Skulle ni skaffa barn med någon ur medelklassen?

Rolig frågeställning även om man kan ifrågasätta verklighetsförankringen. Jag har levt i olika sociala miljöer på grund av en brokig släkt. Jag har förmögna släktingar som bor på herrgårdar och umgås med kungafamiljen och andra släktingar med arbetarbakgrund som jobbat inom industrin och i skogen.

Själv växte upp i en förmögen familj med en far som var self made och levde i lyx mina första år. Sedan förlorade vi allt och idag är jag utåt sett en typisk medelklassperson. Jag är högutbildad och har ett kvalificerat jobb med medelinkomst. De flesta av mina vänner jobbar med media och kultur.

Jag är alltså lite av en klassresenär och den miljö jag har trivts bäst i är helt klart arbetarmiljön. Jag romantiserar inte för det kan finnas en viss inskränkthet i den miljön men jag gillade att allt inte handlade om yta utan man bedöms efter sina handlingar och det är raka rör med tydliga värderingar. Det är de släktingarna jag litar på mest och känner mig trygg med.

Den jobbigaste miljön är utan tvekan hos medelklassen. Det är förstås generaliserande men ingen annan socialgrupp är så upptagen av vad andra anser om dem. Mina arbetarsläktingar bryr sig inte på samma sätt och de riktigt förmögna kan göra vad f-n de vill eftersom de inte har något att förlora på det. Samtidigt har de en rätt usel människosyn även om man vet var man har dem.

Ingen annanstans är ytan så viktig som hos medelklassen. De flashar med sin bildning, utbildning och vett och etikett för det är allt de har. Det finns ingen släktförmögenhet eller något adligt namn att lutan sig mot utan det enda de har är sitt kulturella kapital. Förr hade medelklassen ett finrum som man knappt kunde vistas i för det var mest en utställning av det kulturella kapitalet.

Jag orkar inte med det där längre utan rör mig i mer alternativa kretsar där folk har hoppat av ekorrhjulet och fokuserar på andra värden i livet.

Det beror ju helt på hur en person är om man vill skaffa barn med personen men uppfostrar mitt barn gör jag i alternativ anda. Jag lär mitt barn att tänka själv och inte vara beroende av andras bekräftelse eller att tillhöra en viss grupp, Det är det enda sättet att leva där man kan vara sig själv och skapa relationer som bygger på öppenhet och inklusion.

[