringat förmiddagen med att surfa på mobilen medan du stressade för att utföra majoriteten av hennes uppgifter utöver dina egna? Bör man säga till Kalle i samband med att man sätter på kaffe trots att Kalle aldrig fyller på förrådet och därmed borde ta kaffe från automaten en bit bort? Eller ska Kalle få av det som andra tar med utan att själv bidra?

Hade det bara varit en grej hade nog de flesta sett mellan fingrarna men det är så många att de flesta är fascinerade av att personen lyckats undgå avsked ännu så länge.

Nej

Jag är lite osäker på hur du menar när du säger att man inte tilltalar en person. Generellt sett riktar jag inte frågor till specifika personer när jag umgås i grupp utan det är mer generella frågor och den som känner sig manad får svara. Pratar personen ignoreras hen inte men är hen tyst gör man inga försök att dra in hen i samtalet.

Det som gör mig lite tveksam angående mitt beteende är att när jag äter med den gruppen så sätter jag in min mat i micron och går sen för att säga till att jag är där om de inte redan sitter och äter. Jag säger då inte till den här personen. Å ena sidan känns det inte så trevligt, å andra sidan har våra respektive chefer efter ett antal relativt otrevliga incidenter kommit överens om att jag ska slippa jobba med personen om det alls är möjligt att undvika det.

Vad jag vet är inga diagnoser inblandade. Även om de varit det hade jag inte brytt mig om jag ska vara ärlig med tanke på att det handlar om en person som vid upprepade tillfällen brutit mot säkerhetsföreskrifter där jag kunnat drabbas. Det handlar alltså om föreskrifter där hen är ansvarig för att informera mig som inte jobbar inom det området. Hen känner till regelverket men anser sig veta bättre.

Försök har gjorts att sparka personen som då drog in en advokat, jag antar att processen fortfarande pågår och att det är därför hen är kvar.