Jag har det väldigt stressigt på jobbet och för en vecka sedan fick jag panikångest och sjukskrev mig.
Vet inte alls om jag kommer vara hemma en vecka eller ett halvår... ingen aning.
Innan jag fick ångesten hade jag sökt ett nytt jobb och nu blev jag kallad på intervju!
Borde jag tala om att jag har utmattningssymptom?
Att tala om det på jobbintervjun är tyvärr samma sak som att be om att inte få jobbet.
Det kan du dessvärre inte säga förren du är fast anställd.
Om vi skulle anställa nån på mitt jobb som började med att vara sjukskriven el inte hade arbetskapacitet så skulle jag bli jävligt sur om jag talar utifrån mitt eget egoistiska perspektiv.
Ur ditt perspektiv, om du verkligen vill ha jobbet så är det väldigt dumt att berätta för då kommer du garanterat att inte få jobbet.
Oj, det var verkligen inte meningen att kränka någon... inte menat ett dugg att få er som haft utmattningssyndrom/utmattningssymptom förminskade!!!
Inte menat att diagnostisera mig själv heller!!
Jag har känt mig utmattad det sista och för en vecka sedan tog det stopp. Fick ångest som inte är från denna värld! Ont i kroppen, darrar, fryser men svettas. Panik känsla, ont i magen, katastroftankar mm.
Sjukskrev mig själv och ska gå till rehab nästa vecka. Hur detta kommer utvecklas har jag ingen aning om.
Men det var absolut inte menat att göra någon stött!!
När jag skrev utmattningssymptom menade jag helt enkelt att jag har symptom på utmattning.
Jag blir rätt irriterad på sånt här, när människor slänger sig med diagnoser för att "det låter bra och fint".
Du har inte utmattningssymtom! Du kan inte "rättfärdiga din panikångestattack med diagnoser du inte har!
Du kanske är stressad och du kanske har en ångestproblematik i botten men utmattningssymptom har du inte.
Jag liksom många andra har och har haft utmattningssymptom alldeles på riktigt.
du förringar det vi gått igenom genom ditt ogenomtänkta resonerande.
I vilket fall som helst så när jag blev frisk, efter lång tids sjukskrivning (vi pratar om flera ÅR) så var jag helöt öppen vid anställningsintervjun. Jag berättade vad jag lärt mig av det och varför jag aldrig kommer att drabbas igen även fast jag är mer stresskänslig idag.
Jag fick jobbet. Såklart. För en utmattningsdiagnos är inte nödvändigtvis negativ, det beror på vad man gör det till när man blivit frisk.
Men som sagt så hade jag det på riktigt och jag lärde mig saker om mig själv. (Tack öppenpsykiatrin för god vård).
Verkar som många läste syndrom istället för symptom.
Om du själv känner att du inte har gått in i väggen helt, vilket det inte låter som, och det vore en lösning att byta arbete och därmed komma bort från stressen, då är det definitivt inte nödvändigt att säga något. Om du tar hand om dig själv under sommaren kommer du säkert kunna jobba i höst.
Man kan få panikångest och stressöverbelastning flera gånger innan det blir så illa att man får utmattningssyndrom, har man aldrig haft det tidigare är det såklart läskigt, men det går över. Tar man hand om sig sen blir det inte värre än så.
Det är inte ovanligt att bli sjukskriven två veckor för stressreaktion och sen tar man tag i det och mår bättre. Det hör man ju dock inte så mycket om i medierna, vilket gör att man lätt får intrycket av att dessa symptom bara kan leda till utmattningssyndrom. Det är dock fortfarande viktigt att ta varningssignalerna på allvar såklart.
Ojoj vilka diskussioner det blev...
Jag håller med om att man inte ska sätta diagnoser på sig själv - vilket jag inte gör. Däremot kan man upptäcka symptom på vad man tror att det kan vara. Och ja, det har jag gjort. Jag har dessutom pratat med vårdcentral och med psykolog i veckan som tror att det är symptom på utmattning.
Det är naturligtvis jätte hemskt för de som blivit så utmattade att de inte klarat att ta sig upp ur sängen. Jag säger inget annat och förringar ingenting!! Men som flera här skriver så finns det olika grader av saker och ting!!
Jag hade naturligtvis inte heller (som någon här skrev) suttit och jämrat mig på intervjun om hur illa det är med mig, frågan var om jag ska nämna det.